Sidor

tisdag 1 februari 2011

Några intensiva januaridagar

När Lilleman äntligen blivit feberfri efter 10 dagar fick han utslag. De började på kinderna, men spred sig över kroppen. Så började överläppen svullna. Då tyckte jag att det var nog. Ringde Närakuten och fick en tid.

Inget i hals, inget i lungor, inget på blodprov. Utslagen Lilleman i hög på golvet kräker i medhavda bunken. Får betapred och antihistamin. Stressad läkare får av outgrundlig anledning för sig att grabben kan ha blindtarmen.

Men hallå!

Han hade inte ont i magen eller rodnad på högersidan förrän läkaren palperade hårt.
Vi åker hem med en remiss till barnkirurgen som vi inte tänker använda.

På fredagskvällen kommer Anne-Lie.
Jag har ett digert schema planerat för henne, har fått fria händer och hon vet ingenting. Alla involverade har varit tysta. Det känns lite som att anordna en möhippa...


Jag möter upp vid tåget och berättar att hon först av allt ska få träffa fem personer hon aldrig tidigare mött, vi ska på middag hos min svåger (som har julpyntet kvar!). Där finns också resten av min familj, utom Lilleman som lånats ut till mormor och morfar.


Det blir rödvin från Loire, raclette med kött, skinka, salami och ostar hemtagna från Frankrike. Vansinnigt gott! Vilken gudomlig skinka!


Och jag viftar med händerna så att glaset far i backen.

Tiramisu med champagne avslutar middagen. I Frankrike dricker man gärna champagne till desserten. Här hemma konstaterar jag att bubblorna löser ut all alkohol som tidigare var bunden i fettet från ostarna...

Så det blir ingen tidig lördagsmorgon.


Strax före ett har vi i alla fall tagit oss till Centralen där vi hinner fotografera den stora vänthallen innan goa Razzy dyker upp. Ner till en av perrongerna där ett tåg norrifrån precis kommer in. Vinkar till strålande Rantis och njuter av att Anne-Lie får ståpäls över hela kroppen!


Vi checkar in Rantis väskor på hennes hotell och tar sedan tunnelbanan till Slussen. Vem möter oss där om inte ljuvliga Maria! Alla promenerar till Bellmansgatan och inväntar en taxi med mörka rutor. Nica har pratat magdans med taxichauffören och bubblar fortfarande när hon kliver ut.


Så går vi en frusen Milleniumvandring i Stadsmuseets regi. Guiden är kunnig och bra, scenbilder från både filmatisering och Stieg Larssons böcker presenteras. Jag är den enda i sällskapet som inte läst böckerna...


Och vi fryyyser.

När Rantis kommer och lägger sina händer på våra kinder tror guiden att de är iskalla. Det är de inte. De är ångande heta! Vi har en hel kamin med oss och gottar oss i hennes värme!


En värmande paus på ett fik sitter bra och ger oss lite mer tid till eget prat.


När Maria, Nica och Razzy avviker tar vi oss med tunnelbana och tvärbana till Svartklubben - en helt unik upplevelse! Vi får trerätters med drycker i kompakt mörker. Ser inte hur rummet ser ut, ser inte bordsgrannen, ser inte maten, ser ingenting! Övriga sinnen skärps. Grannarna pratar väldigt högljutt, någon går ut och röker och hela lokalen stinker, en mobil blinkar till och det känns som om en blixt utlösts.

Hur reagerar man på detta? Ja, det vet man ju inte förrän man är där! Mitt emot mig (typ) sitter en dam som tystnar. När middagen är slut vill hon ut så fort som möjligt. Vi andra anpassar oss förvånansvärt fort. Lär oss att treva efter bordet för att finna glas och flaskor. Sticker fingret i glaset när vi häller. Kladdar i maten för att känna om den är slut.

Haha - ingen ser när jag slickar tallriken!


Och de synskadade servitörerna har snabbt lärt sig våra namn, serverar mat och underhåller. Texterna går rakt in i hjärtat, de blir så starka där vi sitter i mörkret och upplever en aning av deras vardag. Vi lär oss otroligt mycket av dessa timmar!

Känner man smaken när man inte ser vad man äter?
Ja, det visar sig vara individuellt.
Någon får fisk och tror det är lax. Det är röding.
Någon äter citronsorbet som visar sig vara hallon.
Någon träffar rätt på alla smaker.

På tvärbanestationen står ett ungt par och frågar om vägen.
- Ni satt bredvid mig, säger Rantis som känner igen deras röster!


Och gissa vad? När vi en stund senare står inne i Icebar, ja - då är de också där...


Så blir det söndag och vi är trötta även denna morgon.


Möter upp Rantis vid hennes hotell en stund efter elva och promenerar genom city till David Bagares gata där Janicke väntar. 


En timmes visning (återigen av Stadsmuseet) av Stuckatörens våning - en överdådigt dekorerad lägenhet med massor av detaljer - alla av gips!


Vi missar bussen och kikar in på Norrgavel i väntan på nästa. 


Tar oss sedan till den magnifika utsikten över staden från Katarinavägen och så de branta trapporna ner till Fotografiska där Öbon har väntat på oss.


Lång kö till lunchen, men god var den!


Och så utställningarna. Sarah Moons poetiska bilder och Christofer Makos foton av Andy Warhol i peruker. Starka intryck som påverkar oss på väldigt olika sätt. Vi tycker olika. Känner olika. Intressant!


Därpå följer en bilresa ut på landet. Känns det som. Tur att Öbon hade bil!
Vi är bjudna på middag i Razzys nya hem och vem står där i köket när vi kommer? Jo, Barbro!


Vi får läskande Pimm's, smaskig avocado- & skaldjursröra, saftig kyckling med fyllning och mumsig sås och till sist en hallonpannacotta som slår alla andra pannacottor med hästlängder!


Vi skålar för Fighter i det goda vin hon gett Anne-Lie när de träffades för några veckor sedan. Tänker starkt på vår fina vän och hoppas att hon känner det. Känner hur mycket vi tycker om henne!


Så blir det bilfärd hemåt. Vi släpps av på olika ställen beroende på vart vi ska och det blir en 3,5 kilometers kvällspromenad hem för mig och Anne-Lie.

Vi är ganska möra när klockorna ringer 06.15 på måndagen...

Men vi tar oss in till Centralen i rusningstrafikfyllt tåg, lämnar av Anne-Lies väskor på hennes hotell - vilken utsikt hon fick från rummet!!! - möter Rantis och promenerar till Stadshuset där vi träffar Janicke och L. Det är en ofattbar lyx att få gå runt i detta magnifika hus när det är alldeles tomt! Så många detaljer, så vacker arkitektur! 


Miljöpartiet räddar oss när kaffeautomaten inte fungerar och med fulla muggar kan vi äta frukost på L:s tjänsterum. Pratar jobb, vänner, vardag.


De senaste dagarnas tempo gör sig gällande. Rantis går till sitt rum och sover innan hennes tåg norrut avgår. Janicke och L tar itu med dagens arbeten. 


Jag och Anne-Lie går till Vetekatten för mera fika. 


Så småningom vandrar vi via Tehuset, Hötorgshallen, Chokladfabriken, Stockhome och Sturegallerian.


Vi promenerar ner till Berns Asiatiska där vi får Afternoon Tea i form av Dim Sum. Tre små dumplingar med goda dippsåser, kinesiskt te och Berns dessertbuffé.


Ja, vi blev mätta. Det var gott. Men för mycket.
Vi satt mitt i gräddan av mode- och trendfolket, ett jippo skulle starta i stora salen, så rummet var fyllt av de unga vackra och en och annan lite äldre kändis.

Fulla av intryck, mat och steg skildes vi åt utanför Anne-Lies hotell. Jag kunde åka hem till mammasugen Lilleman (nu fullt frisk!) och bara jäsa, Anne-Lie fick lite tid att ladda om innan hennes kollegor kom med tåget. Nu är hon på konferens och jag lär känna min nya dator...

Tack alla ni goa vänner som såg till att schemat klaffade och Anne-Lie blev slutkörd!

20 kommentarer:

Ulla P E sa...

Det är en underdrift att säga att du har haft fullt upp! Tur att Lilleman var frisk när du kom hem, så du haft möjlighet att vila upp dig lite :)

Bullmamman Karin sa...

Ja det låter som ni hade fullt upp..
Låter trevligt ,kul o så fantastiskt allt utom det där om lilleman...

Öbon sa...

Trots kännedom om aktiviteterna innan, verkar det som om det var ÄNNU mer nu när jag läser om helgen :-)

men skoj var det

Lillis krusiduller sa...

Ojojoj vilken helg ni haft!!
För ALLA sinnen!!
KRAMKRAM - o tack för titten!!

Fighter sa...

♥♥♥♥♥TACK♥♥♥♥♥UNDERBARA♥♥♥♥♥
VÄNNER♥♥♥♥♥

Leena sa...

Vilka fullmatade dagar! och så roligt ni verkar ha haft det! Kul att ta del av, tack! :)

Agneta sa...

Låter och ser ut som en helt underbar helg!
Kram

Janicke sa...

Tack goaste du för en toppendag!

Susjos sa...

Å herregud va aktiviteter!!! Men så helt underbart kul :) TACK för att du delar med dig ;)

Cari sa...

Vilken härlig helg ni hade.
Skönt att biljetten kom fram i tid.

Maria sa...

Mmmm glad o tacksam för att jag fick vara med !

Camilla (Rantis) sa...

ja, jag är så glad att jag fick vara med å dela nästa allt detta med dig...
Missade ju de där sliskiga på slutet då...
Men en trevlig helg hade jag allt!

Anne-Lie sa...

Men har du tagit bort min kommentar eller är jag knäpp? Anni tusen tack för underbar planering och sovplats - tackar även er andra som var med och fixade!

Anonym sa...

Men jösses vilken helg ni hade.
Ni måste ju vara alldeles slut och snurriga av allt traskande runt.
Jag blev alldeles matt bara av att läsa allt ni hade för er.
Men trevligt...var väl bara förnamnet.

Inte konstigt att jag inte hört något på Rantis blogg...hon sover väl ännu *skratt*

Tack för att jag fick vara med på äventyret genom din blogg...

Rantamor som inte ens är inloggad ikväll...ser jag nu...

Anni sa...

@Anne-Lie; Jag har inte tagit bort någon kommentar - vet bara att de ibland inte tycks fastna...

Men du kanske menar den som du skrev i förra inlägget?

Susie på Stjärnarve sa...

Vilken underbar helg ni verkar ha haft! Visst är det kul att få göra såna där otroligt trevliga saker med en massa vänninor - eller vänner - som man kanske inte träffar så ofta. Jag längtar redan till i maj då jag ska till Stockholm på en tvådagars sejour. Precis som för er så blir det fullt program med både middagsfest, kroglunch, sushilunch, trädgårdsrundtur, Zetas, shopping m.m. m.m.

Pockethexan sa...

Woaw vilken helg o jag vet ju hur kul det är att få träffa någon (dig!) bakom alla knasiga bloggnamn (som tex Pockethexan..) som man tycker att man kännt hela livet fast man bara har delat livet genom texter o bilder här på bloggarna!
Blir nästan lite avundsjuk för jag är också nyfiken på vad det är för några som gömmer sig bakom de här namnen, men jag är ju inte så bra på att ut o vandra...

Kramis ifrån Pockethexan själv som lovar att hålla utkik efter ett event där du kan få vara hjälpreda igen om du har lust, men de som kommer har familjemedlemmar tingat på att få följa med, berättar mer sen...
<;D

Nica sa...

Mmmm.. det var så bra, så bra. Som alltid när vi ses, så går jag runt och ler i flera dagar efteråt :)
Supertrist att jag satt och väntade på en inspelning som inte ens blev av!!! istället för att mysa med er.
Men - vi hoppas på fler tåg, eller hur?
<3

Rosa sa...

Vilket härligt äventyr!

Kärlek och Politik sa...

Jösses vad ni har hunnit med - och vilka upplevelser - vad kul!!
~Titti