Kärlek och praliner!

Igår firade maken och jag att vi hållit ihop i 32 år.

16 år i synd och 16 år som gifta. 

Han gör alltid en tebalja till mig på morgnarna,

så när jag vaknar har teet lagom dricktemperatur.

Igår stod där också en ask belgiska praliner.

Nu är de slut!

Torsdagstema - I like

Ett minnesmärke som griper tag

Jag närmar mig Förintelsemonumentet i centrala Berlin. På håll är omfattningen svår att uppskatta. I motljuset ser det ut som likkistor. Många, många likkistor.

Jag går in bland de mörkgrå kistorna och fascineras över uppbyggnaden. De böljande gångarna åt ena hållet.

Och de plana gångarna åt andra.

Ibland dyker någon upp i en gång.

Men oftast är jag helt ensam och fylls av andäktighet. Av monumentets storslagenhet.

Lika uppfylld som jag är av monumentets innebörd, lika uppfylld är jag av dess arkitektoniska genialitet. De 2711 betongpelarna har olika höjd vars yta bildar en stor kulle. Men de böljande gångarna gör att man försvinner ner i djupet och inte vet var i monumentet man befinner sig. Det är storslaget. Det är skrämmande.

Betongen är både grym och vacker på samma gång. Det är överväldigande.

19 000 kvm stort är minnesmärket och öppet dygnet runt. Invigningen skedde i maj 2005. Arkitekt var amerikanske Peter Eisenman.

Onsdagstema - minnesmärkt

Bakade brända blåbärsbullar

Bullar med glasyr

Efter att ha jobbat i butiken på lördagen och sedan avnjutit en smaskig middag hos goda vänner var söndagen en sådan där snöregnblaskig dag då jag inte ville gå ut alls. En typisk bullbakardag.

 

Bullar med tosca

Ingen av bullarna hade platsat på Hela Sverige bakar, även om de blev goda. Och vad Paul Hollywood hade sagt på The Great British Bake-off, vill jag inte ens veta. Men jag skulle platsa i den amerikanska varianten av teveserien!

Blåbärsfylld Bullängd med tosca

Och nu måste jag skura ugnsbotten som är ingrodd med fastbränd toscasmet.

Fototriss - B som i ...
I mina händer
Helgbilden

Överraskande obehaglig väckning

Somerset, England, sommaren 2014.

Vi bor återigen i ett av världens underbaraste hus, hos Angela och Alban. I detta lilla krypin sover Mellangrabben, hans säng är skräddarsydd för det lilla utrymmet, men den del av rummet där jag står och fotograferar är lite större (här finns både garderob och skrivbord). Den vänstra väggen visar huvudhusets yttervägg, så just den här delen är utbyggd och sticker in lite längre på grannens tomt - huset ligger nämligen i tomtgräns.

Om ni har hängt med på min beskrivning så förstår ni att fönstret vetter mot grannens tomt, men längs med det hus vi bor i, så egentligen ser man inte så mycket när man tittar ut. Bara resten av vår fasad.

En sen kväll när vi alla lagt oss, reagerar plötsligt sonen på skenet och ljudet från eldsflammor utanför fönstret. Hela husfasaden lyses upp av lågorna! Han försöker se vad som pågår, men anar bara några silhuetter som tycks kasta in gamla möbler (!) i en öppen brasa. Som scout och van vid eldning tycker han förstås att det är väldigt obehagligt att någon eldar så nära ett bostadshus och dessutom så sent på kvällen (pågår det något mystiskt - vad försöker de dölja/elda upp?). Han kommer och väcker mig och tillsammans försöker vi förstå vad som pågår. Det finns ett blyinfattat fönster på annan plats i huset som vetter rakt mot elden, men vi ser ingenting genom det heller.

- Jag går och kollar vad det är för idioter, säger sonen och tar på sig skor och en jacka över pyjamasen. Själv går jag ut i trädgården för att försöka höra över muren vad som sägs. Vem vet vad det är för typer sonen träffar på? Det är känns mycket otrevligt alltsammans.

Uppenbarligen finns det ingen som passar brasan, utan karlarna har gått in i sitt hus. Jag hör hur sonen försöker få kontakt och till sist kommer en man ut och pratar med honom. Sonen är väldigt trevlig men lyckas tydligt förklara vad han tycker om det hela och mannen lovar att sluta eldandet.

När sonen kommer tillbaka ser vi hur grannarna släcker brasan med en vattenslang. Vi andas ut och hoppas kunna somna och sova i lugn och ro.

Vårt värdpar blir allt utom glada när de senare får höra om upplevelsen, det är tydligen inte första gången grannarna eldar på ett vårdslöst sätt. Själva hade vi gärna sluppit den överraskande och skrämmande väckningen.

Veckans fönster - överraskat

Tre förluster och en vinst

Måns Petter i levande om än trött tillstånd

På lördagsmorgonen låg Måns Petter död på burgolvet.
Bara sådär utan förvarning.
På fredagen hade han drillat för fullt.

Sedan var det hockey på Hovet.
Första djurgårdsmålet godkändes inte.
Och därefter gick det bara utför.

Så hann vi hem till handbollen på teve.
Och Sverige ledde flera gånger, med flera mål.
Sedan vände fransmännen och vann.

Men en vinst blev det också.
Den här gången var det till maken djurgårdskaninen kom.
Maken fick en datormus och fick vinka till hela Hovets publik på jumbotronen.
15 seconds of fame, liksom.

På söndagen har jag städat och handlat mat och inte gjort så mycket kul eller vettigt eller intressant alls. Å andra sidan var dottern här hela fredagskvällen och det var SÅ mysigt!

Helgbilden

Prickar i min närhet

Hämtar kameran i arbetsrummet.

Knäpper en bild på hurtsens knoppar.

Prickiga, knottriga, kuliga.

Går ut till Lilleman som ligger framför teven under en filt.

Små tår (nåja, storlek 41), prickar på filt, mjuk fleece.

Tillbaka till arbetsrummet.

Glaskupelandskapet med muminmamman och snorken står i fönstret.

Glaset är prickigt av glitter.

Fototriss - prickar

Så vackra hus i förfall

I fina Jurmala utanför Riga finns så många vackra hus att mina ögon gick i kors. Tänk om man hade pengar att köpa ett (två-tre-fyra-många!) och restaurera det, läget vid den gudomliga sandstranden är så fantastiskt!

Veckans fönster

Må vi aldrig glömma

Berlin.

Muren.

Påminnelsen om den delade staden.

Onsdagstema - kringskuret