I Somerset, i sydvästra England, ligger tre av National Trusts egendomar så nära varandra att man kan besöka alla tre samma dag. De skiljer sig åt, beroende på om det är hus eller trädgård eller både och som är intressant och förstås på storleken. Störst och pampigast är Montacute House.
När man kommer körande till huset ser man den långa, pampiga uppfarten som nu är stängd men som måste ha varit oerhört respektingivande på sin tid. Ja, det är den nu också. här har flera filmscener spelats in, bland annat i miniserien Wolf Hall som visades på SVT tidigare i år.
Som nutida besökare rundar man ägorna och kommer in från ett annat håll.
När man gått förbi den långa fasaden på mitt första foto kommer man till entrén till trädgårdarna. Ett stiligt orangeri ligger innanför muren tillsammans med de obeskrivliga klippta häckarna som jag skrev om i söndags. Här finns stora gräsytor med ovala buskar och i bortre hörnet fann vi en skylt och en öppning i häcken.
Genom en smal passage i staketet (här kan inga kreatur ta sig igenom!) följde vi stigen till ishuset, en stor murad, koniskt formad underjordisk grop. Lite som en jordkällare, fast vertikal. Ishuset låg mittemellan köket och dammen där isen hämtades på vintern. Isen höggs i mindre bitar och packades för att bli en massiv isklump som kunde förvaras i upp till två år!
Gropen var becksvart, men med hjälp kamerans blixt kunde jag fota rakt ner och se hur det såg ut.
Så gick vi tillbaka förbi orangeriet för att komma till husets trädgårdssida.
Byggnaden stod färdig 1601 på en plats där ett av alla kloster som Henrik VIII förstört hade legat. Byggherre var Edward Phelips, advokat och parlamentsledamot. Han var talman i underhuset och övervakade rättegången mot Guy Fawkes.
Och det är på den här sidan av huset som trädgården med blomsterrabatter finns, i övrigt består ägorna av stora fält och lundar.
Rabatterna skyddas av murar med två vackra paviljonger i hörnen.
Murarna ger möjlighet till vackra kombinationer med olika perenner.
Alla olika formklippta buskar och stora gräsytor lockar till fantasifulla lekar.
Men det är förstås också pampigt inne i det stora huset.
Här finns Englands längsta galleri högst upp i huset, tänkt som motionsyta på regniga dagar. Över 60 porträtt på olika kända personer hänger här idag, bland annat detta på Henrik VIII:s första hustru Katherine of Aragon. Porträtten är utlånade av National Portrait Gallery i London.
I ett sovrum finns ett badkarsskåp inbyggt.
De magnifika fönstren visar olika familjevapen från familjer där någon gift sig med en från familjen Phelips. Här finns också dåtida klotter, ristningar på fönsterrutorna. I en av dem står det
"Elizabeth Phelips
always scribbling and writing
nonsense
1801"
Sir Edward Phelips dog 1614 men Montacute fanns i familjens ägo ända tills William Phelips på 1800-talet spelade bort familjeförmögenheten. Hans son sålde familjesilvret för att överleva, men tvingades till sist flytta därifrån och hyra ut byggnaden.
1931 köptes det tomma och förfallna huset av Ernest Cook, barnbarn till Thomas Cook, och det är tack vare honom som vi idag kan besöka hus och marker både här och på de sexton övriga ställen han köpte och räddade från förfall.
