Först tänkte jag avstå från MusikoFotoautomatens tema. Tyckte att En musikalisk tillbakablick var just vad jag gjorde när jag skrev om Bossen i mitt hjärta!
Men så överfölls jag av nostalgi. Och letade efter låtar. Och så måste jag ju skriva.
För han var fantastisk.
Han är fortfarande fantastisk.
Mycket har han hunnit med; brudar, barn, bilar, fotboll, cancer, you name it!
Tack vare brorsan började jag lyssna på the Faces. Nu pratar vi musikhistoria. The Faces var punkens urfader, om man nu kan säga så. Ronnie Lane, Ron Wood och Roddan förstås.
Rod Stewart.
Mannen med den synnerligen karakteristiska rösten.
Rod Stewart.
Mannen med den synnerligen karakteristiska rösten.
Efter att Rods solokarriär hade tagit fart 1974-75 splittrades bandet och Ron Wood började spela i Rolling Stones. Här är ett litet gästspel av Keith Richards:
Själv minns jag den gången Rod skulle spela på Konserthuset och jag bad min intet ont anande pappa att åka dit och köpa biljett till mig. Någon timme efter lunch frågade min mamma mig om jag hade en aning om var pappa var, han hade inte kommit tillbaka till kontoret efter sin lunch...
Idag har jag helt förträngt hur länge han fick köa, men jag minns än hur Rod studsade runt över hela scenen med en energi som få andra artister kunde och kan uppmana!
Fast jag gillar hans ballader bättre än discorivet.
Och så minns jag affischen som satt på min dörr på landet. Färgstark och väldigt sjuttiotalig. Rods kalufs stod på ända, byxorna var närmast intravenösa.
Stackars pappa vägrade låta dörren stå öppen så att bilden syntes...
Jag har sett honom i Globen också. Satt längst bak, en bit upp. Usla platser. Rundgång. Globen är ingen musikarena, möjligen om man sitter långt fram vid scenen, helst på sidan. Minns att Rod lagt på sig några kilon. Såg gubbig ut.
Idag har han återfått sin smalare figur, har ung fru (igen!) och gör ny succe med sina klassiker. Rösten har han kvar. Obetalbar.
Men vifta på rumpan, det tycker jag att han kan sluta med nu.
5 kommentarer:
ja, han har varit med ett tag...och så många olika stilar har representerat...Just nu gillar jag hans klassiker, dom är outstanding! *L*
Fin tillbakablick på en STOR artist! Jag såg honom här för snart 2 år sedan. Still going strong!
Roddan whooooooooooooo, minnet är inte långt borta. Han var en favorit och är lite fortfarande. Visst har han bytt stil, men den passar hans kostym då han liksom vi andra bytt siffror några gånger nu.
Älskade "Saling".. den var stor för mig och kan höra på den än idag:) Underbart inlägg och så din biljett oxså.. Jisses att du har sparat den :)
Visst minns man föräldrarnas reaktioner många gånger.. Herre min ge.
Man behöver inte vara med var gång.. upp till var och en.. hade hoppast på mer respons, men jag kör så länge någon känner för det.. senare kanske det blir mer personligt snack där och naturligtvis Musik :)
Denna veckans inlägg finns nu.
Ja,vem vet inte vem Rod S är!
Va häftigt att du har biljetten kvar från -76!!!!
Skrattade högt åt ditt inlägg i min blogg angående outfit med bara pjäxor!!
Imponerad!
Både av text och bilder, men framförallt över att du har biljetten kvar. Och hittar den.
Skicka en kommentar