Sidor

11 juni 2013

Med The Real Mamas till Åland


På BVC lärde vi känna varandra för drygt 17 år sedan.
En gång i månaden försöker vi äta middag ihop.
Ibland blir det en resa. Som här, i slutet av maj,
då vår födelsedagspresent till U skulle infrias.

Vi lämnade det hyfsade vädret i Sverige ...



... och åkte in i dimman ...



... i dubbel bemärkelse ...

Näe, fullt så illa var det inte ;-)



... men efter tjugo minuters bilfärd på Åland
var vi framme och knäckte första skumpan!



Nästa morgon dukades frukosten upp
i det Fazer-Marianne-rödrandiga köket.



Vi bodde verkligen mitt på vischan!
Vitsipporna blommade för fullt,
fåglarna sjöng och det var alldeles stilla.



Nu skulle  U få en åktur på Segway!
Liksom vi andra.
Först en introduktion, sedan försiktigt balanshållande och så - full fart!
Eller i alla fall nästan, vi var ju olika säkra på våra fordon.



Efter att vi provkört några varv på den speciella banan
fick vi ta oss ut en vända på gångvägarna i den folktomma campingen.
U tog till sina bästa slalomtricks, körde i åttor och föll som en fura.
Skrubbsår och trasiga solglasögon blev resultatet,
men humöret var fortsatt gott!



Efter denna fysiska och psykiska utmattning
behövde vi ta igen oss på stranden med våra mackor
och lite avslappnande dryck.
Sedan blev det sightseeing och (en väldigt begränsad)
shopping i Mariehamn.



Marimekko-utbudet kontrollerades.





Konsthantverket på SALT i Sjökvarteren beundrades.


Judy Åland


Med mysiga keramikern Judy fick vi en pratstund
och jag köpte mig en tebalja.




Att gå i mataffärer utomlands är alltid lika roligt.
Kaktusglass var nytt för oss, rågbröd och middagsmat inhandlades.



Grillmiddagen blev suverän,
sex kockar kan faktiskt samarbeta!



Innan paltkoman slog till tog vi oss
en kvällspromenad i den skira grönskan.



Och så lyckades vi klämma i oss de godaste ostarna
samtidigt som vi såg på Let's Dance!



På lördagsmorgonen vaknade jag först.
Med min nya tebalja smög jag mig ut
i morgonsolen och njöt av friden.




Så småningom åkte vi norrut till Getabergets utsiktstorn
varifrån vi såg ut över öar, hav, böljande landskap och mobil- & tv-master.



Pettas ekologiska café åt vi Ålandspannkaka,
närbesläktad med Gotlandspannkakan.
Den lilla chokladskålen ska få sin förklaring i annat inlägg.



Så jäste vi i den underbara solvärmen vid Hållö brygga,
men ingen provade att bada ...



Kastelholm slott är Ålands enda slott
och jag var den enda som gick in för att titta.



Sköt några skott mot golfbanan.



Provade några medeltida huvudbonader.



Till middag kom vi tillbaka till Pettas, åt paj och sallad,



innan vi avslutade dagen med kvällsolen på Hållö brygga.



Sista morgonen, vi packar och städar och får nagellack av vår jubilar U.



I Mariehamn kikar vi på Pommern.



På båten hem har vi bokat grillbuffé och har fått bord längst fram i fören.



Vid de tre borden bredvid oss sitter en manskör från Helsingborg
som sjungit i Jumalas kyrka. Diskret pratar jag med dem
och de ställer sig i en ring runt vårt bord
och sjunger en underbar sång för vårt generade födelsedagsbarn.



Och så var vi hemma igen ...

11 kommentarer:

Cari sa...

Så trevligt ni hade det!
Så härligt att ni fortfarande träffas!

Hyrde ni stuga eller är det någon av er som har fritidshus på Åland?

Janicke sa...

Vilket härligt firande, lyllis din väninna. Så fint att ni har hållit ihop.
Kul att se bilder på Kastelholm. Köper alltid osten när jag är på Åland, har just nu tre bamsingar i min kyl.

Anni sa...

En av tjejerna är från ön och har släkt spridd överallt. Hennes föräldrar har sommarhuset som vi fick bo i.

Birgitte sa...

Det lyder til at have været en dejlig tur :-) Sigende billeder:-)

Razzy sa...

Så underbart det ser ut, och vilka bra utflyktstips :) vi funderar nämligen på att åka över och ta en dag eller två på åland i sommar..

Mi´s nya liv och det jag redan levt sa...

Det var inte lite att ögna igenom. Det får nog bli en gång till.

Tre gånger har jag varit till Åland.Men bara en gång i land första gången på -70talet.

Det går inte att jämföra då och nu.

Blev besviken att de pratade Svenska mindes jag.

Men att sanden på vägen var röd som i Afrika.

Pettas Café var kul att besöka kan jag tro. Enastående kvinna hon är,
att hon orkar hålla på med allt.

Alla mina bloggvänner tycks ha massor att göra och hinner med att blogga också.

Jag som pensionär, bara sitter här och skriver kommentarer och njuter av allt det fina som serveras, blev så hungrig att jag poppade lite.

Tack och må så gott !

Kram Mi


BP sa...

Frosseri när den är som bäst;-)
Å du vet väl att det inte är så smart att köra bil, jag menar Segway, när man har druckit;-)
Ni verkar ha haft riktigt roligt!

Anne-Lie sa...

Reseberättelser hos dig är alltid lika lockande!

Maria sa...

Vilken alldeles underbar, härlig resa.

Susjos sa...

Helt fantastisk!! Nu blir jag nyfiken på Ålands ostar bl.a!!!!

Äventyret framtiden sa...

Tack för den här Ålandslänken Anni! Så kul att jag hittade dig tidigare och du mig nu här i vårt nya Äventyr Framtiden. Nu ska jag fortsätta läsa...:)