Sidor

tisdag 22 februari 2011

Säsongstart för keramikföljetongen

Och det började med ett stort BLÄ.
Jag har missat två kurstillfällen p g a influensan, men de kommer jag som väl är kunna ta igen. Inte alla kurser som erbjuder den möjligheten!
Så igår var det äntligen dags.

När jag skulle uppdatera mig på vad jag gjort för att alls veta vad jag skulle leta efter - det är trots allt tre månader sedan sist - var jag väldigt tacksam över min noggranna redovisning här i bloggen. Jag insåg nämligen att alla mina foton ligger på den kraschade hårddisken!

Tackolov för min följetong!

Men det var väl ungefär där det roliga tog slut.


Här ligger två stora fat i soporna.
Mitt fat med vågig kant och koboltblå engobeprickar hade spruckit i kanterna och dessutom hade engoben lossnat helt. Mitt fina fat med alla små blommor hade torkat för fort och var sprucket, det med.


Men min nya krona blev lyckad - jag kanske ska hålla mig till kronorna?


Och det blå huset med gigantisk skorsten är väl helt ok som prototyp. Lite kladdigt i glasyren, i övrigt ok.


Fatet med spetskant känns riktigt användbart. Snygg struktur i botten och ormkänsla på kanten.


Så kunde jag glasera mitt hus med blommor och blad, men när jag kom hem insåg jag att jag glömt torka av nederkanten på huset. Ett måste för att inte glasyren ska fastna i bottenplattan! Nu jagar jag rätt mejladress till kursledaren, den jag provade gick till fel person... Måste ju berätta vad jag (inte) gjort!


Mina stjärnor och mitt hjärta har jag behandlat med röd järnoxid. Oxiden fastnar inte i bottenplattan, så sakerna kan få färg på båda sidor. Här hoppas jag på ett lite rostfärgat resultat.

Men att jag var ringrostig märktes sedan tydligt. Jag tog en klump lera och tummade, gjorde om, kavlade, gjorde om, tummade, gjorde om, kavlade... Orken räckte inte riktigt till. Slutresultatet blev i alla fall ytterligare ett platt hjärta och så tog jag rejält med lera och kavlade ett nytt stort fat. Skam den som ger sig!

Jag hade ju tänkt komma tillbaka på torsdag och fortsätta med fatet.
Men.
Ringrostig var ordet.
På vägen hem insåg jag att jag är uppbokad på annat på torsdag.
Sedan är det sportlov.
Suck.
Det innebär en paus på två veckor och att mitt fat kanske torkar för mycket för det jag tänkt göra med det.
Men.
Då får man tänka om!

Jag är väldigt bra på att tänka om...

8 kommentarer:

Anne-Lie sa...

Att kunna tänka om är en mycket bra egenskap men hoppas du ändå kan smita in lite och fixa och dona!
Själv sitter jag mest här och tycker synd om mig själv - vill inspireras!

Gudrun sa...

Envishet kommer man långt med. Man kan spraya med vatten, sådant som torkat lite för mycket, jämnt, så hela saken blir fuktig, vänta, låt det dra in, kanske spraya en gång till. För att man skall kunna jobba med föremålet.
Glömde en gång att plasta in muggar som stod och torkade, gjorde som ovan och det gick bra.

Ha en fin dag.
Kram

Nica sa...

Har dom inte nån snäll människa som går och fuktar kreationerna lite då och då?
Jag gillar att du är envis - och att du går med flödet, liksom. Dom har ju sitt eget lilla liv skapelserna :) - precis som glaset!

kram - och hoppas att din ork återvänder - det är inte kul att känna sig 75%...

Nica sa...

och just det - det här inlägget kom upp med en vit ruta, i stället för text i början.

Fighter sa...

Du är bra på mycket!!
Tänk om jag också hade lite av din kreativitet!
Men jag är bra på annat. Som att ligga i soffan och äta glass...

Ang. Nicas kommentar så har jag inga problem den här gången att läsa el se foton från ditt inlägg!


Varm kram och jag tycker det mesta du gör blir fint oavsett!!

mammi sa...

Jo det är mycket att hålla reda på med keramik. Men till slut går det på ren rutin. Det är av misstagen man lär.
Kram

Mona sa...

Vilka fina saker, gillar speciellt hjärtat och stjärnorna.

Barbro sa...

Jag har ju en drejskiva i skolan jag... värsta lyxen.

Har du två minuter över kan du komma förbi och skapa med barnen!