Tema fredag - vatten

Jag har visat bilder från fontänen utanför Älvsjömässan förr,
men inte just dessa. 

Det är mäktigt att stå där och beskåda spektaklet!

Tema fredag

Musikofotoautomaten - tillbakablick

Först tänkte jag avstå från MusikoFotoautomatens tema. Tyckte att En musikalisk tillbakablick var just vad jag gjorde när jag skrev om Bossen i mitt hjärta!

Men så överfölls jag av nostalgi. Och letade efter låtar. Och så måste jag ju skriva.

För han var fantastisk.

Han är fortfarande fantastisk.

Mycket har han hunnit med; brudar, barn, bilar, fotboll, cancer, you name it!

Tack vare brorsan började jag lyssna på the Faces. Nu pratar vi musikhistoria. The Faces var punkens urfader, om man nu kan säga så. Ronnie Lane, Ron Wood och Roddan förstås.
Rod Stewart. 
Mannen med den synnerligen karakteristiska rösten.

Efter att Rods solokarriär hade tagit fart 1974-75 splittrades bandet och Ron Wood började spela i Rolling Stones. Här är ett litet gästspel av Keith Richards:

Själv minns jag den gången Rod skulle spela på Konserthuset och jag bad min intet ont anande pappa att åka dit och köpa biljett till mig. Någon timme efter lunch frågade min mamma mig om jag hade en aning om var pappa var, han hade inte kommit tillbaka till kontoret efter sin lunch...

Idag har jag helt förträngt hur länge han fick köa, men jag minns än hur Rod studsade runt över hela scenen med en energi som få andra artister kunde och kan uppmana!

Fast jag gillar hans ballader bättre än discorivet.

Och så minns jag affischen som satt på min dörr på landet. Färgstark och väldigt sjuttiotalig. Rods kalufs stod på ända, byxorna var närmast intravenösa.

Stackars pappa vägrade låta dörren stå öppen så att bilden syntes...

Jag har sett honom i Globen också. Satt längst bak, en bit upp. Usla platser. Rundgång. Globen är ingen musikarena, möjligen om man sitter långt fram vid scenen, helst på sidan. Minns att Rod lagt på sig några kilon. Såg gubbig ut.

Idag har han återfått sin smalare figur, har ung fru (igen!) och gör ny succe med sina klassiker. Rösten har han kvar. Obetalbar.

Men vifta på rumpan, det tycker jag att han kan sluta med nu.

MusikoFotoautomaten

Veckans hus - teater

Välkomna till provensalska Arles, strax norr om Camargue.
När Arles grundades på 500-talet f Kr låg staden vid havet. Idag har Rhones flodarmar skapat det platta delta som blivit nationalparken Camargue och skiljer staden från Medelhavet.

Detta är det medeltida västeuropas nekropol, på begravningsplatsen Alyschamps kan man se sarkofager från två tusenden; riddare och legionärer, kristna och judar, helgon såväl som hedningar.

Redan Dante sa att "gravkullar gör hela trakten ojämn".

Det var här van Gogh fann sin vindbrygga och skar av sig sitt öra.

Varenda sten andas historia!

Här finns bl a Théâtre Antique, byggd för 8 000 åskådare under första århundradet f Kr. Teatern ingår i UNESCOs världsarvslista.

Idag finns bara de nedersta av de 33 sittplatsraderna kvar. Under raderna var ett sinnrikt system byggt så att de olika samhällsklasserna inte skulle blandas med varandra, utan komma direkt till sin del av läktaren.

Av den en gång så magnifika scenen finns blott några stenar och två pelare kvar, kallade "Änkorna". Denna scenrest används än idag till konserter och olika musikuppträdanden.

Men av denna illustration kan man -nästan- tänka sig hur enorm arenan måste ha varit! Anar ni pelarna på flervåningsscenen?

Bara något kvarter bort, längs smala slingrande gator, kommer man plötsligt till den romerska amfiteatern, byggd omkring år 90 e Kr, några år efter Colosseum i Rom. Kontrasten mellan de trånga gatorna och den gigantiska arenan är slående!

Liksom på den romerska teatern finns här ett nätverk av gångar, gallerier och trappor som styr besökarna till rätt sektion. Byggnaden är 136 meter lång, 107 m bred och har två rader med 60 bågformationer runt om. Det dåtida scengolvet var av trä och låg ca två meter högre upp än dagens golv.

 

Inför en publik på upp till 21 000 åskådare hölls blodiga spel med gladiatorer och vilda djur eller olika jaktspektakel. 

Vid slutet av antiken användes arenan som ett fort och förstärktes med fyra torn. Invånarna byggde totalt 212 hus och två kyrkor innanför murarna - det blev som en stad i staden. 1826-30 revs alla byggnationer ut och en stor restaureringsprocess tog vid. 1830 invigdes den nygamla arenan med en tjurfäktning för att fira den franska invasionen av Algeriet.

Idag används arenan både för den spanska och den provensalska varianten av tjurfäktning (skillnaden ligger i om tjuren dödas eller ej) och att den är uppsatt på UNESCOs världsarvslista, ja det förstod ni nog.

Kan ni tänka er att man dessutom byggde en stor kapplöpningsarena i staden? Av den finns dock inte mycket kvar längre...

Så till sist lite glitter och glamour - det är väl så vi vill ha våra teatrar, vi moderna och belevade människor? Vår vackra jugendskatt, nationalarenan, Dramaten - där så mycket drama utspelas både på scen och bakom densamma! Kungliga dramatiska teatern som sådan grundades 1788, men byggnaden påbörjades 1901 och ritades av arkitekt Fredrik Lilljekvist. Det finns mycket intressant skrivet om byggnaden på bl a wikipedia, läs gärna om alla besvär vid bygget och om alla konstnärer (Carl Larsson, prins Eugen, Carl Milles m fl) som deltagit i utsmyckningarna. Tänk att man tordes inreda salongen i blått och gult trots att damernas hudfärg då riskerades framstå mindre fördelaktig...

Veckans hus