Lavendel i Provence och turister i Annecy

Självklart ville jag se blommande lavendel, nu när tiden var inne! Vi kunde inte ta oss till de absolut bästa ställena, men fick tips om lavendelfält närmare Avignon. De var knappast så fina som de bästa, men det gick i alla fall att ta lite bilder och uppleva de blå fälten.

Jag var faktiskt förvånad över hur högt upp i bergen det fanns lavendel!

För bergigt, det är det i Provence.

Vi körde norrut. Halvvägs till Grenoble hamnade vi i stillastående bilkö. Efter halvannan timme kom en bil med gendarmer som ropade att vi skulle vända p g a en olycka längre fram. Många stod kvar ändå när vi vände om.

Vi fick runda flera berg på smala slingriga vägar och passerade över tre höga bergspass.

Visst var det vackert, men så snart vi fått ihop en kö av bilar bakom oss stannade vi till så att de fick köra förbi.

Den här omvägen tog oss två timmar.

Men när vi väl var framme vid vårt hotell hade olyckan ännu inte rensats undan.

Trots allt fick vi se mer av Provence och kom fram 

till vårt ganska oansenliga hotell i en liten by i bergen. Vi orkade inte gå ut för att leta restaurang

utan maken köpte take away-burgare som vi åt på rummet. 

Efter en rätt kass hotellfrukost åkte vi till Gorges du Fier, en bergsklyfta väster om Annecy.

Frågar ni mina barn kan de bekräfta att jag är väldigt förtjust i klyftor (och grottor).

Den här var inte så lång, men vi hade 25 meter över oss och lika långt ner.

I klyftans bortre ände kunde man verkligen se naturens krafter när vattnet grävt sig fram genom berggrunden.

Här fanns också en fransk variant av mulltoa, det tyckte vi var kul. Trots plåtigt och ogästvänligt bygge..

Denna mulltoa kunde man "spola", men här fanns ingenstans att hänga upp sina saker, så både kamera och mobilväska fick läggas på golvet. Blä.

I Annecy njöt vi av sjöutsikten när vi gick längs strandpromenaden.

Här är verkligen vackert!

Både sjö och kanaler är nästan onödigt vackert

men så kryllade det av turister också. Ungefär som Västerlånggatan hemma i Gamla stan. Jag blev väldigt less, trots att jag tillhörde turistmassan.

Vi fortsatte till nästa sjö, Lac Léman (Genevesjön), där vi bodde på ett lite udda privat ställe. På franska maner var toalett och badrum separat och det här var den synnerligen franska gången in till toalettstolen.

På vägen dit passerade man handfatet med sin tavelvägg.

Vi promenerade ned till sjön och längs med den för att hitta middagsmat.

Valde att stanna vid en grekisk restaurang där vi kunde sitta och se solen gå ned i bergen på andra sidan.

EFIT - på Costa Blanca

6.00

Ovan vid att dela smal säng

har jag sovit dåligt

och vaknar när maken går på toa.

Lika bra att gå upp.

Tack vare den fula plastlyktan

vi köpt behöver jag inte tända 

någon starkare lampa

för att göra dagens första

tebalja.

7.00

Vi är i Spanien på semester

och kom till denna lägenhet igår. 

Makalös utsikt i 180 grader!

Nu undrar vi var solen kommer att gå upp.

7.35

Gick solen upp!

8.00

Vi har 180 graders utsikt

och takterrass.

Här ser vi mot Calpe stad.

Förra veckan hade vi

18 balkonger som glodde på oss

och vi på dem.

9.00

Nyduschad gör jag frukost.

Den här mangomarmeladen

är gjord på 50% mango

och smakar fantastiskt!

10.00

Kan jag ju inte klaga 😊

11.00

Byter jag bok.

Den förra var för seg.

12.00

Får maken mikra gårdagens rester.

Jag tar andra halvan av mitt

frukostbröd till lunch.

13.00 - 17.30

Vi har kört till södra sidan av Calpe.

Inser att det måste bli några dopp i havet

innan vi far hem.

Vi kikar på tre byggnader av Ricardo Bofill.

Det vita, det gröna och det röda.

Det vita ser helt normalt ut,

så det visar jag inte.

Nedanför Bofills hus ligger ruiner,

inga antika grejer

utan nutida.

Läckert dekorerade.

En spännande miljö.

Sedan tar vi oss till den gamla saltsjön

som numera är ren fågelsjö.

Ser många flamingos/er

men mobilen fixar inte

riktigt kvaliteten.

Tar betydligt fler bilder med kameran. 

Glömmer att fota när vi är inne i en

söndagsöppen matbutik

med massor av mystiska matvaror

från nästan hela världen.

Blir sedan passerad av en cyklist

med ett stort fång ballonger.

Han tappar en av dem.

Sedan åker vi "hem".

18.00

Kvaliteten på köksluckorna

är inte i paritet med utsikten.

19.00

Sköljer jag sallad.

20.00

Har vi ätit och diskat.

21.00

Vi har brandfilt i köket

och en inplastad brandvarnare

vid matplatsen.

Undrar om plasten hindrar

varnaren från att gå på när något steks

eller om den helt stoppar

funktionen?

22.00

Mobilen kan förstås inte ge

kvällsvyn rättvisa.

Ni får tro mig när jag berättar

att den är häftig!

EFIT - Ett Foto I Timmen