Kan man annat än njuta?

Trädgårdsmöblerna är framme och jag har låtit mig sakta gungas i min älskade svarta hängstol. Strumporna är borta och tånaglarna rödmålade.

Det intressanta randmönstret får mig att inse att min fontänkruka har fått en spricka i vinter. Får se om den kan tätas eller om jag måste hålla vattenytan lägre.
Eller byta kruka.

Med trädgårdsmöblerna utburna från lusthuset kunde jag duka för tjejmiddag. Premiär för i år.
På bordet ligger listor på vad vi ätit vid våra träffar. Denna kväll var vår 195:e middag. Ett jubileum närmar sig och vi samlar pengar för att kunna resa någonstans. Hundrade middagen firades i Paris och 150:de i Norge.

I väntan på väninnorna fascinerades jag av hur glasdropparna i mitt vildvin glänste i kvällssolen.

Och hur vackra de gamla fröställningarna från klematisen blev.

Temat för kvällens middag var bokstaven P eftersom tjejerna aldrig smakat drinken P2, som nu blev fördrink.

Pinnar med Parma, Pekannötter och Peanuts serverades till. Jag fick Pilsner, (lavendel)Planta, Persilja och Praliner som värdinnegåvor. Ja, vi har fortfarande med oss värdinnegåvor efter alla år, det blir lite som julafton då.

Vi ansvarar för olika rätter, förrätten var Pecorinoströdd sallad med bresaeola och Pistagenötter.

Jag hade gjort Pulled Pork och efterrätten blev Plommonkaka. En mycket trevlig kväll som gick ovanligt fort utan att någon av oss började gäspa.

Idag var jag uppe lite tidigt och såg hur solen sken in bakvägen till lusthuset. Blev tvungen att knäppa en bild.

Hittade första förlusten i en rabatt. Koltrastägg, tror jag att det är. Redan.

Kikade på boet i blåregnet som växt betydligt. Intressant är att nötskrikorna försvunnit och jag nu tror att det är koltrastar som tagit över. Vad hände? Nötskrikorna tar gärna ägg ur andras bon, så lite skönt är det att de försvann. Nu kommer jag att kunna öppna fönstret under också, för koltrastarna är så tama.

Gick en vända och tittade på alla mattor av vårblommor som sprider ut sig.

Vårblomningen exploderar och som alltid är det svårt att hinna med. Dessutom har jag konstaterat att jag är känslig för hassel, ögonen kliar och rinner så det blir en clarityn till frukost varje dag.

Den ekivoka rabarberknoppen har också börjat visa sig. Hoppas att det blir lite bättre skörd i år än det varit tidigare. Jag vet inte varför rabarbern inte trivs hos mig?

Nu ska jag ut och jäsa i solen en stund, innan jag ska fira mamma som fyller 83 år.

Trädgårdsfägring

EFIT - en lördagsblandning i april

Så är det dags för aprils första EFIT - Ett Foto I Timmen.

Denna lördag blir det verkligen blandad kompott hos mig.

8.00

Första morgonbaljan med te.

Sitter på verandan.

I fönster och på bord står mina frösådda små solfjäderspalmer.

Fröna plockade barnen i Spanien för flera år sedan,

jag sådde dem ifjol.

Snacka om livskraft!

9.00

Packar kakor och annat som ska med på dagens första event.

10.00

Äldste sonen är hemma över helgen

och kan spela på pianot som han ärvt av sin farmor.

11.00

Kikar i en bok jag lånat.

Det där med att sticka vantar känns långt borta just nu.

12.00

Räfsar i trädgården, det är en underbar dag!

Hittar en gammal frökapsel från en vallmo.

Så vacker!

13.00
Ja jisses, vem hade trott att jag skulle hamna på knyppelkurs?
Men nog är det kul att lära sig nya tekniker
och jag får låna en hemmagjord knyppeldyna.
Alla de andra har riktiga.

14.00
Större delen av tiden går åt till att linda tråd på alla pinnar.
Tre olika längder och två olika tjocklekar på silvertråden.
Viktigt att veta vilken tråd som är på vilken pinne.

15.00
Mönstret blev suddigt,
men ni förstod nog lika lite som jag ändå.

16.00
Så småningom är jag igång.
Den första biten ska mest "vävas", så det var ganska enkelt.
Därefter mumlar vi alla mantrat:
"en i kors, två vrid, nål,
en i kors, två vrid, två extra vrid".
Dessutom ska det infogas pärlor mitt i allt mumlande.

17.00
Behövlig (och suddig igen!) paus
med pizzabullar, brie, kardemummabullar och kakor.

18.00
En av väninnorna har sina två tollare med sig.
Nu har de tröttnat på oss.
Vi bokar ny tid för fortsatt knypplande.
Ingen av oss törs försöka på egen hand hemma.

19.00
Sitter vi i studion inför direktsändningen av Stjärnornas stjärna.
Maken och sönerna har hämtat upp mig.
Tur att jag fått lite att äta.

20.00
Nu drar det igång. Temat är opera
och Richard Söderberg har coachat sångarna.

21.00
LaGaylia får problem med medhörningen
men efter lite fixande drar hon en aria
som får publiken att stå upp och jubla.

22.00
Hemma igen spelar jag och sönerna brädspel.

23.00
En liten chokladbit slinker också ner
sedan är det snart läggdags.
(Jadå, jag vann spelet.)

Ett Foto I Timmen - EFIT

Ett bygge att följa

På onsdagen kände jag att förkylningen vände. Med små steg framåt sopade jag undan så pass mycket på trädäcket att jag kunde få fram en stol och sitta en stund i solen.

Krukorna hade jag vält upp i ren ilska över förkylningen någon dag tidigare och genast fick jag sällskap av mina koltrastar som började gräva i den blottade jorden.

Rödhaken dök också upp, men inte i närheten av kameran. Såklart.

När jag satt i tevefåtöljen och snorade upptäckte jag att det fladdrade något stort utanför fönstret. Blåregnet runt glasverandan brukar vara fullt av gråsparvar som tjattrar och någon koltrast som bygger bo, men nu var det något större. Nötskrikan!

Och efter ett antal vändor insåg jag att ett par nötskrikor bygger bo i blåregnet. Hur sjutton ska det här gå!? Wikipedia anger att äggen kläcks efter 16-19 dagar och ungarna sedan stannar i 19-20 dagar, vilket innebär att boet används upp till 40 dagar efter att äggen lagts. Okej, det är ca 60 dagar tills trädgårdsvisningen då det vimlar av folk, så det finns lite marginal. Men att måla huset och tvätta fönstren, nja det får kanske vänta?

Trädgårdsfägring

Våren följer ingen standardmall

SMHI har kartor som visar när den meteorologiska våren kommer till olika delar av landet. Normalt för Stockholm är den 16 mars, men i år har den inte kommit än. Jag har alltså fortfarande vinter även om det just idag varit 15 grader och trädgården inte har en enda gnutta snö kvar.

Förra året tog jag fram utemöblerna 17 mars och sådde fröer betydligt tidigare än jag brukar, det var uppenbart att vårkänslorna vann över förnuftet. När vi så åkte till England på påsklovet stod alla sådder i växthuset och jag kom hem till snö, minusgrader och mer eller mindre döda plantor.

Året dessförinnan klippte jag ligustern runt växthuset den 28 februari!

Dit har jag verkligen inte kommit i år, hade dock planer på att rensa perenner under helgen. På fredagen slog en förkylning plötsligt till och idag sitter jag med välfyllda bihålor framför massor av Monty Dons trädgårdsprogram på Youtube och bara längtar ut.

Tassade i alla fall ut i tofflorna för att kika på blåsipporna som äntligen slagit ut. Mobilbilden blev inget vidare, så jag lägger in en bild från den 13 mars 2015. Trettonde mars ... FYRA veckor tidigare än i år!

Undrar just vilka överraskningar trädgården kommer med denna vår? Förra året såg blåregnet dött ut, det hade inte ens gröna blad förrän i mitten av juni. Jag har ingen aning om varför. Den ena smällspirean vid glasverandan dog helt och hållet. Den andra, på samma sida som blåregnet, överlevde.

Ett annat år drabbades min fantastiska pärlbuske av frystorka och såg död ut, den också. Tackolov repade den sig och i år har jag lagt skydd över den.

En del av de lökar jag planterade i höstas började växa redan då. Jag antar att det inte blir några blommor där.

Hela vintern har jag kämpat med mina hibiskusträd som mått dåligt. Nu börjar de skjuta nya skott, men den överdådiga blomning jag brukar ha så här års, den kan jag glömma.

Istället tar jag in våren på kvist, njuter av forsythia och prydnadskörsbär som slår ut i rumsvärmen.
Nog finns det hopp!

Trädgårdsfägring