Sidor

måndag 14 februari 2011

Alla hjärtans dag!


När jag slutade gymnasiet vidgades min umgängeskrets drastiskt. Jag lärde känna mängder av trevliga studenter, först med hjälp av min bror som bjöd mig med på olika tillställningar, men sedan helt på egen hand.

En av dem jag lärde känna var A. Lång och lockig, skämtsam och allvarsam, hälsosam och idrottskille. Han ingick i ett lite större gäng och vi trivdes tillsammans. En solig vårdag promenerade vi runt Djurgården bara han och jag, på hans initiativ. Och jag insåg ju vad som komma skulle. Orsaken till vår promenad.

Men jag tror att jag lyckades avfärda honom på ett hyfsat sätt, vi skildes i alla fall åt som vänner och hade inga problem i vårt vidare umgänge.

Han hittade en gammal skolkamrat, de hade ett vackert sommarbröllop och fick en dotter tillsammans.

Ett år senare satt jag på mitt arbetsrum när telefonsamtalet kom. Med de svåra orden. Att han dött. Knall fall under sitt idrottande. Han blev bara 27 år, men hans hjärta var som en 80-årings. Denne vasaloppskille hade motionerat trots infektioner och drabbades av hjärtmuskelinflammation.

Sedan dess är jag benhård när jag hör om någon "som kanske är frisk nog att ge sig ut i spåret". Det är inte värt det.


I fredags jobbade dottern. För sina sista pengar på mobilen ringde hon mig när hon slutade och bad mig ladda kortet, hon hade femton sms och flera missade samtal som väntade.

En timme senare ringde hon igen.
En nära vän var död.
En idrottande kille, på elitnivå.
Knall fall. Under sitt idrottsutövande.
23 år.

Om dödsorsaken vet jag inget mer än att det var hjärtat som slutade.
Om sorgen vet jag desto mer.


Var rädda om alla hjärtan därute - era egna och andras!

20 kommentarer:

Titti sa...

Krama barnen-

mammi sa...

Det är så fruktansvärt tungt, när det går så hastigt. Man är ju inte förberedd ett dugg. I alla fall om det gäller yngre.
Ha det så gott
Kram

Razzy sa...

Många kramar och tankar från mig..

Nica sa...

Åh vad fruktansvärt. Svårt att ta in - jag ska krama mina unga lite extra - och skickar en kram till dig å de dina.

Mona sa...

Kram ♥

Fighter sa...

tinefiskrivnaord sa...

Det går int att förklara sorgen man känner när en nära vän, familj, eller svunnen vän går bort. Det är alltid lika svårt.
Fin blogg du har! Har bokmärkt den så jag hittar hit igen.
Kram!

ScandinAsian Taste sa...

kul att du gillade min triss :) har inte du en triss?
/M

Cari sa...

Ja, vad säger man.
Kram till dottern, dig och hela familjen.

Barnens Hjältar sa...

Sv: Ja han cyklade faktiskt på den och fort gick det :-)

Ha en fin alla hjärtans kväll!

Birgitta sa...

Tittar in till dej för att ge dej en varm hjärtekram idag.
Vi behöver vara rädda om våra hjärtan.
Birgitta

emsa sa...

Kram♥

Susie på Stjärnarve sa...

Så vansinnigt sorgligt! Det är hemskt när unga människor dör och konstigt nog är det oftast dom som verkar friskast och skötsammast som går först. Fast det kanske bara är så att eftersom dom är unga så verkar det så.
Och det är också dom vänner som gick bort för länge sen som på något sätt etsats fast i minnet. Dom lever för evigt kvar.....

Susjos sa...

Hjärtekram♥ ♥ ♥

Nett sa...

Ja du kan ha sett den inne hos blindstyre, även de har lagt ut bild på studenten :)

Usch vad tragiskt med dotterns kompis. Hoppas att hon mår bra under omständigheterna.

Misswhatsit sa...

Så vacker bild och så tänkvärda ord! Det är så tragiskt när sådant händer. Man får försöka ta varje dag tillvara.
Kram!

4U2! sa...

Så tragiskt. Unga människor, man frågar sig alltid varför (även när de är äldre och speciellt när de är ens föräldrar) men att ryckas bort så tidigt, finns ingen vett i det.

Janicke sa...

Så hemskt. Känner med din dotter.
En tänkvärd påminnelse har du skrivit. ♥

Maria sa...

http://hemmahossmk.blogg.se/2011/february/musen-har-fatt-en-ost.html#comment

Denna är för dig Anni =)

Tove sa...

Skönt att höra att du är på G igen :)
Tragiskt detta med unga och "friska" som går bort. En kille i min Scoutförening (back in the 70´s) bara säckade ihop vid 11 års ålder (!) men det var ett anerysm. Lika tragiskt det! Men man kan inte hänga upp sig på sånt. Livet är kort och det är nu!
Kram till både dig och dottern!