UNESCO-arvet Schloss Wartburg

Några dagar innan vi reste iväg på vår långa bilsemester visade det sig att tyskar som maken arbetar med absolut behövde boka ett möte med honom, så de ville veta om vi skulle passera Köln på vår resa. Javisst, kl 13 på måndagen xx passar bra, sa jag. Då kunde jag roa mig på Lindts chokladmuseum när maken var på möte. Men se det fungerade inte. De undrade hur det såg ut på hemresan och så bokades ett möte i en liten stad nära ett av Tysklands alla fantastiska slott, Wartburg.

Tänk att trots att vi besökt så otroligt många sevärdheter på resor i och genom Tyskland så finns det alltid nya att upptäcka!

Från parkeringen var det en redig uppförsbacke till slottet, men vägen kantades av fina skulpturer

som säkerligen fick yngre besökare att inte klaga över backen.

Och sedan kom man ju fram till det magnifika

och gigantiska byggnadskomplexet. Inte bara är det vackert, utan det har sin viktiga plats i historien.

Först kliver man in på förgården, som jag här fotograferat bakåt, mot entrén.

Åt andra hållet öppnar sig en större gård med själva slottet på vänstra sidan (jag fick ta till vidvinkel för att få med allt).

Vi bokade in oss på en engelsk guidetur, men den tyska guiden bröt kraftigt och var väldigt hes så jag kopplade snabbt bort hennes svårförstådda och tystlåtna berättelse. Synd, för här finns mycket att se och lära.

Jag visar bara lite av allt det vackra och uppmanar alla att ta en avstickare österut från Autobahn 7 (den som går genom hela landet från Danmark till Österrike) vid Kassel och besöka detta fantastiska ställe!

Vackrast var det stora rummet med glittrande mosaik i tak,

i dekorativa bilder

och i fönsternischer.

Här var så mycket mönster att ögonen gick i kors.

I andra delar av slottet var det betydligt lugnare, trots att här också var många mönster

runt de vackra dörrarna.

Hur många mönster kan man få in? Och vad skådar mitt öga?

Jo, ekorrar! Wow!

Här fanns vardagssysslor avbildade

där jag inte kan låta bli att fundera på varför mannen och kvinnan med barnet gömmer sig för riddarna? Rena äventyrsfilmen (om man är snäll, men det var säkerligen något mindre snällt som låg bakom målningen).

Vissa rum var möblerade och det var verkligen en blandning av stilar.

Titta bara i detta spartanskt inredda rum! Här har man inte ändrat på något sedan självaste Martin Luther satt på den stolen vid det bordet och översatte nya testamentet till tyska. Väggen bredvid kakelugnen är trasig eftersom tidigare besökare plockat med sig bitar som kanske haft bläckstänk från Luthers penna.

Nu var vi hungriga och serveringen såg trevlig ut, så jag lyckades få ett bord när maken köpte mat. Ut kom han med kakor och en brezeln. Det fanns ingen mat! Nog för att jag älskar tyska slottscaféers kakor, men det var så snopet att det inte fanns mat på ett så stort ställe?

Dessutom satte sig ett svenskt par en bit bort, vi hade pratat lite med dem tidigare, och de hade minsann chokladtårtor! Och de sa att de var fantastiskt goda! Men inte sjutton kunde jag gå in och köpa ännu mer kakor efter att ha ätit av våra.

När vi sedan reste oss och gick runt mot det vita tornet som syns i min bild från gården visade det sig att där nere, undanskymt, låg en restaurang med långbord ...

När så maken var på herrarnas på den mindre gården kikade jag närmare på det fina korsvirkeshuset och upptäckte massor av vita duvor.

De poserade så fint att jag faktiskt inte berättade för dem att jag inte tycker om duvor (efter att ha blivit bajsad på två gånger samma dag, i London när jag var 13 år)

Vi checkade in på vårt vackra hotell i Eisenach, där maken skulle ha mötet nästa dag. Hotellrestaurangen skulle ha karibiskt tema vilket jag tyckte lät trevligt. När jag planerar resor har jag lärt mig att ha full koll på tyskarnas ruhetag, d v s när de har stängt. Men här hade jag misslyckats, förmodligen för allt krångel med att mötet skulle bokas, så vi fick ge oss ut mitt i en åskskur för att hitta en söndagsöppen restaurang med ledigt bord. Lyckades till sist få ett bord på ett italienskt ställe som var helt okej.

Efter maten och regnet lättade molnen och vi gick runt bland alla fina jugendhus, kollade var maken skulle på möte nästa dag och om där fanns något kul för mig att göra under tiden.

Kolla smalaste huset!

Nästa morgon checkade jag ut så sent som var möjligt och vandrade runt lite på egen hand tills mötet var slut och vi åkte vidare norrut.

Bara två reseinlägg kvar, sedan kan vi fira jul ;-)

eller skriva om Spanien, kanske :-D :-D :-D