Sidor

tisdag 3 september 2019

I Schwarzwald


Från Heiligkreuzsteinach körde vi till det lilla vindistriktet Rebland vid Baden-Baden, i norra änden av Schwarzwald och inte långt från gränsen till Frankrike. Vårt mål var slottet Neuweier.



Här var utbudet av förståeliga skäl mindre än på förra stället. Detta var ju en vinodlare och inte en vinbutik.



Vi provade tre olika Pinot Noit i tre olika prisklasser och köpte av det billigaste som var bra smak för pengarna.



Nu skulle vi se mer av Schwarzwald, så vi körde upp på den vackra Schwarzwalder Hohestrasse. Om det i Hessen var blandskog med mest lövträd så är det här mest gran, eftersom den ursprungliga skogen röjts för jordbruk och använts till ved. Namnet svarta skogen kommer just av att granskogen är så mycket mörkare än bland- eller lövskog.



Lagom till lunch fann vi just en sådan typisk tysk restaurang som jag alltid vill äta på minst en gång när vi reser. Mitt i skogen, med rustik inredning och mat.



Det är inte vackert, men mysigt.



Och så fick jag min efterlängtade viltgryta med spätzle och lingon, den jag velat ha kvällen före när Romeo köpte pizza istället.



Efter lunchen fortsatte vi söderut. Vyerna från vägen var vackra men stördes av afrikasanden som gjorde sikten dimmig.



Vid turiststället Mummelsee tog vi en promenad för att se på sjön och alla pensionärer som satt i skuggan och tittade på samma sjö. Här kan man också vandra runt hela sjön om man vill, det var det några som gjorde värmen till trots. Som svenskar är vi bortskämda med sjöar, men mitt inne i Europa kan jag förstå att detta är en sevärdhet, så långt borta från havet.



För trettio år sedan tågluffade vi här, men då kom vi aldrig till klosterbryggeriet i Alpirsbach. Nu stod det åter på min lista, så vi handlade en del öl i bryggeributiken. Chokladbutiken intill var däremot stängd på grund av hettan.



Här fanns också en glasblåsare med stor butik där jag bland annat köpte glasfåglar som jag visat tidigare. Vilken stad va? Öl, choklad och glas - vad mer kan en Anni begära?



Jag hade bokat in oss på ett hotell i Schönwald men missat att vi måste checka in före 17, så det blev till att köra dit så snabbt som möjligt. Med fem minuters marginal kom vi fram.



Tysk kurbitsstil på målningarna både på skåp



och säng. Ser ni den yttepyttelilla chokladbiten som ligger på sängen?



Tittade vi åt höger från vår balkong såg vi ett rejält hopptorn.



Väl incheckade kunde vi nu köra tillbaka norrut en liten bit, till Triberg och dess vattenfall. Här var vi för trettio år sedan, då köpte vi ett gigantiskt gökur som sedan skickades hem till oss och så vandrade vi till vattenfallet. Nu tog vi bilen dit.



Det var riktigt svalt och skönt att gå i fukten och skuggan vid vattnet. Detta är Tysklands högsta vattenfall, totalt 163 meter.



Runt vattenfallet är skogen mer som den var tidigare, med en större variation av träd tack vare fukten.



Här fanns också flera nötkråkor, området kring vattenfallet är dess huvudsakliga hemvist här i Tyskland. Nötkråkan äter hasselnötter och frön från tall och gran, precis som ekorren. Den brukar också gömma ett lager av mat inför vintern. Undrar just om den är bättre på att hitta sin mat sedan än vad ekorren i min trädgård är?



Tillbaka i Schönwald hade vår värd bokat bord på en restaurang som han rekommenderade. Vi ville dock sitta ute eftersom det var ännu varmare inne, men det sista bordet hann precis tas av en barnfamilj, så vi delade bord med tre stamgäster som pratade en tysk dialekt maken inte alltid förstod.



Nästa morgon for vi vidare söderut, nu tycktes sanden ha lagt sig lite. Den här mannen var på väg till sin brevlåda, undrar om han stannar och ser på vyerna så här varje dag?



Det blev en dag med längre biltur, men så skulle vi ju komma fram till vårt huvudsakliga mål också.



10 kommentarer:

Razzy sa...

Det är så vackert i Tyskland, förhoppningsvis kan vi snart åka ned igen. Kram "fru Persson"

Mira sa...

Hå! Vi var i trakterna runt Stuttgart för bara ett par veckor sedan, och på hemvägen korsade vi nog er rutt. Någonstans. Vet inte riktigt var.

BP sa...

Otroligt fina bilder! Ja, så typiskt sydtyskt eller österrikiskt, både korsvirkeshusen och maten.
Har varit i Schwarzwald en gång för kanske 40 år sedan, i Baden Baden faktiskt. Å då det regnade hela tiden och då gjorde landskapet verkligen skäl för sitt namn, för där var becksvart 24/7.

Å jag minns också den tyska varianten av lingon, som har då ingenting gemensamt med svenska lingon. Den serverades till allt möjligt, var som gelé och var otroligt söt. Men spätzle gillade jag faktiskt och deras såser.

PS. Antar att chokladbutiken höll stängd för att varorna hade smält i värmen;-) DS.

Maribel sa...

Hej Anni!
Så vackra landskap, förstår att mannen står där en stund, och njuter av utsikten. Det skulle jag också göra. Vackra korsvirkeshus. Nötkråka har jag inte sett i verkligheten, så vacker fjäderdräkt.
Ha det fint /Marika

Lena i Wales sa...

Så vackert!
Jag har varit i vissa av delarna du beskriver, men inte på dessa mysiga småställen.
Tack för en trevlig resa jag fick vara med på genom din blogg med alla dina bilder och trevlig text!

Paula sa...

*Va skoj att se tysk kurbitsstil, trodde inte det fanns någon annan än dalakurbits!! Ja varför är jag inte förvånad, men svenska är snyggare om du frågar mig! Men det pittoreska landskapet förtrollar mig, totalt, jag älskar korsvirkeshus, små värdshus med hemlagad mat, ja allt!

Bosse Lidén sa...

Jag förstår att du trivdes i butiken med glasblåsaren. Slängde de ut dig när de stängde? :)
Vilken läcker resa ni är ute på. Jag måste erkänna att jag inte vågat ratta där. Inte ens när jag var en ung odödlig "racerförare".

Eva Trillian sa...

Har någon sagt Schwarzwald tidigare så har jag tänkt Tårta. Nu kommer jag tänka på så mycket mer ;)

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Nu upptäckte jag att jag sitter och läser inläggen i fel ordning. Har just varit i alperna och njutit av alla vyerna. Schwarzwald har alltid varit tårta för mig och så svart skog utan att egentligen veta varför det heter svart skog, men nu vet jag. Var ni än är så händer det mycket. Jag gillar också dom där rustika restaurangerna. Oj så många jag besökt när jag rest i jobbet i Tyskland. Tur du fick din viltgryta med spätzle och lingon till slut. Och så undrar jag ju förstås om ni har kvar det gigantiska gökuret?

Kram Anita

Vonkis sa...

Attans att chokladbutiken hade stängt.
Det är sannerligen vackert i Alperna.