London dag 4: Exhibitionism

Fortsättning från London dag 3.
Vi somnade en stund efter midnatt i rummet som inte längre luktade lika starkt av färg.

Strax efter kl 2 väcktes vi av ett vidrigt högljutt larm. Dottern, som bott på stökigare ställen i London, var snabbt uppe och tände lampan för att samla ihop sina saker och få på sig skorna. Jag var groggy av sömn och tyckte att hon skulle släcka/stänga av lampan/larmet, sedan började jag dra i gardinen eftersom fönstret inte ska vara öppet när man öppna dörren om ifall att det verkligen brinner. Så tittade jag ut genom dörren och det fanns ingen brandlukt i korridoren, bara ett flicka som tittade ut genom en annan dörr och ropade på sin mamma.

Min dotter undrade vad jag höll på med.

Så jag tog lydigt på mig skorna och jackan, drog mobilen ur laddaren och kollade att dottern tagit rumsnyckeln innan jag sömndrucket följde efter henne ut. Det var ett tyst lämmeltåg av hotellgäster som tog sig ner för trappan och ut på gatan. Där stod vi i en salig sömnig blandning, asiater i små pyjamasbyxor, barfota gäster i övrigt fullt påklädda, och så jag i nattlinne, jacka och kängor men utan trosor. Om ni visste hur naken man känner sig när man står med en massa okända människor mitt i en storstad och nattluften sveper in mellan benen!

Inte var det någon brandman i närheten heller.

Efter några minuter fick vi gå in igen. Någon hade rökt på rummet och utlöst brandlarmet. Nu luktade det färg igen på vårt rum och det var svårt att somna om.

Men vi hade en tid att passa och kunde inte ta sovmorgon. Högst upp i huset fanns studenternas matsal och där serverades frukosten som var helt okej. Tyvärr var vi inte så hungriga.

Vi tog tunnelbanan till Sloane Square och promenerade den korta biten till Saatchi Gallery där den stora utställningen om Rolling Stones nyligen öppnat. Utställningen är inspirerad av ABBA-museet i Stockholm och var mycket sevärd med en fantastisk samling av udda och intressanta saker/minnen/omslag/historier/instrument/kläder/videor mm mm som har med Stones långa karriär att göra.

Jag hade köpt biljetterna i förväg på nätet, men när vi var där såg det ut som att det fanns biljetter att köpa på plats också. Hur det är senare i sommar vet jag inte, men utställningen varar bara till 4 september och är mycket sevärd!

Vi fick förstås inte fotografera, så mina bilder kommer från dekorationerna på King's Road.

Utställningen avslutas med en verklighetstroget uppbyggd backstage där man står bland trunkar och rekvisita och hör konsert- och publikljud från den fiktiva scenen. Sedan går man ut och ser en låt från en 3D-konsert där man känner sig som om man var på plats. Vi studsade lyckliga och uppfyllda ut från galleriet!

Vi smet in på de fina smågator som korsar King's Road och visar att det faktiskt går att bo småskaligt här, mitt i smeten.

Prunkande blomning (kamelior!) och vacker arkitektur, blott några steg från den trafikerade affärsgatan.

Sedan åt vi lunch, hämtade våra väskor på hotellet, tog tåget till flyget, flyget till Skavsta och flygbussen till stan där maken tackolov hämtade upp oss vid midnatt. Trötta, men mycket nöjda med våra välmatade dagar. Vi borde minsann stannat ett tag till ...

Torsdagstema - I like

Tårta, dop, kalas, konst, kalas, tårta ... .

I fredags bakade jag grunderna till tårtor igen. En äggfri chokladtårta, en glutenfri frukttårta ...

... och en jordgubbstårta.

På lördagen packades alla tårtor i pappas bil för transport till Enköping och det var ungefär då jag insåg att jag inte hunnit äta vare sig frukost eller lunch. Slicka vispar och bunkar kan ju inte räknas. Som tur var kom vi till Enköping i god tid så mamma hann in på ett konditori där hon köpte mackor till både mig och pappa.

Sedan var det dop för min brors barnbarn nummer två.

Och jag tränade på att vara rundlagd gammelfaster i blommig klänning. Bara hatten som saknades. :-)
Det blev faktiskt lite tårta över, som den unga familjen tog hand om.

Hem igen, ombyte till blå spetsklänning och in till stan för fest!
 

Vi kallar oss Tant Turkos och Tant Blå, min väninna och jag. Nu hade hon fyllt jämnt och hade fest tillsammans med Tant Röd/Rosa. Klädkoden var såklart turkost/blått eller rosa/rött beroende på vem man kände. Några gäster hade lila eftersom de kände båda jubilarer.

Självklart var fördrinkarna i passande färg(er)!

Färgtemat fortsatte i dukningen och utsikten från Läkarhuset kunde man knappast klaga på. I den där kyrkan, Gustaf Vasa vid Odenplan, gifte vi oss en gång, maken och jag. (Och ja, jag var klädd i blått då också.)

Kvällen bestod av god mat, goda viner, trevliga samtal med nya bekantskaper, glada igenkännande skratt av gamla bekantskaper (när blev alla så gamla?) många tal, sång och självklart dans. Jag konstaterade att jag inte var den enda i spetsklänning, tror att hälften av damerna (även värdinnorna) hade det! Inte ofta jag är så trendig, kan jag ju erkänna. :-)

Långt därborta i Globen pågick en annan fest.

Lite trött i håret var jag när jag idag tog mig till Solna för att träffa väninnor och besöka Olle Olssons Hagalund. En charmig byggnad som är en av de få som till sist bevarades efter storbråken när det gamla Hagalund revs för att ge plats åt det som idag kallas Blåkulla.

Då var de gamla trähusen ganska förfallna, här hade det bott uppemot 30 personer i samma hus och man hade inte fått rusta upp byggnaderna i väntan på rivning. De nya moderna husen i Le Corbusiers anda stod för framtidtro och moderna tider. Idag är de problemområden med kriminalitet och förfall.

I detta bevarade hus föddes och levde konstnären Olle Olsson. Det var hans morfar som byggde huset som nu är museum.

Olle Olsson gick i skola i Koppartälten i Hagaparken och Ekotemplet (som är avbildad här på vävnaden efter en av Olles målningar) låg så att säga "på skolgården".

Självporträtt på Olle som alltid var välklädd när han målade, då det gav honom viss självkänsla.

Bland de bevarade husen i kvarteret Odin finns nu bland annat läderverkstad, keramikverkstad och Cykelkökets gör-det-själv-verkstad. Här kan man lära sig att sköta om sin cykel och om man bygger ihop en av gamla delar får man behålla den.

Från Hagalund gick vi till min väninna för att äta lunch. Eftersom vi firade hennes födelsedag (bara två månader i efterskott, men vi är inte så noggranna) blev det både bubbel, present och tårta.

Dessutom var det första gången vi fick se den lägenhet hon och maken nyligen flyttat till!
Nu blir det teve resten av kvällen. Om vi ser ESC från igår eller hockeyn som pågår återstår att se.

Helgbilder

Favoriter om våren

Koltrastsången om våren, finns det något ljuvare, vemodigare, hoppfullare? Inte konstigt att koltrasten återigen röstades fram som Sveriges nationalfågel!

Den här snyggingen med sin grässkräpiga näbb är pappa till ungarna jag visat i tidigare inlägg. Han kommer farande så snart han ser mig, sätter sig nära intill, gräver efter mask vid mina fötter och följer med mig runt huset när jag går till ytterdörren. Då vill han ha russin.

När jag rensar ogräs i rabatten sitter han bara en meter ifrån mig och sjunger. Det är magiskt!

Vissa år låter föräldrarna sina ungar komma till dörren (det här är förmodligen en tidigare unge härifrån), men denna gång gömmer de sig i buskarna och får russin eller mask av pappan.

Ett år kunde jag på nära håll följa utvecklingen i ett koltrastbo, det var fantastiskt!

Men nu tror jag att Blommig fredag vill att favoriten ska vara en blomma, så jag väljer förgätmigej som får växa fram i en del av min gräsmatta. Scillan är ju överblommad sedan länge, annars hade jag valt den.

Eller borde jag välja häggen eller fruktträden eller narcisserna eller tulpanerna eller vitsipporna eller blåsipporna eller magnolian eller - alla blommor är mina favoriter om våren!

Blommig fredag - Min vårfavorit

London dag 3: Alice och katterna

Jag önskar att jag hade några fina bilder från dagens keramik att lägga in som torsdagstema, men en grej jag kämpat med gick sönder när jag glaserade den och "åbäket" från tidigare gång skulle jag helst slänga i soptunnan. Alltså får det bli mera London, en stad I like!

Fortsättning från London dag 2
Mellan Euston och British Museum låg studenthemmet som jag bokat rum på vår sista natt i London. När studenterna har lov hyrs rummen ut som hotellrum, billigt och med toppenbra läge. Enkel standard förstås, med gemensamma toaletter och duschar i korridoren, men också med fullt utrustat kök att använda. Personalen var otroligt hjälpsam när vi kom långt innan incheckningstid och såg till att vi fick ett rum. Dessvärre var korridoren (och rummet?) nymålat så det luktade starkt av målarfärg - det måste ha varit rent av hälsovådligt!

Vi öppnade fönstret och lät det stå öppet tills vi kom tillbaka sent på kvällen och det hjälpte en hel del.

Sedan gick vi till British Library som är en modern tegelbyggnad med stor gårdsplan och läcker entré.

Viss kontrast mellan biblioteket och Kings Cross Station där bakom!

Boken om Alice i Underlandet fyllde 150 år förra året och och utställningen med de många konstnärer som illustrerat henne sjöng på sista versen i biblioteket. Tyvärr fick jag inte fotografera i utställningen, så bilderna kommer från den lilla pop-up-shopen som tackolov fått förlängd öppettid till utställningsslut. Tyvärr var inte Tove Janssons illustrationer alls med på utställningen, det gjorde oss lite besvikna. Men det fanns väldigt mycket annat intressant att se och läsa.

Och så handlade vi såklart lite i butiken innan vi, som det slumpat sig, återigen vandrade längs Brick Lane på väg till nästa punkt på programmet.

Jag hade hittat Lady Dinah's Cat Emporium när jag egentligen letade efter Afternoon Tea-ställen och eftersom dottern nästan glömt allt vad boxrar heter och blivit kattmänscha över natt, så bokade jag bord här. Man måste nämligen boka bord på detta populära ställe i god tid, även om det kan finnas drop in-platser kan man inte lita på det.

Detta är ett café på katternas villkor. Och då menar jag verkligen på katternas villkor! Man får börja med att tvätta händerna och lyssna på reglerna innan man får sitt bord. När man gjort sin beställning har man fritt fram att gå runt på caféet för hälsa på och leka med katterna.

Katterna har sina egna leksaker, broar, hyllor, kojer mm och får självklart inte gå upp på gästernas bord eller bli matade. De får inte bli störda om de sover, utan man får snällt vänta till en katt behagar bry sig om att man finns till - så där som ju katter gör.

Vi åt bagels och en vegansk apelsinchokladkaka som var suveränt god. Dottern sa att kaffet (med katt i skummet - ser ni?) var det bästa hon fått i England. Och som sagt, allt var väldigt hygieniskt och inte på något sätt värre än att vara hembjuden till en vän som har katt! Anledningen till att jag skriver detta är att några av mina vänner rynkat på näsan och tyckt att det låter äckligt med kattcafé. Det var det verkligen inte. Dessutom fanns överallt sådana där handrengöringsautomater så att man kunde sprita (?) sina händer om man klappat katt innan man skulle äta.

Personalen älskade verkligen sitt jobb och berättade gärna om de olika katternas personligheter och egenheter. Alla katter här är hittekatter och dessutom blandras, vaccinerade och sammanförda som en familj så att de trivs tillsammans.

Att stället var fullbokat innebar inte att det satt gäster vid alla bord, det hade säkert blivit för mycket för katterna och dessutom blev det lättare att vandra runt även för oss tvåbenta när det inte var folk överallt. Barn under 12 är inte tillåtna här, jag anar att de kan störa katternas frid.

På väg tillbaka längs Brick Lane såg vi denne man stå och sjunga till inspelad musik.

Och på andra sidan filmades framträdandet. Vi gick diskret bakom kameramannen för att inte störa.

Men mannen i hatt på den här bilden (klicka så blir den större), han vinkades fram när han tänkte gå undan, så han gick rätt emellan sångaren och kameran. Ser ni den här videon någon gång så vet ni att jag och dottern står där och ser på just när hattmannen passerar :-)

Dessutom lät låten riktigt bra!

I den här delen av London - ja i stora delar av staden faktiskt - var det byggen på gång. Massor av byggkranar! Undrar hur många av Europas städer som får sådana här datorritade fyrkantiga opersonliga lådor uppsmällda just nu. Kunde de åtminstone få lite stil?

Vi tog oss till södra sidan av Themsen, det var varmt och soligt även om molnen på den här bilden ser lite oroväckande ut.

På South Bank satt folk i kvällssolen och njöt, de flanerade längs kajerna, de joggade eller bara stod och såg ut över vattnet. Vi hade behövt mer tid, kände vi!

Men vi hämtade ut våra musikalbiljetter, förköpta på nätet, i den betongkloss som är National Theatre.

En betydligt mer personlig och spännande byggnad än de som byggs i norra delen av staden, tycker jag!
Fast ful. Brutalbetong!

Och så blev det en kombination av Alice och katterna när vi såg Damon Alburns (Blur, Gorillaz) musikal Wonder(dot)land där Alice förflyttats till modern tid och datorspel. Många väldigt bra och moderna grepp som fick ungdomarna i publiken att jubla igenkännande. Och självklart mycket bra musik!

Fantastiska animationer gav färg och dataspelskänsla åt föreställningen. (Den här bilden är dock från pausen.)

Vi hade inte hängt in några kläder i garderoben, men det visade sig att där fanns en utställning med Alice-tema.

Färgglad och rolig den också!

Och självklart med massor av datateknik. Dottern skrattade gott åt mig när mitt ansikte doldes av Cheshirekatten!

Glada och nöjda med dagen vandrade vi till vårt hotellrum för en god natts sömn. Trodde vi.
Men det är en annan dag. Ett annat inlägg.

Torsdagstema - I like