Jugendsmycken och makabra samlingar i Hessisches Landesmuseum Darmstadt

När vi skulle lämna Darmstadt fick jag syn på stora affischer utanför ett museum. Här var en utställning med jugendsmycken! Maken förstod direkt att han borde stanna och det gjorde vi.

Innan vi hittade till utställningen hamnade vi i helt andra delar av museet, men snäll som jag kan vara så visar jag de vackra fotona först.

I en stor sal fanns massor av montrar med Astrid Ratz-Coradazzis privata samling av över 400 smycken från jugend till art deco.

Smyckena är tillverkade i Tyskland och Österrike och främst i silver.

Astrid köpte sitt första smycke för veckopengen när hon var sju år gammal. Idag har hon forskat om sina smycken för att identifiera dem och finna ut varifrån de kommer.

Så över till den del av museet där vi först hamnade. Skeletten!

Massor av montrar med skelett på skelett!

Uppstoppade rödhakar på rad

liksom dessa vackra blå fåglar, råttor,

asiatiska nyckelpigor,

och snäckor i färgordning.

Burkar med konserverade djur

sådant som man mest ser på film ...

Och så plötsligt i en lång korridor, en hel rad med stora dioramor från 1906!

De var en sensation när de skapades och klarade sig bra genom andra världskrigets bomber.

Jag tror att det fanns tolv olika dioramor, var och en stor som ett sovrum.

Som om detta inte var nog klev vi rakt på en vägg med mumier. Massor säger massor av mumier.

Vi irrade vidare till en permanent utställning med konst och möbler i Art Nouveau. Känner ni igen detta från metron i Paris?

Vackra glasfönster har jag såklart viss förkärlek för.

I ett hörn fanns en gammal miljö med gatsten och målningar på fasad och dörr bevarad.

Så fann vi museets café och insåg att vi behövde en paus. Det här stället var så mycket större än vi kunnat ana.

Med fikat i benen gick vi vidare till riddarrustningar,

ståtliga dryckeskärl (man lyfter på hjortens huvud) och pampigt silver

och ett helt panellerat rum som köpts och flyttats till museet.

Efter detta var vi så fulla av blandade intryck att vi bestämde oss för att avstå från resten av museet och fara vidare. Vilket gigantiskt ställe! Återigen kan jag bara känna att Darmstadt har så mycket att ge att jag behöver komma tillbaka.

Det stod ju andra saker på dagens planering. Närmast skulle det provas viner!

Vortexträdgården i Darmstadt - en trädgård fylld med konst

De många stiliga villorna runt utställningsområdet i Mathildehöhe ingår också i konstnärskolonins område. Här finns villa Martinus, byggd 1921, som jag hamnade bredvid när jag gått ett kvarter för långt. Jag hade läst om trädgården runt huset, men missat exakt var den låg, så för mig blev detta en lyckoträff!

Vortexträdgården är en privatägd offentlig trädgård/konstutställning där trädgårdsjord och växtunderhåll baseras på principerna för permakultur.

Ordet "Vortex" betecknar en virvel eller virvlande rörelse. För ägaren Henry Nold betyder det spiraler eller spiralformade former, i förlängningen begrepp som DNA, dubbel helix och livets byggstenar. Ett annat tema i Vortexträdgården är det för helig geometri och kosmologiska numeriska förhållanden, till exempel det gyllene medelvärdet och Fibonaccis talföljd.

Henry Nold är inte ensam ansvarig för designen. Olika lokala och internationella konstnärer har bidragit med sin del i trädgården - från England till Vitryssland till Marocko. Förutom konstverken ligger filosofiska och vetenskapliga idéer och beräkningar också bakom trädgården.

Konstnärskolonier som Mathildenhoehe och Worpswede (som jag besökte förra året) främjade uppkomsten av utopiska projekt och ett nytt sammanhang för alternativt tänkande i Europa. Många fritänkare ville skapa sitt eget paradis och Vortexträdgården speglar denna önskan.

108 äggformade stenplattor bildar stigar som leder förbi lampor, sitt- och liggplatser, ett lusthus, en damm (även den äggformad) och massor av konstverk. Numret 108 är heligt i buddhismen och hinduismen. Trädgården är därför en metafor och en antydning till olika idéer, många chiffer är gömda i den.

Här kan man gå runt och ta till sig allt det filosofiska/vetenskapliga/flummiga eller bara njuta av en udda miljö med udda konstverk. Ni får ta denna promenad genom mina bilder och tänka på att det är strålande sol och 36 grader varmt:

Lampor med mönster från "crop circles" - de stora cirklar som kan bildas i kornfält strax innan skörd

Husets altan med ännu fler "crop circles" i olika material

Det finns åtskilliga keramikhöns utplacerade

Hönan vid entrén skulle nog må bra av lite omsorg

När jag nu söker på information om Henry Nold upptäcker jag att han köpt Skärva Herrgård utanför Karlskrona. Han tycks äga många kulturbyggnader runt om i världen och jag blir allt mer nyfiken på vem han egentligen är.

Innan vi lämnade Darmstadt för vidare färd söderut gjorde vi ett improviserat besök på ett gigantiskt museum som vi råkade passera. Nästa reseinlägg är inget för de känsliga, där blir det en hel del ganska makabra foton.

Trädgårdsfägring

Darmstadt - hit måste jag tillbaka!

Älskade, älskade Hundertwasser (eller Friedensreich Regentag Dunkelbunt Hundertwasser, som han så småningom kallade sig)! Denne fantastiske väletablerade österrikiske konstnär som började rita hus vid nära 60 års ålder. Hans första byggda hus finns i Wien, det byggdes 1983-86 och var uppenbarligen helt nytt när jag såg det 1989.

Nu stannade vi i Darmstadt, söder om Frankfurt, för att se ett annat av hans hus. Waldspirale.

Vi ställde bilen högt uppe i parkeringshuset mitt emot, vilket gav oss perfekt överblick över byggnaden och den trädbevuxna U-form som huset har. Här finns 105 lägenheter och över 1000 fönster där inga är lika de andra.

Det finns få raka linjer och räta vinklar, inte heller inne i lägenheterna. Handtag till dörrar och fönster är alla olika.

Lökkupolen är typisk för konstnären, liksom spiralformen.

Som högst är denna byggnad 12 våningar och den färdigställdes år 2000, några månader efter Hundertwassers död.

Hela byggnaden har byggts av betong med återbrukat material.

Tyvärr kan man inte gå in i byggnaden, den restaurang och det kafé som har funnits tycks ha stängt. Man kan dock gå igenom huset och se innergården.

Jag har tidigare visat lite bilder från ett annat av hans hus, Gröna Citadellet i Magdeburg. Påminns nu om att jag lovat att visa mer därifrån - där har jag nämligen interiörfoton!

Från Waldspirale var det inte långt till den gamla konstnärskolonin Mathildehöhes område. Storhertigen Ernst Ludwig av Hessen grundade kolonin 1899 när han bjöd in sju konstnärer som därmed gjorde staden till en av Europas ledande Arts and Crafts-rörelser. De deltog i Parisutställningen 1900 och hade året efter sin sanna genombrottsutställning i Darmstadt. Efter att fyra konstnärer lämnat kolonin p g a att 1901 års utställning var en stor förlustaffär, kom nya konstnärer och nya utställningar anordnades 1904, 1908 och 1914. Så kom första världskriget och allt upphörde.

Så här ser utställningshallarna ut när det inte pågår fullskalig renovering. Nu var hela den vita byggnaden stängd.

Vi kunde ta hissen upp i tornet, byggt 1908 som bröllopspresent till Ernst Ludwig och prinsessan Eleonore av Solms-Hohensolms-Lich.

 

Härifrån hade vi fin utsikt över den lilla ryska kapellet, byggt 1899. Nere bland träden finns de stiliga villor som konstnärerna bodde i och som då var en del av utställningarna.

Utställningshallen under renovering.

Vi hade kunnat besöka museet som låg bredvid, men nu kände jag att jag ville läsa på ordentligt om alla konstnärer och komma tillbaka när allt var öppet. Vi satte oss under platanerna på den stora piazzan framför huvudbyggnaden och åt en typisk tysk lunch med korv och potatissallad. Det var 36 grader varmt.

Museet hade en pampig entré som uppenbarligen skulle ses på håll, nerifrån, så jag vandrade några kvarter i förväg eftersom maken passade på att besöka herrarnas. Typiskt nog gick jag ett kvarter för långt och missade vyn, men maken ska ha fångat den så när jag kommer åt hans bilder ska jag lägga in den.
Det jag däremot lyckades hitta var den udda trädgård jag läst om och ska visa i nästa inlägg.