Jag hade förberett ett torsdagstemainlägg om min keramikpaj, förväntade mig att den skulle vara klar när jag kom till sista keramiken i torsdags. Pyttsan. Det var inte många av mina glaserade saker som var klara.
Däremot hade flera slagit på stort och tagit med fikabröd, så det blev en mumsig terminsavslutning.
Och så hade jag fått allt som skulle skröjbrännas klart, så jag ägnade tiden åt att glasera. Bland annat min 16-delade och engoberade "tavla" som dessutom fick de lösa blommorna på plats. Det ska onekligen bli spännande att se hur detta ser ut när det är klart.
Men något inlägg till torsdagstemats I like, det blev det inte.
På fredagen blev vi på blott fem minuter av med vår fina fjällstuga på en offentlig auktion. Maken ägde en niondel, hans bröder och tre kusiner resten. Jag tänker inte gå in på detaljer i denna uppslitande soppa, men kusinerna hade gått från att vilja bygga ut för två (obefintliga) miljoner till att absolut vilja sälja genom offentlig auktion, istället för att anta det bud vi gav. Jag har inte de slutgiltiga siffrorna än, men tror att det belopp de får efter alla avgifter är i stort sett detsamma som de fått om de accepterat vårt bud. Att prestige och girighet går före släktband, det har man ju hört om men jag hade aldrig upplevt det förut.
Maken körde ToR till Östersund för att delta i auktionen, till ingen nytta. Han sov i stugan på natten och fick på så sätt en chans att säga adjö, ifall att allt gick förlorat.
Hur fruktansvärt ont detta gör, det förstår ni kanske bättre om ni kikar
i detta inlägg. Nu tror jag att husen kommer att rivas och något stort och lyxigt byggs på tomten.
På lördagen behövde vi skingra tankarna så vi körde hem två lass grus och spred ut det runt pallkragarna. Ett tungt arbete, men så snyggt det blev! Vem behöver ett gym när man har en trädgård?
Jag hann också ta hand om en liten dam med rullator som gått vilse. Hon letade efter en gata som gick en bit bort, så jag följde henne dit. Sedan ringde vi till den hon skulle hälsa på och det visade sig att hon inte alls skulle till den gatan utan till en i motsatt riktning. Som tur var kunde hon ta bussen och jag fick säga till chauffören att han skulle se till att hon gick av på rätt ställe. Två kanelbullar fick jag som tack för besväret.
Så tog vi en vända för att köpa lite nya sommarblommor till alla mina krukor. Jag vet att jag inte ska åka till Plantagen, men jag inbillar mig alltid att det ska se bättre ut än det brukar. Men det gör det inte. Jag fattar inte hur någon med självaktning kan arbeta där? Fruktträd och bärbuskar låg omkullvälta, torra växter hängde halvdöda, prismärkningen var usel ... Vi gick därifrån tomhänta men svängde in på ett mindre ställe i Skälby där jag inte varit på många år. Vilken skillnad! Jag blev nästan tårögd av lycka! Vackra välskötta blommor, personal som vattnade, ordentligt prismärkt och dessutom fantastiska priser.
Det blev både det ena och det andra i en Anni-vänlig färgskala.
Så kom dottern på besök, vi grillade och åt middag i lusthuset. Jag drack en suveränt god öl som vi köpt i Danmark i påskas. Blev dock ganska besviken när jag läste att den var sötad både med karamell och glukos. Inte konstigt att den var god!
Lite efterrätt blev det minsann också. Dock ej hembakt denna gång, jag hade ju ägnat dagen åt trädgårdsarbete!
Idag kom verkligheten ikapp på något sätt. Reaktionen på det som hänt. Maken har haft ont i huvud och kropp hela dagen, jag har känt mig ledsen och bedrövad. Satt länge i solen hos mina fåglar och bara blundade. Sedan fick det vara nog. Jag släpade ut trädgårdssofforna på gräsmattan och oljade in dem, klippte bort vissna grenar på körsbärsträd och syrener, tog hand om det sista gruset som dels fyllt skottkärran och dels låg kvar i en hög utanför grinden, lagade middag och provgick mina nya vandringskängor fram och tillbaka till mina föräldrars hus.
Och nu har jag tröstätit 200g choklad, så nu mår jag illa.
