Sidor

15 november 2020

EFIT - en novembersöndag då vi röjer

Känns rubriken igen? Japp, vi har en röjarhelg även denna månad. Annat hus, men samma ägare som förra gången. Dessutom är det EFIT - Ett Foto I Timmen!
 

6.30
Inte så pigg så tidigt, men fådda blommor gör mig glad!

7.30
När jag dricker mitt te upptäcker jag att
vindunken står kvar från igår kväll.

8.30
På väg.
Äldste sonens hatt blev lite skadad av gårdagens regn.

9.30
Vi har hämtat upp dottern och ska nu bege oss ut över vatten.
Jag får sitta i båten, men maken och våra fyra barn
åker i pråmen bredvid.

10.30 - 12.30
Här var vi igår och här fortsätter vi idag.
Tackolov behöver vi inte städa ur hela huset,
men vi plockar sådant som vi vill ta därifrån.

Här finns så obeskrivligt vackra detaljer.


För tjugo år sedan drömde jag om att få renovera denna sagolika byggnad.



Idag vet jag att jag bara kan ta med mig en bråkdel i fysisk form och får spara resten i mitt hjärta.



Det känns faktiskt okej, förfallet har gått så långt på sina ställen.
Jag hoppas att de nya ägarna kommer att klara av att restaurera huset.
Det är ett digert arbete de har framför sig.



Man kan bara ana hur vackert här var för 100 år sedan.
Vi har massor av dokument, foton och information
att gå igenom som nya ägarna ska få.



Sedan ser vi fram emot att få komma hit igen och se hur det gått för dem.



12.30
Idag blir det bara ett lass med grejer till pråmen.
Igår kördes två.
Men då var vi fler som bar och ville ha.



13.30
Släpet är lastat på fastlandssidan
och maken är vrålhungrig.
Detta är långt över hans lunchklocka.
Tackolov hittar vi ett utmärkt hamburgarställe.



14.30
Jag har hyrt ett stort förråd för att vi ska slippa
alltför många jobbiga beslut på plats.
Här kan vi så småningom i lugn och ro gå igenom alla saker.
Den uppmärksamme läsaren känner nog igen den rosa soffan
från villaröjet.
I morse tog vi hit den så att vår vardagsrum
kunde återfå sin normala möblering.
(Det är tur att ni inte kan se vad som står allra längst in i förrådet.
Ett stort antal tunga gjutjärnspjäser som gör mig lycklig ;-) )



15.30-17.30
Jag fikar hos dottern när
maken övningskör med hennes älskling.
Ni får bara se en suddig bild på deras ena katt
eftersom jag inte vill avslöja sådant som hon kommer att visa
på sitt fantastiska muminhuskonto på instagram.
Kika in på moominiatures!



18.30
Kikar vi förbi min lilla faster,
hon som är/varit ägare till de två hus vi röjt.
Igår fyllde hon 86,
men boendet har besöksstopp igen.
Nu ger vi henne en ny mobil,
bara för att upptäcka att den var mycket besvärligare
att hantera än den förra.



19.30
Väl hemma tar jag fram köttfärssåsen jag gjorde häromdagen
och kokar pasta till.



 20.30
Maken rengör alla nycklar som hör till kråkslottet med kringbyggnader.
Det är inte alla nycklar vi vet vart de går.
Och det är några dörrar vi inte kunnat låsa upp.



21.30
Lillhunkens rum är fyllt av fynd
från röjningarna och även en del sedan tidigare.
Nu kommer den svåra frågan vilken vägg
som håller för älghuvudets tyngd?

Med denna upplyftande bild avslutar jag min dag.

14 kommentarer:

Cari sa...

Så roligt att se - men jag förstår vilket slit ni har haft.
Hoppas det börjar bli klart nu.

Micke sa...

Ojoj, vilken röjning och vilka prylar!

Versch sa...

Wow vilket hus! Vilka detaljer! Det kan nog bli riktigt fint när det är renoverat och klart.

En intensiv dag till skillnad från min relativt slöa söndag.
Kan iaf varmt rekommendera Dicte om du gillar kriminalare.

Maribel sa...

Hej Anni!
Blir helt förälskad i huset, vilka torn och fönster ut mot havet.
Det måste ha varit helt underbart om somrarna.
Kan förstå att du hade en önskan att få renovera det.
Det är alltid vemodigt att rensa i någon annans liv, men samtidigt trevligt att några saker får ett nytt liv.
Sköt om dig /Kram Marika

Efwa - Medea sa...

Huset/slottet ser fantastiskt ut! Men det går ju inte att hinna eller orka med allt. Förstår att det varit en tung höst men hoppas att det snart känns bättre och att alla prylar till slut hittar sina hem.
Vi har fortfarande massor på vinden att gå igenom efter att jag fick ta hand om mammas hem samtidigt som vi flyttade tillbaka till Sverige. Tre hem som skulle bli ett. Men det går myrsteg framåt.

Du har helt rätt att en anledning till att vi flyttade tillbaka är alla barnbarn. Mannen har tre, som jag är bonus-farmor till och jag har sju och ytterligare två är på väg. En om några veckor och en i mars. Tyvärr går det ju inte att träffa barnbarnen så mycket nu när det är coronatider. Så de som bor långt från oss ser vi bara via datorn.

Vonkis sa...

Oj vilket hus, ser att det där med Muminintresset tar sig många olika uttryck. På tal om Mumin så älskar jag din dotters Muminkonto, jag blir lycklig varje gång hon lägger upp nya bilder.

BP sa...

Vilket hus! Om de nya ägarna vill bevara slottet, renovera det med mera, då kan det bli en fantastisk byggnad. Hoppas de är rika och kan anlita fackfolk som tar hand om kråkslottet. Det gör nästan ont att se förfallet faktiskt.

Sedan kunde jag inte låta bli att skratta åt älghuvudet. Alltså hade det varit jag så hade det varit första saken jag slängt. Tur att vi alla är olika.

Med rådande pandemi, mörka novemberdagar och troligen en stängd butik i Gamla Stan har du ju all tid i världen att ta hand om allt som du har ställt in i förrådet.

Carina sa...

Vilken fastighet!! Jag blir förälskad och förståndet hade flugit all världens kos om den legat här längs västkusten... Grannen fortsätter bråka kring mina byggplaner och mentalt är jag trött, dags för nytänk??

Tack för alla dina kommentarer. Att du efter en röjhelg har tid och ork att läsa och dessutom kommentera.... :)

Kram och tack!

Mia Eggimann sa...

Vilket hus, jag bodde i ett sådant när jag kom hit till denna by jag bor i, men var bara 1 år så jag kommer inte ihåg något. Men huset jämte som är snarlikt detta flyttade de och renoverade upp och är fortfarande fint.

Lena i Wales sa...

Vilket underbart hus, som en dröm!
Men så har vi verkligheten också, mycket som behöver göras.
Så klokt beslut att hyra ett förråd och kunna rensa i sinom tid.
Hoppas du får några lediga timmar emellanåt också.
Sköt om dig!

Lisbet sa...

Vilken dag!
Du är så i farten, hela tiden.
Jag är glad att få kika in där du rör dig.
kram

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Vilket hus! Eller det är ju nästan som ett litet sagoslott. Ett sådant man drömde om när man var barn och ville vara prinsessa. Förstår att du drömde om att renovera det. Hoppas de nya ägarna renoverar det enligt ursprunget och att ni får möjlighet att se det när det är klart. Kommer att tänka på programmet "det sitter väggarna". Det är ju lite sådana hus som brukar vara med. Tycker alltid det är så spännande att få veta vad "ett hus varit med om". Tänk om väggar kunde tala. Ungefär samma sak som när jag tänker på gamla träd. Tänk om dom kunde berätta. Men när det gäller det här huset så förstår jag att du vet det mesta (eller i varje fall kan få veta det mesta) i och med att det finns så mycket dokument och foton.

Hoppas du får en fin helg trots allt som är just nu. Idag skiner i varje fall solen och det känns lite ljusare och lättare.

Kram Anita


Susanne sa...

Vilket hus!!! Ser ut att vara en massa jobb, absolut... men vilken dröm!!! Lyckliga nya ägare :)
Vilket jobb ni gör med att tömma hus och hem och så klokt av er att hyra ett förråd. Att ta hastiga beslut kan senare i livet kännas fel och kanske något man ångrar. Önskar dig en trevlig helg med hopp om lite solsken <3

Janicke Henrikson sa...

Så bra att ni har dokumentation om det fantastiska huset. Hoppas verkligen att det nu har hamnat i rätta händer.
Fast jag gillar inte det där älghuvudet, brrr ...
Kram på er alla!