På Onsdagstema har Birgitta hittat på ordet väntansfylld och det kan man onekligen säga att tiden fram till grävandet var. En tid, inte så fylld av förväntan utan mer bara av väntan.
Så kom äntligen våren. Familjens tre stora karlar fick gräva och jag lade tidningar i botten.
Sedan fyllde jag på med en blandning av gammal jord och kogödsel. Återigen var dagarna väntansfyllda, eftersom jag måste invänta nästa arbetsinsats från snickarkunnigt håll innan jag kunde fortsätta med mitt.
Maken köpte virke och byggde lådan som jag målade med Falu rödfärg. Och fyllde på med mera jord, hela jättehögen gick åt, tillsammans med åtskilliga säckar ny jord och kogödsel. Den kvällen var jag ganska mör i kroppen ...
Flera stolpar sattes upp, jag planterade hallonen och fyllde på med funkia och ettåringar.
Nu är tiden inte väntansfylld utan förväntansfylld!