Tre söner - tre pepparkakshus

Tjugondag Knut...

Värre än kinesiska droppar

Jag har överlevt fyra små glasampuller med intressant innehåll. Har ingen aning om ifall de hjälper, men mår mycket bättre idag. Skönt!

De dagar jag varit sjuk har jag undvikit Lilleman för att inte smitta (vilket jag förmodligen gör ändå, men man kan ju försöka minimera smittan). Maken har kört honom till skolan på morgnarna och nattat honom på kvällarna. Mina föräldrar har hämtat honom på skolan och passat på att ta hem honom till sig för att få mysa ordentligt.

Inget mys under filten i tevefåtöljen.

Inga godnattpussar.

Inga långa samtal på väg till och från skolan.

Igår kväll var jag tvungen att gosa lite med hans fot, då tittade han på mig och jag såg att han förstod, att han visste.

Ikväll sa han rakt ut:

- Jag har inte träffat dig så mycket på ett tag.

Då fick han krypa in under filten hos mig och se reprisen av På spåret.

Imorgon tror jag inte att jag smittar längre...

Med fara för eget liv?

Första fototrissen för året har temat "Så här ser det ut där jag är idag". Helena uppmanar oss att gå ut i friska luften och fotografera.
Atchoo prosit, säger jag och stannar inne. Ser att andra trotsar sina förkylningar, men jag tar nog hellre mina bilder genom fönstret.
Hade tänkt strunta helt i trissen, men idag sken solen så fint att jag stack linsen mot rutan.

Först en bild som visar hur olika snön ligger på olika växter;
längst bort en gran, närmast en lind och
däremellan grannens träd som jag faktiskt inte vet vad det är.

Sedan en bild som fascinerar mig;
hur kan snön hänga kvar i ett ca sex centimeter tjockt lager under grenen?

Och så en bild av hur jag egentligen hade det igår.
Instängd och energilös.
Adventljusstaken har slutat lysa och jag orkar inte ens plocka undan julpyntet...

Slutar med en bonusbild, så ni vet ifall min blogg tystnar. Mamma brukar köpa ett helt fantastiskt instant tea mot förkylningar hos sin kinesdoktor. Det smakar mycket speciellt, men när man dricker det säger det pang i skallen och man blir helt rensad från den tjocka som härbärgerar där. Nu var det slut och istället får jag dessa flaskor. En liten förpackning med små sugrör och en speciell pigg för att göra hål i förseglingen ingår. Törs jag?

Från cocooning till belägring

18 minusgrader ute.

För att hålla kvar värmen i huset drar jag för draperiet till glasverandan och de tunna linnegardinerna för fönstren i vardagsrummet. Rummet blir mörkare och insynsskyddat, dag som natt. När solen tittar fram, drar jag undan en stund för att släppa in gratisvärmen. Och för att få se julgranen lite, den är fortfarande väldigt fin.

Annars känns rummet mest som en bunker.

("She was the girl from the bunker - ooo what a beautiful body!")

Själv har jag blivit förkyld. Ont i kroppen, halsen, huvudet och bihålorna. Tar yllestrumpor och hemstickade ylletröjan på. Hasar runt i min bunker med tebaljan i högsta hugg. Gör ingen vettig nytta. Har ingen aptit. Mer än på choklad.

Ser ganska mycket film just nu. Igår kväll blev det The Majestic med Jim Carrey, ingen komedi utan ett bra drama som börjar med - just det - att han nästan kör av en bro...

Många tror att Jim Carrey bara kan spela komedier, även jag en gång i tiden. Hade sett glimtar av Dum & dummare och ansåg att det inte ens var värt att titta åt en film där denne skådespelare medverkade. Ace Ventura hjälpte inte direkt upp min bild. Någonstans måste jag missat att han medverkade i Peggy Sue got Married.

Så såg jag Liar Liar och föll pladask. Jovisst, han är ett gummiansikte i den filmen också. Men inget korkat sådant.

Och när proppen gått ur fanns det ingen återvändo.

Jag gillar Jim Carrey (och Cameron Diaz) i The Mask, i läskiga Cable Guy, i tänkvärda Truman Show, i galna Grinchen – Julen är stulen, i vackra Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv men framför allt, framför alla de andra, i den fantastiska Eternal Sunshine of the Spotless Mind med Kate Winslet. För han kan vara helt seriös också. Och så bra han är! Har ni inte sett den filmen kan jag bara varmt rekommendera den.

Och här kan ni se Jim Carrey i en alldeles underbar hyllning till en oerhört generad och rörd Meryl Streep!

(egentligen borde jag väl skriva om att Johnny Depp utsetts till årtiondets bäste skådespelare, men det är ju så självklart att det behöver jag bara nämna så här i slutet!)

Jag sitter i bilen med två söner där bak. Pratar i telefon, minns inte med vem. När jag lägger ifrån mig telefonen ser jag en leksakskniv på passagerarsätet som borde läggas undan. Jag sträcker mig för att nå den, inser samtidigt att jag tryckt ned gaspedalen onödigt kraftigt. Hastigheten är hög, väldigt hög.

När jag släpper gaspedalen har jag tappat kontrollen över bilen. Vi far med hög fart igenom mittbarriären, vidare över mötande körbana och ut genom räcket på andra sidan. Vi är högst uppe på en bro och närmar oss, flygande, den lodräta klippväggen vid brofästet. Jag ropar till barnen att de ska hålla i sig och lyckas vrida bilen så att den slår i bergväggen med bredsidan. Kraschen blir mildare än jag vågat hoppas. Nu säger jag till sönerna att de ska knäppa upp sina bälten innan vi når vattenytan. Vi faller.

Klockan är 06.06 när jag slår upp ögonen.
Nej, jag kunde inte somna om.
Nej, jag är inte intresserad av drömtydning.
Nej, jag har inte körkort.

Torsdagsfoto - år

Veckans tema i torsdagsfotot är ÅR.

Varje år får mina barn en akvarell av sin morfar till födelsedagen,
jag tror att jag kom på idén när dottern var i femårsåldern.
Vid det här laget är tavlorna ganska många,
fotot visar blott en delmängd - trappans väggar räcker inte till längre!

EFIT - och kylan fortsätter...

Känns som om helgdagar, minusgrader och EFIT - Ett Foto I Timmen - är frekventare än mina blogginlägg. Själv ägnar jag mig mest åt cocooning - förpuppning - som det så fint heter på engelska. Tror dessvärre inte att det är någon färgsprakande fjäril som slår ut sina vingar framåt våren, känner mig mer som en sådan där brun, bylsig nattfjäril. Måste bero på att jag var uppe och såg på hockeyn härom natten! Eller på allt julgodis...

Vi avnjuter Härskaringen-trilogin på kvällarna just nu. De förlängda versionerna, så vi tar dem i bitar. Mellangrabben kan de flesta alternativa repliker som florerar på internet, hans fnitter i kombination med dotterns och mina kommentarer blir rena lustmordet på filmerna. Kul är det!

Igår kväll tog första skivan på tredje filmen lämpligt slut just när mina ögon grusades. Jag var isäng ganska precis vid midnatt.

8.00
Vaknar först av alla.
Det är minus 15 och koltrasten sitter i rönnen och ropar på mat.
Jag kastar ut lite ost och tänder adventsljusstakar och julgranen.
Gör dagens första balja te.

9.00
Har dragit igång två surdegsbak och gjort frukost åt Lilleman.
Går upp och väcker dottern.
I sovrummet är det frostrosor på de okopplade fönstren.

10.00
Hittar Bertil Almqvists fina bok om
skeppet Vasa inne hos de stora killarna.
Igår kväll letade jag i Lillemans rum utan resultat.
Jag har planerat ett besök på muséet i eftermiddag
och vill gärna att vi hinner kika i boken först.

11.00
Lilleman och dottern har gått till tåget.
De ska på teater,
Bröderna Lejonhjärta på Stadsteaterns stora scen
Baguettedegen jäser över alla breddar,
dags att baka ut dem!

12.00
Solen skiner in på glasverandan.
Jag bläddrar igenom mitt favoritmagasin,
Marie Claire 100 idées.
Varje nummer är en orgie av inspiration!

13.00
Baguetterna blir fula och goda.
Vi lägger på chèvrekräm, lufttorkad skinka,
sallad och soltorkade tomater.
Mums.

14.00
Tar tåget in till stan.
Möter upp Lilleman efter teatern,
vi tar bussen till Vasamuséet.
Dottern åker hem för att plugga.

15.00
Det är några år sedan jag var här sist.
Nu finns en modell uppmålad som man tror att Vasaskeppet såg ut.
Det är mycket fascinerande att se
de färgstarka påkostade utsmyckningarna
och försöka föreställa sig hur pampigt
det stora mörka skeppet där bakom kan ha sett ut!

16.00
Så har vi äntligen kommit fram till fören
och kan beskåda besättningens avträde.
(Den fyrkantiga lådan ganska mitt i bild.)
Mycket intressant och fantasieggande för en åttaåring!

17.00
Muséet har stängt.
På väg till bussen passerar vi den vackra blåa porten
som jag fotograferade vid en promenad i juni.
Nu är det mörkt, massor av snö och 18 minusgrader...

18.00
Hemma igen. Frusna.
Dags att laga värmande mat,
det blir Arlas underbara sweet chilifisk.

19.00
Lilleman målar i häftet som hör till familjevandringen.
Vasamuséet är väldigt barnvänligt,
mycket man får röra på och mycket som sätter igång tankarna.

20.00
Dottern pluggar, har några sidor hon vill hinna läsa
innan hon och mellangrabben ska se sitt inspelade avsnitt
av en teveserie de följer.
Tenta på måndag.

21.00
Ska natta Lilleman då jag hittar dottern i mitt sovrum.
Hon hämtar nya lakan.
Ett utmärkt tillfälle för mig att ta fram de nyinköpta
och tvättade lakanen som passar perfekt i hennes rum.
Hon blir alldeles till sig av lycka!

22.00
Dags för bronsmatch.
Småkronorna mot Schweiz.
Tack för idag, slut för idag!

Årets första skratt

Nyårskvällen var lugn. Middag med grabbarna, dottern och hennes kompis innan de stack iväg på eget firande och vi andra utan dåligt samvete satte oss vid olika fyrkantiga burkar. De äldsta sönerna fick en PS3 i julklapp och var fullt nöjda med att få sitta där på nyårsafton. Jag ville se hockeyn, Småkronorna mot Finland. Vilken match!

Vid tolvslaget stod vi ute och njöt av alla andras fyrverkerier. Tillsammans med de frosttyngda grenarna och fullmånen var det makalöst vackert! Ovanligt tidigt isäng för att vara nyår och så slog jag upp ögonen igen kl 06.

Klarvaken.

Ställde mig utanför dotterns dörr för att höra om hon var där. Det var tyst.
Gick ner till hallen och kollade skor och garderob. Ett par blöta kängor och en rökstinkande jacka. Jo, hon var hemma. Skönt.
Bestämde mig för att krypa ner i sängen igen. Somnade om. Hade sällskap av Lilleman en stund. Sov vidare. Drömde mycket. Gick upp och in i duschen kl 10...

Årets första skratt fick jag av Lilleman. Förstås. Han var helt inkrupen i fleecefodralet och sa

- Jag är en amöba!

Sedan kröp han ur det, lade sig bredvid och sa

- Nu har jag förökat mig!

♥
Lyckan är som en amöba, förökar sig genom delning!
♥