Det enda jag tänker säga om The Beast from the East är att det var "lite oturligt" att den drabbade oss en vecka när jag skulle ta mig till stan varenda dag. Dessutom fick jag ta över Lillhunkens jobb att skotta hos grannen just när all snö behagade ösa in över Stockholm. Grannen har en bred garageuppfart, en handikapphiss och en lång V-formad ramp uppför trappan. Lillhunken brukar sköta sitt jobb med bravur och jag ville inte missköta uppdraget men sex gångers skottning (hittills) är typ fem för många.
Att se den mycket fascinerande filmen om glaciärforskaren
Claude Lorius var helt okej där jag satt i mitt varma hus med filt över benen. Man blir ödmjuk när man ser människor som utsätter sig för det omänskliga och dessutom blir som förhäxade av miljön. Se filmen om ni kan, den heter
Is och himmel och fanns att låna på Stockholms stadsbibliotek. Helt gratis. Men spar den inte till i sommar, då blir det lite för jobbigt ...
I måndags när det snöade som mest jobbade jag i butiken, men resten av veckan har jag gått på keramik. Folkuniversitetet lät mig ta igen den missade januariveckan
när jag blev sjuk, vilket jag är mycket tacksam över.
Jag har kavlat hela tiden, på bilden med spetsdukar (som så ofta). Jag började med att göra två reservstrutar till grönsakslandet men hade inte kvar mallen. Risken är att dessa blir för små, men hellre det än inga alls.
Eftersom jag gillade de boxrar jag hann göra den där
januarimåndagen stansade jag ut flera. Fjärilar har jag gjort förr, men då med mönstrad yta. Dessa har jag planerat att sätta dekaler på, men det gör jag hemma i min glasugn så småningom.
Ja, jag gjorde nog mest ungefär det jag gjort förr. Den enda skillnaden var att jag denna gång centrerade spetsduken mitt på fatet. Det stör mig lite att jag inte hittade den här gipsformen redan i tisdags, då hade jag hunnit göra flera likadana.
Det blå är en kavalett, en snurrskiva, som jag ställt en gipsform på. I gipsformen har jag lagt min kavlade lera och här håller jag på att fästa murgröneblad runt den rispade kanten. Rispar gör jag för att bladen ska fästa bättre och fäster gör jag med slickers, lervälling.
Här är det löv runt hela fatet och min utstickare som jag gör löven med är utsliten. Jag tror jag har avverkat tre stycken vid det här laget.
Så när jag gav mig på att göra ett större fat fick jag ta min andra form på blad. Av denna typ har jag slitit ut den största. Det här fatet fick lite blommor också.
Så här ser mönstret ut när jag kavlat med kruskavel. Det blev en skarv eftersom lerplattan är bredare än kaveln.
Den rutiga plattan formade jag utanpå en gipsform och sedan skar jag ut en spiral som jag hoppas ska hålla formen. Då ska detta bli en garnskål som håller koll på nystanet när jag stickar.
Ett stort kakfat med slät ovansida fick sex fötter för att förhoppningsvis bli hyfsat plant. Jag har sett många tårtfat med en enda centrerad fot som är alldeles wobbliga och det är ju inget roligt när man lagt ned så mycket arbete. Att de blir wobbliga beror på att leran mjuknar i ugnen, speciellt under glaseringen. Nu försöker jag i alla fall stabilisera första bränningen genom att bränna fatet uppåner så det ligger plant mot botten.
Idag fick jag lämna mina snöstjärnor och plattor till armeringsmattor halvfuktiga och kan bara hoppas att de torkar plant. Här låg de på en gipsskiva för att dra ur så mycket fukt som möjligt innan jag pillade bort lera ur hålen.
Så här välfylld var skröjugnen som drogs igång innan dagen var slut. Jag ser en av mina strutar högst upp och fjärilar, boxrar, dalahästar, hjärtan samt blompinnar längre ner. Just skröjugnen kan man packa så här, men vid glaseringen måste allt ligga på egna hyllor.
Förutom det jag visat här har jag också experimenterat med olika engober (lervälling uppblandad med färgpigment, appliceras på leran före första bränningen och kan sedan glaseras över), men resultatet kommer jag bara att visa om det blev hyfsat bra eller lärorikt.
Idag sken solen över stan och jag slapp skotta när jag kom hem. Hurra!
