Köksgolvet och återställandet av köket tog ganska precis en vecka. Det är helt underbart att ha ett tätt golv och slippa alla smuts- och matrestsamlande springor!
Men sedan var det resten av bottenvåningen. De gamla brädgolven (från 1904) var slitna och gav oss stickor i fötterna. Egentligen är grangolven aldrig tänkta som yta utan enbart som undergolv. Gran är alldeles för mjukt.
Nu skulle det bli ett parkettgolv i ljus ask!
Om ni visste hur vi har släpat möbler och saker fram och tillbaka i rummen!
Jullovslediga och tentapluggande söner har fått hjälpa till att bära.
Men nu ligger det där, på plats! Och det är så vackert! Det är så skönt att gå på! Hela bottenvåningen har fått ett rejält statuslyft!
Och maken som krupit på knäna de två veckor som golvläggningen tagit, har äntligen fått gå till jobbet igen idag. Han har gjort ett helt fantastiskt arbete med en otrolig precision och uthållighet. Ja, varenda list är på plats!
Det som nu saknas är eldskydden framför kakelugn och vedkamin. Maken har bilat bort den gamla betongen och de sneda klinkerplattorna från 40-talet, fyllt upp med ny betong till gamla golvets höjd och nu är det jag som ska gjuta ytskikten i glas!
Hur kom det sig då att vi drog igång med detta gigantiska projekt just nu? Jo, tack vare Ernst!
Parkettgolvet var en födelsedagspresent till mig och maken när vi fyllde jämnt och var en typisk sådan där grej som skulle göras "någon gång". Köksgolvet var en gammal dröm. Redan när vi flyttade in i huset (för 22 år sedan) ville jag ha ett rutigt linoleumgolv, men den golvläggare vi pratade med sa att det inte var genomförbart. Så såg jag på Sommar med Ernst och han lade in ett rutigt linoleumgolv i köket på det hus han renoverade!
Så hamnade maken och jag på en golvbutik som vi passerade. Vi gick in, valde plattor och tog hem parkettprover. Helt eniga var vi, så valet var lätt och nu är allt alltså klart! Hurra!