I regn och blåst längs Hadrianus mur

Från konstparken Jupiter Artland väster om Edinburgh körde vi raka vägen till Haltwistle i England. Jag hade sovit dåligt natten innan så jag slumrade till lite då och då i bilen.

Här skulle vi bo tre nätter i ett rum som var betydligt fräschare och modernare än mattan i trapphuset. Vi gick till puben tvärs över gatan på kvällen för att äta middag och dricka god öl. En darttävling drog igång och vi satt mitt i smeten. Väldigt trevlig kväll!

Så var det då dags för något jag längtat till sedan jag var tonåring - att vandra längs Hadrianus mur, byggd av romarna mellan Carlisle och Newcastle för att hålla de vilda klanerna i norr borta. Denna tolv mil långa försvarsmur byggdes på bara sex år, med många försvarstorn och hela städer innanför muren.

Som synes var det riktigt blåsigt och svalt väder. Efter vandringen mellan parkeringen och museet var jag så frusen att jag behövde köpa en mössa. Sanslöst ful och dyr i acryl, men vad gör man när man fryser och det blåser isvindar om öronen?

Vi började vår vandring i Housestead, som är en av få platser där muren är välbevarad och man bitvis kan gå uppe på den. På bilden syns hur den slingrar sig bort i landskapet.

När man inte kan gå uppe på muren är gräset klippt så man kan gå bredvid.

Det är upp och ned för backarna eftersom muren följer naturen.Vi gick i motvind och intalade oss hela tiden att det kommer att bli bättre att gå tillbaka i medvind. De vi mötte gick i kortärmat, vi hade varma kläder, mössa och keps ...

De två männen som sågs på tidigare foto syns ute på fältet som två små svarta figurer, de skulle uppenbarligen inte följa muren längre. Men där de gått ned satt en intressant och tankeväckande skylt. Man uppmanades att INTE gå på en och samma stig i landskapet utan sprida ut sig så att marken hölls intakt! Jag hade utan att tveka följt stigen om jag gått ned där - vilket också de två männen gjorde. Hur hade du gjort?

Vi fortsatte längs muren i motvinden. Det var fantastiskt vackert och ruggigt kallt.

Så kom vi till Sycamore Gap, en dalgång som blivit omtalad den senaste tiden och faktiskt fått fler besökare än innan

det magnifika trädet som symboliserat hela muren sågades ned av någon idiot. Hela Storbritannien rasade av ilska och sorg. I december ska en rättegång hållas mot två män som tros ha begått illdådet. Idag har ett antal små skott visat sig vid stubben, men om något av dem överlever tar det 200 år innan ett nytt lika ståtligt träd finns på denna plats.

Hade det varit finare väder skulle vi fortsatt västerut, men nu vände vi tillbaka. Och då kom regnet. Innan vi kommit till museet och ruinerna efter romarnas bosättning i Housestead var vi fullkomligt genomblöta och iskalla, trots att jag hade en regnponcho som skyddade mot det värsta.

Inne i det lilla museet fanns denna modell över hur bosättningen hade sett ut (jag kunde inte låta bli att se likheterna med nazisternas hemska läger)

och ute fanns resterna att beskåda. Här är matförrådet, med höga pelare för att fyrbenta inte ska komma åt det ätbara. Notera nu hur fantastiskt soligt det blivit!

Störst intresse bland framför allt yngre besökare väcker det stora dasset, där man satt på rad över hålen och "produkterna" fördes bort av vatten i djupa diken.

Genomfrusna kastade vi oss in i det lilla caféet och njöt av Cream Tea med scones, clotted cream och jordgubbsmarmelad. Mycket välbehövligt! Vi satt kvar rätt länge för att tina. Så länge att när vi kom ned för trappan från övervåningen hade personalen stängt av den, alla andra gäster satt där nere.

På kvällen gick vi tillbaka till puben, maken åt en Cumberlandkorv som var riktigt god

och jag åt fish'n'chips med obligatoriskt ärtmos. Sedan testade han också en bluecheeseglass, som väl inte var så speciell. Smakade kall blåmögelost, typ.

Denna kväll var det hög ljudvolym från stora sällskap på puben och vi var trötta, så vi stannade inte länge.

Vi sov båda till kl 8 nästa morgon, men efter frukost åkte vi via en kyrka med speciella fönster (blir eget inlägg) till muren igen, denna gång vid Walltown.

Innan vi ens hunnit upp till muren fick vi sällskap av en liten farbror som bodde i närheten och uppenbarligen älskade att prata med besökare. Det blev ingen vandring denna dag eftersom vi stod och pratade i över en timme, mycket trevligt men kanske inte vad vi tänkt oss.

Vi insåg att om vi vandrat iväg hade vi fått honom med oss hela tiden

så till sist kände han nog att det var dags att gå iväg själv. Ni ser honom som en liten prick på väg bortåt.

Vi pustade ut lite och bestämde oss för att åka till den plats vi tänkt skippa, men som mannen tyckte att vi skulle besöka. Alltid bra med tips när man inte vet vilka av alla platser som är de bästa!

På vägen dit stannade vi till i den lilla secondhand-välgörenhets-bokhandeln i vår lilla stad och köpte tolv böcker. Som om vi inte har böcker hemma ändå? Men oj, vilka bra fynd vi gjorde!