Sidor

torsdag 28 februari 2019

Fem konstupplevelser i samma inlägg

Persistence of Memory, 5 m hög och 3 ton tung

Det har blivit mycket konst de senaste veckorna. Först ut var de tre stora statyer av min husgud Salvador Dalí som stod utställda centralt i Stockholm. En karakteristiskt smält klocka hängde på ett av stadens fulaste torg, Brunkebergs torg.


The Nobility of Time. 4,9 m hög och 1350 kg tung

En inte fullt så smält klocka fanns bredvid skridskobanan i Kungsträdgården.


Woman Aflame, 3,6 m hög och blott 500 kg tung

På Norrmalmstorg stod en smal kvinna med stöttor i ryggen och lådor på magen. Hon återfinns i en av Dalís kända målningar (The Burning Giraffe).



De tre statyerna fanns bara på stan under en kort period samtidigt som många mindre statyer fanns på Antikmässan, men dit tog jag mig aldrig.


Maskinbroderi av Eva Kitok

Däremot var jag tillsammans med en väninna till den årliga Vårsalongen på Liljevalchs, öppen till den 24 mars. Där fanns många vackra, uppseendeväckande, provocerande och fula konstverk i olika tekniker att njuta av och irriteras över. Jag visar enbart sådant jag tyckte om.


Tobias Adamssons ritning av en förfallen stuga, i tusch, kaffe och akvarell.

Detalj av "Triangeldramat", Ingela Alvmyrens akvarell med stjärtmesar.

Detalj av "De aderton", Stefan Bennedahls samling av keramikfigurer och tomma stolar

Detalj av Anne E Svenssons kungsfiskare i olja. Alla fyra tavlor med fåglarna var sålda. Kul!

Skaparkollektivet Formas gripande viktiga jättevägg med 17000 unika träpuckar som symboliserar de individer Sverige planerar att deportera till Afghanistan

Axel Österholms miniatyrbyggnader var precis så detaljerande och välgjorda som de beskrivits i pressen

Detalj av William Blair Bruces olja med frun Carolina Benedicks-Bruce som motiv.

I tisdags var det dags för väninnan och mig att besöka två nyöppnade utställningar, först den på Waldemarsudde med konstnärerna som var aktiva i franska Grez-sur-Loing på slutet av 1800-talet.


Detalj av ramen på Karin Larssons (Bergöö) tavla med körsbärsblom.

Två gipsskulpturer av Carolina Benedicks-Bruce och däremellan ett porträtt av henne, målat av maken

Carl Larsson, målad i olja av Bruno Liljefors

Paret Bruce i gips.
Utställningen, som pågår till den 18 augusti, handlar lika mycket om konsten som om de relationer som skapades. Här fann flera par varandra, Carl Larsson och Karin Bergöö är ett av dem, William Blair Bruce och Carolina Benedicks ett annat. Båda parens hem är idag museum; Lilla Hyttnäs i Sundborn och Brucebo norr om Visby.



Från Waldemarsudde gick vi en underbar solig vårpromenad ut längs Djurgårdens sydsida till Thielska Galleriet där en utställning om systrarna Lisbet och Gocken Jobs just hade öppnat.



Här kan man prata om färgglädje! Jag insåg hur lite jag kände till om systrarnas produktion när jag såg överflödet av mönster. Det enda jag kände igen var några dukar och ett tygtryck som äldste sonen ärvt av sin farmor.



Jag hade ingen aning om att Lisbet och Gocken Jobs började sin konstnärsbana i Stockholm (med egen butik på Norrlandsgatan) och att det var keramiken det hela startade med.



Under andra världskriget var det svårt att få fatt i glasyrer, så då övergick systrarna till textil med  modernt screentryck. Totalt ritade de runt 100 mönster för metervara plus mönster för dukar, tavlor mm.

Utställningen pågår till den 2 juni och är mycket sevärd!



På Thielska Galleriets övervåning hänger bl a den här kända tavlan (Riddaren och jungfrun) av Richard Bergh



och Carl Larssons porträtt av sin egen mor. Här finns mastodontmålningar av Bruno Liljefors och Eugène Jansson samt Monica Ahlbergs café - dit ska ni inte gå precis vid lunchtid! Jisses, vilken kö av hungriga damer! Vi lyckades få sittplatser och åt god räksallad/räkmacka men när vi någon timme senare tog en fika var det gott om plats.



Då delade vi på tre kakor samt försåg oss av de provsmakningsbitar (läs rester) som fanns vid kassan. Min kladdiga tallrik visar från kl 4 och medurs: en ruskigt söt körsbärskaka, en torr chokladkaka, en torr bit apfelstrudel, en god mazarin men med strösocker på toppen vilket gjorde den alldeles för söt, en biskvi med alldeles för söt botten, en kladdig hög "drömrulltårta" som var allt utom en dröm och tackolov en riktigt syrlig och god citronkaka med grädde som räddade fikat! Vi var väldigt besvikna på hur rent av äckligt sött det andra var!



Vid busshållplatsen utanför museet skapades förra året minnesvården "Gravitational Ripples" som en dubbelspiral av jordvallar. I mitten finns två bronsskulpturer där man på den större kan läsa namnen på de svenskar som miste livet i tsunamin 2004.



Ett konstverk skapat av Lea Porsager, på en smärtsamt vacker plats.

5 kommentarer:

BP sa...

Oj så kulturell du har varit den här veckan.
Liljevalchs vårutställning har jag bara besökt en enda gång och det var när den "utlokaliserat" till i dina ögon Stockholms fulaste torg 2016;-) Då var jag mest fascinerad över den fantastiska utsikten över takåsarna. Konstverken fick ungefär samma betyg som hos dig. Folkungagrillen var nog min favo bland verken du visade.

Dali har jag otroligt svår för, men det du visar går an om man säger så;-)

Din kaktallrik hade jag gladeligen tackat nej till. Inte bara att jag inte gillar sötsaker, men här kunde jag inte ens äta med ögonen;-)

Maribel sa...

Hej Anni!
Så mycket fint du upplevt. Den lilla stjärtmesen blir min favorit, miniatyrbyggnaden är fantastiskt detaljrik. Underbart somrigt tyg.
Carl Larssons porträtt av sin mor, som ett fotografi.
Ha en fin helg /Marika

Vonkis sa...

Vafalls!
Dalí i Stockholm???
Hur länge, eller är de borta redan? Åh, vad jag grämer mig i så fall.

Visst fanns det konst att irritera sig över på Liljevalchs, men det mesta var bra.

Nette Cecilia sa...

Vilken lycka att få gå på alla dessa fina utställningar ! Kramen Nette

Eva Trillian sa...

Åh!
Ibland bor jag verkligen i världens ände :) Tur att jag läser bloggar som visar bilder från den stora världen :) TacK!