Sidor

fredag 20 september 2019

En lång nedförsbacke från toppen


Sista vandringsdagen och sista inlägget med bilder från Alperna!
Vi lämnade kvar bilen och tog bussen till Les Crosets och läskiga linbanan upp till Mossettes igen. Nu tog vi oss upp på den egentliga toppen ovanför liftstationen och såg ut över dalen på den betydligt lägre topp där vi dagen innan hade ätit vår matsäck.



Maken hade fått för sig att vi skulle vandra ned från toppen, hela vägen till vårt boende. Idag hade jag vetat bättre, men då visste jag inte att det var menisken som spökade. Tyckte bara att det var stökigt att vara öm i knäna ...



Udda var det att se tussilago så här i juli!



Längs de där topparna går gränsen till Frankrike.



Jag tröttnar aldrig på att se sommaralperna



men även här fick vi hålla oss undan från alla Bon Jour-ropande cyklister.



Vi var inte de enda som vandrade, även om antalet cyklister var betydligt större.




Det här passet är det egentliga Porte de Soleil, mitt i den fantastiska krocken mellan kontinentalplattorna - de som skapade Alperna under kritaperioden. Här finns massor av olika bergarter sammanpressade och gott om fossiler. Vi står mitt i det urgamla havet l'Ocean Valaisan (vet inte om det har ett svenskt namn).




Att gå på smala stigar var trevligare än att gå på grusvägarna där man lätt halkade till i nedförsbacken.




På den där höjdryggen var det vi gick första dagen. Precis där bergskedjan korsar höjdryggen kan man ana ett kors om man förstorar bilden. Det är Croix de l'Aiguille! När man ser det på håll har man svårt att förstå att det var så brant och läskigt. Och tänk att det är på nästan samma höjd som Kebnekaise!



Den här vandringsdagen blev föredömligt kort, vi skulle packa våra saker och se Sveriges match mot Nederländerna. Provade ett lokalt vin, för på denna resan "samlade" vi lite på udda vindistrikt. Hur ofta dricker man schweiziskt vin? Det var inte så gott att vi köpte hem något, kan jag avslöja.

Nästa morgon for vi mot Alsace - ett betydligt mer känt vindistrikt.

7 kommentarer:

Maribel sa...

Hej Anni!
Man kan inte se sig mätt på den utsikten. En härlig vandring. Hur långt gick ni totalt? Hoppas också att dina knän blir bra.
Ha det gott /Marika

Rost och rädisor sa...

Magiskt vackert! Jag tror jag skulle vara nöjd med att ligga på en alpäng och bara andas goa luften.
Trevlig helg
/Anette

BP sa...

Då jag aldrig varit i alperna sommartid, men ofta vintertid för att åka skidor är jag glad att jag fick åka snålskjuts med dig och din man. Fantastiskt fina bilder!
Å efter jag sett alla dina foton måste jag säga att alperna är minst lika häftiga sommar- som vintertid. Eller fel, man kan faktiskt inte jämföra "landskapen". Så det var en toppen och väldigt bekväm upplevelse så här framför datorn:-)

Violen sa...

Vilken utmaning att promenera i detta minst sagt kuperade landskap! Strålande vacker natur och du har lyckats förmedla den i dina bilder! Tack för att du tar dig tid att lägga ut så många bilder på din blogg!
Trevlig helg!

Bosse Lidén sa...

Tack för dessa fina varierande foton. Det ser mycket lockande ut. Ofta är det jobbigare att gå uppför än nerför. Trist med din menisk. Måste skriva att du verkar vara en riktig fighter.

Vonkis sa...

Det går att titta på dina bilder över alperna hur länge som helst.

Lika högt som Kebnekaise. Man får lite perspektiv på de svenska höjderna...

Mias Mix sa...

Åh vilka underbara bilder! Nu längtar jag tillbaka till Alperna! Så vackert! Och rogivande att bara vara i den miljön. Inte så bra för knät med bara massa nerför... Hoppas du blir bra i knät snart!