Sidor

28 augusti 2019

Jugendsmycken och makabra samlingar i Hessisches Landesmuseum Darmstadt


När vi skulle lämna Darmstadt fick jag syn på stora affischer utanför ett museum. Här var en utställning med jugendsmycken! Maken förstod direkt att han borde stanna och det gjorde vi.

Innan vi hittade till utställningen hamnade vi i helt andra delar av museet, men snäll som jag kan vara så visar jag de vackra fotona först.



I en stor sal fanns massor av montrar med Astrid Ratz-Coradazzis privata samling av över 400 smycken från jugend till art deco.



Smyckena är tillverkade i Tyskland och Österrike och främst i silver.



Astrid köpte sitt första smycke för veckopengen när hon var sju år gammal. Idag har hon forskat om sina smycken för att identifiera dem och finna ut varifrån de kommer.



Så över till den del av museet där vi först hamnade. Skeletten!



Massor av montrar med skelett på skelett!



Uppstoppade rödhakar på rad



liksom dessa vackra blå fåglar, råttor,



asiatiska nyckelpigor,



och snäckor i färgordning.



Burkar med konserverade djur



sådant som man mest ser på film ...



Och så plötsligt i en lång korridor, en hel rad med stora dioramor från 1906!



De var en sensation när de skapades och klarade sig bra genom andra världskrigets bomber.



Jag tror att det fanns tolv olika dioramor, var och en stor som ett sovrum.




Som om detta inte var nog klev vi rakt på en vägg med mumier. Massor säger massor av mumier.



Vi irrade vidare till en permanent utställning med konst och möbler i Art Nouveau. Känner ni igen detta från metron i Paris?



Vackra glasfönster har jag såklart viss förkärlek för.



I ett hörn fanns en gammal miljö med gatsten och målningar på fasad och dörr bevarad.



Så fann vi museets café och insåg att vi behövde en paus. Det här stället var så mycket större än vi kunnat ana.



Med fikat i benen gick vi vidare till riddarrustningar,



ståtliga dryckeskärl (man lyfter på hjortens huvud) och pampigt silver



och ett helt panellerat rum som köpts och flyttats till museet.

Efter detta var vi så fulla av blandade intryck att vi bestämde oss för att avstå från resten av museet och fara vidare. Vilket gigantiskt ställe! Återigen kan jag bara känna att Darmstadt har så mycket att ge att jag behöver komma tillbaka.

Det stod ju andra saker på dagens planering. Närmast skulle det provas viner!

7 kommentarer:

Anita sa...

Ja här vad det blandad kompott får jag säga. Det översta smycket var fascinerande för hallonen var ju väldigt naturtrogna såg jag när jag förstorade upp bilden. Den makabra delen av museet däremot var lite magstark för mig i vissa delar, min älskade favoritfågel rödhaken på rad t.ex.
Dioramor har jag däremot varit fascinerad av sedan jag var väldigt liten och mamma och pappa tog mig med till biologiska museet i Södertälje där Gustaf och Kjell Kolthoff (som skapade dioramorna i Biologiska på Djurgården) skapat dioramor med djur och natur. Jag tror det var då intresset för naturscenerier väcktes hos mig. Det var därför roligt att få se dessa från museet i Darmstadt.

Kram Anita

BP sa...

Här var det inte så värst mycket som jag fastnade för kan jag ärligt säga: ett smycke (tredje bilden), glasfönstret och rustningarna. Uppstoppade djur är det värsta jag vet och jag har aldrig sett tjusningen av spika upp insekter respektive konservera djur i burkar.

Sorry Anni! Men jag lärde mig i alla fall ett nytt ord som jag fick googla: dioramor;-)

Paula sa...

Mycket av det du visar känns idag för mej ganska makabert även om det är fullt normalt...egentligen. Men våra normer har förändrats mycket, jämför med djur på cirkus, läste idag att man i hela världen nu är överens om att elefanter inte hör hemma på cirkusar.

Maribel sa...

Hej Anni!
Här var det verkligen blandad kompott. Burkarna med reptilier får mig att tänka på biologisalen i läroverket,vi hade några burkar stående i ett skåp.
Jag tyckte de var otäcka då liksom nu. Min söta lilla Rödhake vill jag hellre se ute i det fria. Smyckena och riddarrustningarna är fina.
Jordgubbskakan ser riktigt god ut.
Ha det bra /Kram Marika

Eva Trillian sa...

Wow! Ett ställe att förlora sig i länge...
De där snigelskalen ... glasfönstret ... dioramorna ...

Susjos sa...

Jösses vilket museum! De hade nästan allt, förstår att ni inte hann se allt!
Kram!

Vonkis sa...

Alltså...

Å andra sidan såg jag en förgylld sork på Liljevalchs i våras.