Det här fotot sammanfattar ganska mycket hur jag ser på Bryssel. När jag lyft blicken från chokladen och ölen ser jag på husen. Arkitekturen. Här finns mycket Art Nouveau, men inte lika överväldigande som i Prag. Här finns groteskt fula moderna hus. Här finns smala och tjocka hus. Och alla får de stå sida vid sida - som om staden aldrig hört ordet stadsarkitekt. Det är en fantastisk blandning!
Smutsiga fula fasader, skrikiga färger och retrostil. Man både behåller det gamla, kastar färg på det och blandar upp det med det nya.
En del gamla hus är så vackra att mina ben viker sig
Andra är så fula att jag mår illa. Men det är samtidigt okej, för det är ju inte hemma hos mig, i min stad.
Och det är kombinationerna, kontrasterna, som gör det hela så häftigt. Det blir personligt och inte anonymt brutalfult.
Så får man inte missa att titta uppåt. Det finns humor på de fulaste hus.
Och makalöst vackra sparade armaturer på fasader från en nyare tid.
Ibland ska man kika nedåt också. Överallt finns utsmyckningar.
Undrar om det är gerillakonst? Jag kan inte läsa vad som en gång stått på stenen under.
Jag var i Bryssel med halva släkten för fem år sedan och hade planer att se lite samma saker som då, men så blev det inte och det är jag glad över. Jag läste just igenom det jag skrev efter att jag varit där den gången, då tyckte jag att stan var förskräckligt skräpig!
Den här gången fick jag se att staden faktiskt har minst en höjd och inte alls är helt platt. Från det majestätiska Justitiepalatset är utsikten härlig!
På wikipedia läser jag att många hus revs när det stora palatset skulle byggas och innevånarna tvingades bort med hjälp av polis. Arkitekt blev ett skällsord i Bryssel. Hm, är det därför staden blivit som den blivit? Vem ville bli stadsarkitekt efter detta?
Kullen jag står på är gamla galgbacken, visar det sig. Och det går en glasad gratishiss ner till stadens lägre nivå.
Här finns charmiga miljöer,
Trompe l'oeil-fönster,
och oväntade statyer.
Förutom Art Nouveau-fasaderna är jag också väldigt förtjust i alla väggmålningar med seriemotiv. Belgarna är ju seriekonstens mästare.
Och sådant här då? Ser ni uppe vid taket på det mörkt grå och det vita huset? Hur kan rummet högst upp i det grå huset se ut?
En detaljbild ur annan vinkel får fantasin att springa iväg ...
Grand Place, det stora vackra torget med sina smutsgrå fasader och guldutsmyckningar. Ena dagen fullt av turister,
andra dagen förbereddes för en stor blomsterinstallation. Undrar just hur där såg ut i helgen som gick. Borde finnas bilder på nätet.
Den breda trafikerade pulsådern rakt igenom stan var avstängd för trafik hela sommaren. Här fanns boulebanor, pingisbord, schackspel, uteserveringar, uppbyggda bänkar och flanörer av alla folkslag och alla åldrar.
Och det är väl just det som jag gillar mest med Bryssel; den levande blandningen av människor och miljöer. Staden är inte tyskt välorganiserad, holländskt städad, italienskt ockrafärgat medeltida, franskt romantisk eller engelskt gammaldags utan helt ostajlad och väldigt europeisk. Kanske just därför som den passar bra för EU-parlamentet?
Sedan gör ju belgarna världens godaste öl också, det är inget att förakta!
