Så här fint besök har jag idag

Lite nysnö har fallit inatt, kanske någon centimeter som lagt sig på blankisen. Jag lade ut lite jordnötter i keramikfatet i rönnen. Det dröjde inte länge innan nötskrikorna kom. Fyra stycken!

De turades om att äta av nötterna, men var omöjliga att få på bild alla fyra på en gång. Och jag förbannade alla smutsiga fönster.

Sedan kom även ekorren skuttande, men hen nöjde sig med solrosfrön idag.

Fototriss - Så här ser det ut där jag är idag

A mild winter

My pots are ready for snow and winter cold,

but so far our winter is very mild!

Blue Monday

Idel glada miner, på mänschor å kaniner!

På lördagen fyndade jag ett tungt pelarbord på Erikshjälpen. Det borde fungera som underlag till min kommande mosaiklek. Sonen fick bära hem det, så bar jag boken han köpte (och gick till Ica).

På kvällen var det hockey på Hovet. Härlig match mot HV71! Och Djurgårdens maskot Järnkaninen gav bort goodiebagen till grabben på raden framför oss.

På söndagen (som dokumenterats timme för timme i inlägget innan) höll jag prova-på-kurs här hemma. Fyra glada och pratsamma tjejer skapade massor av alster som nu ska in i min glasugn.

Helgbilden

EFIT - mat kurs mat disk mat teve disk

Vid 9

har jag masat mig ur sängvärmen

och lägger ut lite russin till min halvtama koltrasthona.

Vid 10

sitter jag på verandan och morgonfilosoferar.

Vid 11

har jag fyllt skärolja i glasskärarna

och tagit in allt som behövs inför dagens kurs.

Vid 12

är bordet dukat och maten klar.

Nu kommer de!

Vid 13

är soppan äten och tjejerna igång.

Vid 14

skapas det för fullt.

Vid 15 

vill de inte sluta.

Vid 16

har de gått och jag städat undan.

Så bra med hotelltofflor mot eventuellt glassplitter!

Vid 17

påbörjar jag middagslagningen.

Vid 18 

serveras Jamies polenta med tomatsås

och fänkålsrullade köttbullar.

Helt okej, men det blir ingen repris.

Vid 19

lagar jag köttfärssås på den köttfärs som var kvar,

sedan städar jag undan disken återigen.

Vid 20

ser vi handbollen.

Maken pausade matchen när jag diskade.

Vid 21

ser vi Så ska det låta.

Den här inspelningen var jag med på,

sitter där uppe vid S.

Ibland ser jag mitt hår i bild.

Vid 22

säger jag bara

- Marcello ... 

Vid 23

har jag tagit hand om disk igen,

nu efter soppan och köttfärssåsen

som stått på trappan och svalnat.

EFIT

Spillror av en minnesplats

En begravningsplats i södra Belgien.

Familjen hette Burton och hade en gång ett ståtligt mausoleum.

Nu är det bortglömt, sönderfallet, splittrat.

Naturen tar sakta över.

Veckans fönster - splittrat

Birgitta Watz, en kreativ konstnär i unik miljö!

Anne-Lies mobilfoto

På en nedsläckt buss åkte vi genom Frihamnens okända kvarter, Anne-Lie och jag, en dag i december. Det var mörkt ute och mörkt inne, men vi hittade var vi skulle gå av. På folktomma gator bland höga, opersonliga och fula kontorshus letade vi oss fram till en unik och spännande miljö, en liten fristad mitt i allt det storskaliga och gråtråkiga!

När vi svängde in på den lilla gården möttes vi av tända ljus och brinnande eldar som fick det röda teglet att lysa av värme och fyllde oss av förväntan!

Så klev vi in hos konstnären, formgivaren, keramikern, författaren mm Birgitta Watz. Jag har växt upp med hennes keramik, mina föräldrar drack alltid kaffe ur hennes muggar och ur en av hennes tillbringare serverades ofta vatten. Nu hade jag genom en av mina föräldrars bästa vänner fått veta att Birgitta hade Öppet Hus och när så Anne-Lie kom till stan tog vi oss hit direkt från station.

Vi serverades glögg ur Birgittas muggar och fick ett långt trevligt samtal med henne innan vi själva gick runt och botaniserade bland allt det vackra.

Birgitta har arbetat i många, många år med keramik. Mest känd bland allmänheten är kanske hennes servis Quattro som kom på 80-talet. Den var en storsäljare som t o m köptes in till Louvren i Paris! (Nej, det är inte den på bilden!)

Här finns glasyrer av alla de slag, Birgittas kunskaper om och intresse för glasyrer går det inte att ta miste på. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Efter att ha druckit upp vår glögg och planerat vad vi ville köpa, frågade vi om det gick att få en rundtur i den stora industribyggnaden. Ursprungshuset på tomten är nära 100 år gammalt och av stort kulturhistoriskt värde. Det var i en del av det som Birgitta först hade sin verksamhet.

2007 fick hon överta resten av byggnaden, en verkstad med högt i tak. Hela byggnaden var kraftigt eftersatt med sprickor i ytterväggar och läckande tak och risken var överhängande att staden skulle få för sig att riva den eftersom tomten har ett så attraktivt läge. Just då vägde rivningsförbudet tyngre och Birgittas planer för kvarteret uppskattades av samtliga involverade förvaltningar.

Ett gigantiskt restaureringsarbete påbörjades. Många saker som påminner om byggnadens ursprung bevarades; här finns traverser, klädskåp och andra gamla detaljer som skapar en magisk stämning.

Lokalen hyrs idag ut som fotostudio, till olika event, fester och bröllop. Här finns ett rejält kök lämpligt för matlagningskurser.

När man hyr lokalen finns möjlighet att få använda Birgittas egna glas- och keramikserviser som står i ett skåp i det stora köket.

Vi guidades vidare förbi keramikugnar och glasyrhinkar och fick oss en intressant inblick i reduktionsbränning med gas. Vi lärde oss att en keramikugn som värms med gas (eller ved) istället för el, förbränner syret i ugnen vilket påverkar glasyrens färg. Tänk så mycket kunskap det ligger bakom vad om kan upplevas som "en vanlig keramikmugg"! Jag kan inte låta bli att tänka på frågan som vi konsthantverkare ofta får: 
- Är det svårt?

Så kom vi fram till själva hjärtat, till ursprunget. Till den ateljé jag sett på bilder i olika tidningsreportage. Ett stort rum där skapandelustan kastar sig över en! Vilken underbart kreativ miljö!

Traverser kvar i taket, flagnande färg och slitna ytor - här har tiden och verksamheten fått vara den bästa stylisten! Mitt hjärta blir alldeles lyckligt av att få uppleva ett ställe som detta! Och jag delar Birgittas oro över att någon klåfingrig byggherre/tjänsteman/politiker inte förstår att uppskatta miljön utan plötsligt ska få för sig att tomten borde utnyttjas till ytterligare ett opersonligt högt kontorshus. Må det inte ske!

Vi gick tillbaka in till Birgitta i utställningsdelen och betalade för våra saker, lämnade den trivsamma miljön och promenerade på trafikerade gator mot tunnelbanan för att möta upp med andra vänner på middag.

En väldigt trevlig start på en inte helt vanlig tisdagskväll!

När man inte når ända upp

Nu gräver jag riktigt djupt i arkiven och scannar in ett svartvitt foto från 1973. Grannen hade köpt en boxervalp för att han av någon anledning inte trodde att han skulle få allergiproblem av en korthårig hund. Det fick han.

Vi hade fått ta bort vår boxer året innan p g a sjukdom, så vi behövde inte fundera det minsta när grannen frågade om vi ville ta hand om valpen. När pappa fyllde 40 år i augusti väcktes han av en livligt slickande liten Boris. Mamma hade lyft in hunden genom ett fönster för att pappa inget skulle märka.

Mina föräldrar bor kvar i samma atriumhus och deras lilla gård vetter mot en större gemensam gård. Där ute lekte alla barn men den lilla valpen unghunden nådde inte upp för att se ut. Då ställde vi dit en trälåda som han kunde kliva på.

När jag nu tittar på bilden ser jag att det också sitter en extra planka under grinden - helt klart ett hinder för att han inte skulle kunna krypa ut!

Om boxrarna i mitt liv skrev jag här (länk).

Onsdagstema - nå upp