På självaste Alla Hjärtans Dag är det dags att fotografera ett foto i timmen. Andra som gör det idag finns här.
7
På Lillhunkens frukostplats står den skål av geléhjärtan
jag ställde dit innan jag lade mig igår. Snart är de slut.
8
Hänger ut ett äpple till småfåglarna.
9
Ser reprisen av damernas hockeymatch mot Schweiz.
10
Skivar ägg till mackor.
11
Kikar på makens fantastiska sågschema.
Han ska bygga badrumsskåpet.
12
Måste visa hur mycket (lite) snö vi har i Stockholm.
13
Tittar på några videor om olika glastekniker.
Det finns så mycket man kan göra.
14
Vi ska ha glasblock i badrummet
så jag kontaktar några firmor för att kolla upp lite fakta.
15
Fortsätter mitt ringande och får svar på många frågor
(bl a angående en skuld en person har till mig)
samt bokar tid till något jag borde gjort för länge sedan.
16
Kollar ingefäran som jag tänker plantera.
Vore kul med en egen odling!
17
Tar tåget till stan, har Mellangrabbens post med mig.
Nu blir det mobilbilder.
18
Hämtar den keramik jag hann göra innan jag blev sjuk i januari.
Är väldigt nöjd med mina små kaniner, ska jobba vidare med dem!
19
Grymma bilköer på stan gör att bussen är sen,
men nu är jag hos väninnan som bjuder på middag i sin nya lägenhet.
20
Pannacottan är piffad med geléhjärta
och citronmelissblad.
21
Den fantastiska utsikten över stan
blir rätt usel med mobilen och alla speglingar.
22
En av väninnorna undrar om vi vill lära oss knyppla och jag tänker
- Aldrig i i livet!
Sedan visar hon armband hon gjort i silvertråd och jag ändrar mig direkt.
23
Får bilskjuts hem och möts av en röd ros.
Givaren sover.
Fredag.
Jag köpte rosor till dagens födelsedagsbarn Helen, som bjudit på kalas.
Hon bodde granne med mig förr och vi har i många år stått bredvid varandra på olika marknader. För några år sedan sålde hon sekelskiftesvillan och flyttade till en nybyggd lägenhet.
Hon har en fantastisk förmåga att göra det mysigt omkring sig; i villan och trädgården, på marknader, på arbetsplatsen och nu i lägenheten. En dag vill jag gärna se hennes landställe, för det tror jag också är helt fantastiskt.
Längs köksdisken var det uppdukat goda ostar i mängd. Och generös storlek!
På småbord runt om fanns andra läckerheter.
Och på den fjorton meter långa inglasade balkongen (bara det!) stod semlor i mängd.
Födelsedagsbarnet älskar semlor! Här serverade "with a view". I horisonten syns Kistaskraporna.
Men jag fick inte stanna länge, jag skulle vidare till Ewa på tjejmiddag. Blev upphämtad vid station av en av de andra och så åkte vi lite västerut.
Vi har inte setts sedan vi var på Pharmarium i oktober, så det var både trevligt och självklart gott att ses igen! Vi fick en väldigt god kyckling i whiskysås. Tur att jag inte ätit någon semla innan!
Lördag. Jag såg på OS, jobbade i butiken och såg Melodifestivalen på kvällen. Inte så mycket att visa bilder från.
Söndag.
OS igen, såklart. Sedan var det konsert tillsammans med väninnan Yvonne på China. Peter, Bruno & Matilda - unplugged. Fast så mycket unplugged var det ju inte. Men charmigt och alldeles underbart med killarnas fantastiska röster. Matilda var sjuk med halsont och sjöng bara två sånger.
Första gången jag såg Peter Johansson var i London på We Will Rock You. Kan det varit 2006? Sedan såg jag honom i Footloose 2008, både mot Måns Zelmerlöw och mot Brolle.
Bruno Mitsogiannis såg jag på Stadsteatern när han spelade i musikalen Next to Normal med Lisa Nilsson och Dan Ekborg. Det var en speciell upplevelse eftersom han spelade Lisas döde son, som bara hon kunde se. Samtidigt som jag satt där var min äldste son på sjukhus och opererades akut för blindtarmsinflammation, så hans stol stod tom bredvid mig.
Men sedan dess har jag följt Bruno, för han har en makalös röst med stort register!
Jag har sett killarna vid inspelningar av Så ska det låta och på den konsert de hade på China 2014. Dessutom såg jag dem i Jersey Boys tillsammans med David Lindgren.
Inte blev jag besviken denna gång heller. Två och en halv timmes sköna låtar med sköna röster!
Direkt från China åkte jag till min glaskollega Rakel. Redan i farstun möts man av hennes underfundiga glaskonst.
Temat med figurer på smideskub fortsatte i hennes lägenhet.
Skidåkaren, skuggan och den putsade skorstensstocken är hur läckert som helst tillsammans, eller hur?
Vi ses inte så ofta, men oj vad inspirerade vi blir av varandra när vi ses!
God mat blev det såklart även där. Och vin. Och mycket, mycket prat tillsammans med vår kollega Åsa som numera jobbar mer i silver och plexiglas.
Så blev det måndag och vardag och bokföring och bokslut igen. Jag behöver ju andas mellan kuligheterna.
Ja jisses. Nu är vi med piano igen. Och en massa annat.
Svärmors lägenhet har tömts efter att dottern flyttat ut och maken har slitit som få. En helg hjälpte han till med flytten och byggandet av nytt sängskåp, i lördags var han med och tog hand om alla sin mammas saker som i stor utsträckning stått på vinden när dottern bott i lägenheten.
Mellangrabben har varit med och släpat, han också.
Pianot och skrivbordet, matbordet, finservisen, någon tavla etc etc vill äldste sonen ha efter sin farmor. Kruxet är ju att han bor i Göteborg och har flyttat fyra gånger sedan augusti. Han har inget eget än. Då måste allt förvaras. Hos oss.
Jag som hade röjt ut det mesta av hans saker från hans gamla rum och gjort om det till Lillhunken. Som sedan hade tapetserat och fixat i Lillhunkens gamla rum så att det blivit ett gästrum (inlägg kommer någon gång när jag samlat ihop bilder från 25 års transformeringar - kan vara lite kul att se!) och där ställt in dotterns skrivbord som hon inte ville ha när hon flyttat.
Dessutom håller vi ju på med badrummet sedan i juli. Där händer inte så mycket just nu, med dödsfall, begravning, flytter och allt annat som pågår istället. Vid min säng står fortfarande det stora handfatsskåpet så att jag har ett utrymme på knappt 20 cm när jag ska ta mig i säng. Å andra sidan sover jag mest i gästrummet för att slippa makens snarkningar.
För att pianot skulle få plats fick jag släpa ut ett skåp på glasverandan efter att jag tryckt ihop mina hibiskusträd så gott det gick.
Tur att jag är luttrad och att allt bara är faser ...
Samtidigt som pianoflytt pågick bakade jag en prinsesstårta
och några goda mandelkakor att ta med till dottern som vi skulle hälsa på i nya boendet. Jag och Lillhunken hade inte varit där, inte heller mina föräldrar så dem hämtade vi upp på vägen. Sedan hämtade vi upp dottern vid jobbet (tur att vi har STOR bil!) och körde till andra sidan stan.
I detta nybyggarland bor dottern nu med sin älskling. Det ska bli spännande att se hur här kommer att se ut när allt är klart!
Lite konstigt är det att se saker man är van vid i en helt ny miljö!
Tråkkatten gick och gömde sig under sängen när gästerna kom. Tur att den andra är socialare.
Men tårtan och kakorna uppskattades mycket.
Från östra förorten körde vi in till Kungsholmen, släppte mina föräldrar vid tunnelbanan och gick till den lilla, lilla restaurangen Boteco da Silvania. Här hade jag bokat bord till mig, maken och sönerna. De hade ingen aning om vad detta var för ställe!
Nog är det annorlunda! Ett enda rum, med trångt mellan borden och massor av udda dekorationer.
Vi var tidiga, så det fanns lite mer utrymme än vad det gör när här är fullt. Då är det trångt!
Inte fick de välja vad de skulle äta heller, för jag hade beställt tapasmenyn. Fat på fat bars in och vi mumsade. Marinerad scampi, marinerad oxfilé, välkryddade kycklingvingar, bröd med tomatsalsa, ostbollar, brasilianska pommes, friterade bläckfiskringar ...
Oj, vad vi åt! Sedan fick Mellangrabben en doggybag med den kyckling som blev över och vi andra åkte hem till Melodifestivalen.
En välfylld lördag, minst sagt!
På söndagen berättade alla mina facebookvänner hur vansinnigt mycket snö de hade, så jag tog en bild på den lagoma mängd vi har här i Stockholm. Solen sken och maken och jag hade varit ihop i 35 år. Det var liksom lite därför jag bakat tårtan. För att fira.
Idag åkte maken till Amsterdam och jag fann en chokladask vid datorn. Han brukar inte alltid hinna med att skaffa blommor och sådant till dagar som borde firas, men vi är ju inte det mest romantiska paret ändå.
Så nu är jag gräsänka ett tag och får pyssla om trädgårdens djur och Lillhunken. Igår jobbade jag i butiken, det var så dött och trist som det kan vara i februari.
Då är det inte dumt att ha med både broderi (ett minst femton år gammalt UFO - UnFinished Object) och en bra bok.
