Lake District och Beatrix Potter

Nu hade vi tagit oss till Lake District och gjorde ett kort lunchbesök i den lilla staden Keswick där närapå varenda servering var fullsatt. Det fick bli ett fik med scones och te, igen. I övrigt gick vi bara fram och tillbaka och spanade in orten som kändes väldigt turistanpassad.

Men vi hade lyckats parkera intill den offentliga toaletten som var dekorerad med roliga väggmålningar, även på dörrarna.

Min plan var att vi skulle köra upp i två bergspass,

längs snirkliga smala vägar där maken satt på helspänn

ifall vi skulle möta en annan bil. Det var trångt, men alla britter är ju vana!

Så kom vi upp i första passet, bland fåren,

och vidderna. Här ser vi bort mot nästa pass, men maken tyckte att det räckte med detta och då böjde jag mig såklart för hans vilja.

I bättre väder och med mer tid hade en vandring suttit fint!

Men maken stålsatte sig för återfärden och så hade vi en tid att passa.

Så vi körde ned igen och till lilla Near Sawley

där vårt rum väntade med en trevlig bricka i ett fönster med utsikt över byn.

Dessutom hade rummet samma tapet som vårt vardagsrum, så här kände vi oss som hemma ;-)

Men jag hade bokat biljetter till grannhuset, ett alldeles speciellt litet hus, och vi gick uppför en välkänd trädgårdsgång

där många små figurer skuttat före oss.

Här bodde Beatrix Potter, som betytt så mycket för Lake District och fått så mycket inspiration från huset till sina barnböcker. Det var rätt hissnande att gå i hennes lilla hem, även om jag egentligen aldrig läst hennes böcker.

Det var så trevligt att se bilderna från böckerna och miljöerna i verkligheten.

Beatrix pappa var en skicklig illustratör, han också. Dessa tallrikar har han dekorerat.

Tyvärr var det lilla huset trångt och väldigt mörkt, så det var rätt svårt att få bra bilder.

Å andra sidan hade vi tur när vi kom tillbaka till vårt trevliga b&b eftersom innehavaren berättade att de hade kvar av Sunday Roast, alltså den traditionella söndagsteken som äts till lunch. Vi fick gigantiska tallrikar med tre stora köttskivor, två Yorkshire puddingar, kokta grönsaker och potatismos. Så mycket mat och så gott! Vilken tur att vi ätit en så lätt lunch.

Men vi måste uppmärksamma britternas konstiga duschar, här finns då ingen standard. Just denna variant hade två ringar, en för vatten och en för värme. En höjdare med tvåliga händer ...

Dessutom varnades för den brännheta handdukstorken i det lilla trånga badrummet. Tror ni att det hjälpte? Först tog jag tag i den när jag skulle kliva ur duschkabinen och sedan brände jag rumpan på den när jag böjde mig för att torka benen ... AJ! Den senare smärtan satt faktiskt i i några timmar :-P

Vårt trivsamma lilla frukostrum, där vi uppenbarligen var två par som bott på stället just denna natt.

I ett skåp stod frukt, flingor, juice och (söt) yoghurt

och på bordet fanns marmelader och smör. Första gången jag fått runda smörpaket!

Den trevlige innehavaren tog våra beställningar på det varma och serverade riktigt bröd som rostats - inga tunna tråkiga standardbröd.

Och eftersom det var vår första hotellfrukost slog jag till med en full English, men utan vita bönor.

På golvet skuttade en rödhake omkring och plockade smulor. Så söt!

Mätta och belåtna körde vi till färjeläget vid Windermere och hade återigen tur eftersom det enligt skyltningen snart skulle bli paus i transporten.

Vädret var inte något att hurra för idag heller

så det vackra landskapet var mest grått.

Och så skulle vi inte ha någon return journey, som tur var.