Sidor

onsdag 4 september 2013

Onsdagstema - marknadsföring


Vi fick tipset av frun till en gammal vän.
Hon bokade in oss på en restaurang
som skulle vara en upplevelse utöver det vanliga.
Där talade ingen engelska (och vi talar inte italienska),
så hon bad dem att ta extra väl hand om oss.
Exakt vad hon sa vet jag inte.

Jag tog ett foto genom bilrutan när vi närmade oss Sant'Oreste,
knappt fem mil norr om Rom.



Vi lyckades parkera bilen och började leta oss genom de smala gränderna.



Så såg vi en skylt på ett hus!



Vi gick i pilens riktning.



Och så kom vi till en gränd, ruffigare än någon tidigare.
Blå ljusslinga. Okej?!? Är det alltså hit vi ska? Piffigt!
Vi som trodde att vi skulle få njuta av den magnifika utsikten.
Lite besvikna är vi allt. Och ganska så fundersamma.



En liten trappa leder till en röd dörr.
Vi ringer på dörrklockan,
den röda dörren öppnas automatiskt och vi kliver uppför ännu en brant trappa
där Alessandro själv tar emot.
På italienska.
Men han vet ju vilka vi är.



Uppför ytterligare en trappa, nu en smal spiraltrappa 
och så kommer vi upp på takterrassen!



Med utsikten!



 Alla kuvert är dukade med udda porslin.



Plaststolarna är sprejmålade.
Miljön är mycket udda och personlig!



Det enda vi väljer är om vi vill ha rött eller vitt vin.
Vi får det i en stövel.
Kylskåpskallt.
Lilleman får hemgjord apelsinläsk,
han säger att den smakar som juice som kolsyrats.



Så kommer antipaston.
Menyn är fix och vi vet inget av vad som väntar.
Vi vet knappt vad det är vi äter, men allt är gott.
Stora brödtärningar i tomatsaft med basilika och bitar av tomat och persika.



En couscous med ratatouilleliknande röra.




Bönsallad med tomat och stjälkselleri.



Färskost, päron och en söt marmelad.



En oidentifierbar sallad.
Kyckling? Morot, majs, äpple. Lite Waldorfliknande.



Lätt! Melon, salami och lufttorkad skinka!



Efter den nätta förrätten kommer frun i huset med varma tröjor till oss.
Moln har dragit in och det är betydligt svalare än tidigare på dagen.
Jag får en skön tröja med norsk flagga.
En son blir chic i rosa.



Då så. Då var det två goda pastarätter.
Den här med svamp och tomat hade lite degig pasta.



Denna, med zucchini och tomat mm, var betydligt friskare.



Och i fönstret vid spiraltrappan spelas 80-talshits ur en transistorradio.
Kim Carnes sjunger Bette Davis Eyes.



Ja, vi är mätta, men nu kommer köttet.
Usel bild på intressant servering.
Korvar, fläskkött, pommes frites, vattenmelon, sallad,



och härligt god porchetta.



Mörkret lägger sig över byn
och det har äntligen kommit ytterligare några gäster
till takterrassen.



I efterhand förstår vi att man brukar få välja efterrätt.
Men nu har ju vår väninna bett om specialbehandling,
så vi får husets alla fem desserter,
serverade i burkar och med två skedar på varje assiett.
Så att vi kan dela.



Burkarnas lock tas av och avslöjar
Crème Brûlée, pannacotta, tiramisù, vanilj- och chokladmousse och
jag-tror-det-var-semifreddo-men-får-fråga-maken-när-han-vaknat.
Vi är sprickfärdiga.


Så får maken avsluta med kaffe och något som liknar turkisk konfekt.
Sanslöst sött.
Ingen vill ha.



När vi stapplar ner för trappan ser vi de tomma rummen med sin unika inredning.



Även inne på toaletten är det väldekorerat.



Vi betalar (enbart kontant) det fasta priset (22 Euro!) för den fasta menyn
och tar oss tillbaka till bilen. En härlig erfarenhet rikare.
Och väldigt, väldigt mätta.
På torsdagar och fredagar severas fisk istället för kött, läser vi på skylten.
Då är priset för hela upplevelsen 25 Euro per person.

Idag har jag marknadsfört Ristorante Alessandro al Campanile i Sant'Oreste.
En annan dag ska jag lära mig att göra collage av mina bilder.

13 kommentarer:

Kerstins foto sa...

Du milde min tid, vilken häftig upplevelse! Jag känner det som att jag var med, så bra har du illustrerat det hela. Jag önskar att jag var med på riktigt. :)
Toppenbra tolkning av temat.

FrökenChristina sa...

Det var marknadsföring det. Det känns som om det är en exklusiv klubb människor som varit där. Tack för att man fick följa din matupplevelse.

Annemor sa...

God markedsføring av en trivelig restaurant. Takk for serveringen :)
Mormor ønsker god dag.

http://www.starbear.no/mormor/2013/09/04/pr-markedsforing/

Hanna sa...

Oj, sitter här och dreglar. Det kallar jag marknadsföring! Otroligt härlig upplevelse, det måste ni leva på länge :0)

Janicke sa...

Jisses vilken upplevelse!
Platsen blir jag sugen på, kanske inte så mycket på maten. Skulle väl vara efterrätterna då ...

Cari sa...

Jag blir alltid så sorgsen av att se tomma restauranger.

Tack för din marknadsföring.

Marit Johansson sa...

Men wow vilket ställe, vilken upplevelse. Förstår att ni var skeptiska :)
Häftigt!

Susjos sa...

Oj, nu blev jag mätt!!! Vilken speciell restaurang!

Pysselfarmor sa...

Jistarns anåda - vilken brakmiddag och UTSIKTEN! Undrar om jag vågat sitta där som är höjdrädd. MEN jag ska lägga detta inlägg i minnesbank för rätt som det är är vi i de trakterna! Tack för marknadsföringen!

Eva Trillian sa...

JA! När åker vi? Jag är helt såld!
:)Gillar bilden med spettet där familjen snällt lutar sig åt varsitt håll så att konstnären ska få rätt bild :) Gulle dem!

Huldra sa...

For en herlig plass! Kreativt, unikt og personlig. Sånt kan man virkelig like, og jeg fikk lyst til å reise nettopp dit. Takk for at du deler denne herlige opplevelsen :)

BP sa...

Helt fantastiskt! Vilken marknadsföring som den restaurangen verkligen förtjänar.
Dreglade mig genom hela bildkavalkaden och har egentligen bara en fråga - fanns det doggy bags;-)

Hade aldrig orkat mera än till andra förrätten...

Meta sa...

Vilken härlig upplevelse. Så ska en semester firas.
Ha en härlig fredag
Kram Meta