Inte långt från vår lilla stuga i Nederländerna låg detta fantastiska slott med park, skapade och designade som en enhet - ett allkonstverk. Byggt under åren 1891-1919.
Här låg tidigare ruinerna av ett medeltida slott, men baron och baronessan Van Zuylen gav arkitekt Pierre Cuypers och landskapsarkitekt Hendrik Copijn i uppdrag att skapa en historiskt representativ och bekväm lantegendom. Nog lyckades de alltid!
Slottsbyggnaden består av två delar med en gång i två våningar som sammanbinder delarna. I den vänstra delen bor familjen en månad om året, men den högra får besökarna gå runt i. Det var i den högra delen alla kändisar (som Coco Chanel, Maria Callas, Gregory Peck, Roger Moore, Yves Saint Laurent, Joan Collins, Brigitte Bardot ...) bodde, när det begav sig.
Eftersom vi är i Nederländerna är det vatten både som vallgrav runt slottet, men också i form av strikta kanaler och naturliga vattendrag.
Det röda teglet och fönsterluckorna visar tydligt i vilket land vi befinner oss!
Vi kommer in i en minst sagt mäktig hall
som var flera våningar hög och hade ett makalöst tak! Bara hallen var värd flera timmars upptäckande, för här fanns så otroligt många detaljer att se på. Vi pratade med en äldre man som var guide och han berättade många anekdoter om rummet som sådant. Om man nu kan kalla det för ett rum, det låter liksom lite torftigt.
Nu följer mest bilder från denna fantastiska byggnad, ett intressant slott med alla sina detaljer och utsmyckningar i olika stilar som ändå bildade en enhet. Jag har besökt många slott på våra resor men detta är ett av de allra maffigaste.
En del sällskapsrum var mörka med många sittplatser
och sådant som "krävs" av ett slott - som en riddarrustning och en tron.
Vävnader på väggarna, te och kakor på bordet ... nog kan man tänka sig sitta ned här en stund.
Men så fanns ljusa rum som andades förra sekelskiftet. Vilket arbetsrum!
Många sovrum för många gäster. Bäst i det här rummet är ändå bänkarna i fönstret. Att kunna sitta inne i ett fönster och se ut är en dröm jag alltid haft. Kräver tjocka väggar.
Lite kinky är den här spegelväggen i ett av sovrummet. Visst är det en udda inredning i ett slott? Undrar vem som bott här!
Ett badrum, placerat på bästa platsen - i ett torn. Vilken kontrast mot det mörka sovrummet.
Här har Gregory Peck bajsat. Tanken svindlar. Eftersom man aldrig ser skådespelare gå på toa på filmer tror man knappt att de gör det i verkligheten heller ...
Tak som detta ...
och golv som detta ...
och kombinationer av mönster på väggar som denna ...
och så ett mönster med tydlig jugend/nationalromantisk känsla.
Allt detta hantverk och denna omsorg om detaljer.
Mina ögon gick nästan i kors och kameran försökte dokumentera så mycket som möjligt. Ni får bara se en bråkdel av mina bilder.
Till sist tog vi den undre våningens gång över till andra slottsdelen. Familjen kan gå i den övre gången, så slipper de beblanda sig med turisterna.
Vi avstod däremot från att kika runt i de delar av den privata sfären som fick besökas och satte oss på en liten servering för att få något lunchaktigt. Det blev mackor. Igen. Man äter ofta mackor till lunch i det här landet.
Sedan vandrade vi runt i parken. Jag älskar labyrinter och denna var riktigt svår. Tur att löven inte hunnit dölja alla gångar än, till sommaren måste det bli riktigt knepigt att hitta rätt.
Vi vandrade både i den striktare delen av parken och i den mer naturligt formade. Det blev många fina utblickar mot slottet.
Till sist försökte vi som så många andra fånga vyn genom blåregnsgången, men det var stört omöjligt att få ta en bild utan att det kom med andra.
Vi lämnade slottsområden genom den stora porten med sin mindre entrédörr.
Körde en liten bit till en smal landremsa mellan stora vattendrag
där vi fikade. Hade vi kommit en halvtimme senare så hade vi fått bord vid vattnet men nu var de fortfarande upptagna av sena lunchgäster. (Det ni ser i glaset är en variant på banoffeepaj - tyvärr mest fluff.)
Nästa dag skulle vi påbörja hemresan.
