Sidor

15 januari 2021

När allt blir som vanligt igen


Vad är egentligen "vanligt"?
När man får sitt första barn är en av de viktigaste lärdomarna att det här är det nya "vanligt".
Ingenting blir som förr.
Allt är i ständig förändring.
Vi vet inte vad som kommer att kallas "vanligt" om tre år, om fem år, om tio år.

Men vi har lärt oss att liksom ekorren se till att vi har ett lager hemma. Kanske inte just av toapapper, men av annat som kan behövas under en snöstorm, ett elavbrott eller en pandemi.
Tänk att alla landets hushåll hade fått den där broschyren "Om kriget eller krisen kommer", halvannat år innan pandemin slog till.
Och ändå. Vem var förberedd?

 

Trädgårdsmänniskor finner en trygghet i förändringar, i alla fall i vår egna trädgård. Vi vet att sådant som blivit bra kanske inte blir det nästa gång och att plötsligt, oväntat, vaknar den där växten som vi hade gett upp hoppet om. Vi sår våra frön, njuter av det som växer och ser skönheten i det lilla.

2021 lär det bli vanligt att odla mer ätbart.



Lyckost oss som har uppvuxna fruktträd och bärbuskar redan. Som har frysar och skafferier fulla av fjolårets skördar. Som har sparat frön från sådant som blev gott. Som snart ska börja så som vanligt.

Att längtan till hus med trädgård har ökat under pandemin visar de stigande villapriserna. Jag som hjälpt faster att sälja två fastigheter fick också se prov på detta. Nu sitter hon på äldreboendet med miljonerna på banken. Min mamma har fått bifall på ansökan om äldreboende - kommer det kännas som "vanligt" den dag hon flyttar? Nej, jag är helt inställd på att det gamla vanliga aldrig kommer komma tillbaka. Det är som det är, säger jag till mig själv allt som oftast. Och lovar mig att inte spara några miljoner på banken. Inte för att det är någon större risk.



Förra sommaren var väldigt mycket som vanligt här hos mig, trots pandemin. Sommaren som kommer blir annorlunda. Väldigt annorlunda. Men vissa saker kommer väl vara som vanligt, hoppas jag;



Maken kommer stå vid grillen när tillfälle ges. Kanske vi kan få ha vänner på middag? Det längtar jag efter!


 
Öppna trädgårdar kommer att arrangeras. Alla besökare var så tacksamma för att något var "som vanligt" i somras. Men de höll distans, såklart.



Mindre vanligt blir att jag behöver åka till Gotland och stanna där längre för att ta hand om ett hus. Kan bara hoppas att ingenting händer med det under vintern. Det kommer att vara väldigt tungt att komma dit och veta att pappa gick bort bara fyra dagar efter att han lämnat det. Att allt står kvar som det gör för att han skulle komma tillbaka senare i oktober.



Näe. Som vanligt kommer det aldrig bli igen, här i min värld. Men ett nytt vanligt kommer det att bli. Återstår att se hur detta nya vanliga blir. Det blir vad man gör det till, brukar man ju säga. Jag lovar att göra mitt bästa.
 
 


15 kommentarer:

Razzy sa...

Jadu, "som vanlig" tänk hur enkelt man sa så för er par år sedan, hoppas också att vi får träffa vänner Och bekanta mera i sommar , längtar så efter vänner, kramas och middagar. Kram!

Susjos sa...

Ett extra tufft år för dej och de dina! Man kan verkligen undra när det blir som vanligt igen? Jag jobbar ju på "som vanligt" men saknar att få träffa vänner och att resa inte minst! Men är tacksam att få vara frisk såklart och ha tak över huvudet!
Ha en skön helg!
Kram!

Villrose sa...

Et helt herlig bilde av ekornet!
En pandemi som nå er det ingen av oss som lever nå som har opplevd. Akkurat vi kommer nok til å være preget av denne, mest til å begynne med, men også resten av livet. Håper likevel vi kan omgås "normalt" snart, og reise omtrent "som vanlig".
Vi mennesker er utrolig tilpasningsdyktige til nye normaler.
Vi som disponerer en hage er vel de heldigste i denne situasjonen. Pussig nok er vi ofte opptatt av å få til forandringer og prøve noe nytt. Gleder meg til å starte såingen nå; både gamle og nye sorter :)
Ha det godt!
/Irene

Carina sa...

Mina kollegor pratar mycket om 'the new normal'. Och visst kommer saker att ha förändrats men jag tror också att vi är vanemänniskor så där det går glider vi nog lite långsamt tillbaka i det som var. Men jag ser med spänning fram emot hur det blir på till exempel jobbet. Det jag tror har förändrats - och hoppas konserveras - är en bättre balans mellan jobb och fritid. En insikt om att vi är inte oundgängliga. Trädgården och naturen är det som gjort att jag inte saknat det vanliga överhuvudtaget ;)

Kram, Carina

Vonkis sa...

Jag ser fram mot det nya vanliga och hoppas det kommer betyda att vi värnar lite mer om våra relationer och tar tid att umgås när vii äntligen får göra det igen och att köphets och eviga utlandssemestrar med flyg minskar. Jo, det är ett önsketänkande men jag hoppas på det ändå.

Jag och en väninna har tittat på två kolonistugor i år, en som var en riktig trädgårdsdröm och en som var fruktansvärd med tre stora hiskeliga fontäner som tog upp större delen av själva trädgården. Någon gång ska det väl bli en kolonistuga för oss men som du säger är det många som är på jakt efter trädgårdar i olika storlekar så det kommer nog dröja ett tag.

Angående hur mycket jag får (eller inte får) jobba. Det chefen säger går inte ihop men det är som det är. Jag får väl egentligen vara glad över det lilla för från början ville de inte att jag skulle jobba alls utan ta tjänstledigt. Helt sjukt och ovärdigt.

BP sa...

För dig blev det ju ett omvälvande skitår inte bra på grund av pandemin. Så det här året lär du nog aldrig glömma.
Å normalt som det var så sent som 2019 lär det nog inte bli. Många grejer som "utvecklats" eller tillkommit under pandemin har kommit för att stanna tror jag. Tror att man till och med glömmer hur det gamla normala har varit. Kanske lika bra det.
Du kanske blir en "riktig" prepper framöver. Du har ju alla förutsättningar med hus och ditt genuina trädgårdsintresse. Jag litar på att min lokala ICA även levererar framöver;-)
Så skönt att din mamma har beviljats en plats på ett äldreboende. Har förstått att många äldreboenden "går på knä" just nu. Och då menar jag inte att de har fullt upp med massvis med boenden, utan tvärtom. Beläggningen har aldrig varit så låg som nu. Ingen "vågar" sätta in sin anhörig på SÄBO. Så att det gick så fort för din mamma att få en plats kan du "tacka" C-19 för.

Nej, att samla pengar på hög är inte roligt. Smartare att leva upp dom istället så länge man fortfarande kan.

Man brukar ju också säga att "man gör det bästa av situationen", och det är jag säker på att du också gör. Önskar dig i alla fall lycka till!

Lillian "sognafaret" sa...

Noe jeg savner i min hage er ekorn. Det er ikke mye ekorn her jeg bor, så det er ikke ofte jeg ser noen når jeg er på tur heller.

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Vilket bra inlägg, intressant, tankeväckande. Ja vad är egentligen "som vanligt". "Mina" småfåglar tyckte säkert att det äntligen blev som vanligt igen när jag till slut vågade mig på att hänga ut fågelmat. Inga råttor har synts till. Och nu blir det enbart skalade solrosfrön som ger minimalt med spill. Och hyllorna med toapapper ser ut "som vanligt" igen i affären från att i mars 2020 gapat tomma. Jag kommer att så tomater, chili, paprika och lite annat precis som jag alltid gjort. Där är det ingen skillnad. Men mycket annat har förändrats och kommer inte att bli som det var innan pandemin.
Du har verkligen haft ett hemskt år och jag kan bara hoppas att 2021 blir bättre. Det låter bra att din mamma fått bifall på ansökan om äldreboende. Men som vanligt ... nej det blir det ju aldrig, det kan det ju inte bli.

Det här får bli en ovanligt kort kommentar från mig. Har haft svårt med inloggningen hos blogger. Nu ska jag pröva igen och se om allt är "som vanligt" igen.
Hoppas du får en fin helg!

Kram

Min Lilla Kokvrå sa...

Världen och livet är egentligen, och har nog alltid varit, i ständig förändring. Det som har varit, har varit och kommer aldrig tillbaks i samma skepnad. Och det spelar nog ingen roll hur förberedd man är, för när det oförutsedda trots allt händer då är det i en form som man inte har kunnat förutspå, för det är ingen som kan se in i framtiden. Man kan gissa och ha sina aningar men ingen vet säkert. Bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Det jag saknar allra mest i dessa tider är att umgås med nära och kära. Annars lever jag ganska mycket som "vanligt", med vissa åtgärder som att jobba hemifrån,och kan tänka att det kanske ändå finns en mening med detta och att det är en ögonöppnare för mänskligheten. Att det är dags att varva ner och tänka till vart vi egentligen är på väg. Inget ont som inte har något gott med sig...

Allt gott till dig!

/Birgitta

Maribel sa...

Hej Anni!
Livet återgår så småningom till en mer normal form, då vi kan resa och hälsa på varann. Slipper tänka på att hålla avstånd, helt enkelt leva. Men det tar nog ett tag innan vi är där.
Det kommer inte att bli som det var innan. En del av oss har levt enligt de regler som finns, medan andra har struntat helt i det, och anser att det inte berör dem. Det gör riktigt ont i mig att se hur IVA personal berättar om sin vardag och jag upplever att de inte får gehör. Flera säger upp sig och då får de som är kvar jobba ännu mera.
Jag hoppas att din mor kommer att trivas på äldreboendet, det blir en trygg plats för henne och så slipper du oroa dig för vad som sker i vardagen.
Ha det gott /Kram Marika

Kristinas oas sa...

Ja, vad är som vanligt? Förra året var ett skitår på många sätt, och jag är så ledsen för din och familjens skull.
Nu kan du lägga de två husförsäljningarna bakom dig och tänka att de nya ägarna får må bra där.
Skönt att din mamma har fått en plats. Blev det på det boende ni ville ha?
Jag hoppas många prioriterar annat än shopping och ett evigt flygande framöver, vi har trots allt klarat oss utan en hel del sådant under förra året. Försöker verkligen följa råden och har kapat bort allt jag inte måste göra just nu, hoppas hoppas klara mig undan så länge som möjligt. Planerar frösådder och drömmer om blomsterhav i sommar. Det är i alla fall som vanligt! <3
Kram Kristina

Lena i Wales sa...

Vad fint du skriver. Mycket tänkvärt.
Som vanligt, vad är det? Allt är ställt på kant, mer för en del, mindre för andra.
Jag ser fram emot att få träffa familjen, för mig är det det som jag lider mest av och att se och höra om allt lidande så många går igenom.
Skönt att din mor ska få en ny bostad, hoppas allt kommer att fungera bra där.
Ser fram emot ett annorlunda år.
Skön söndag!

LillaSyster sa...

Att alltid göra sitt bästa är det enda vi kan göra.
Blir väldigt berörd av ditt inlägg. Du har verkligen haft mycket ovanligt kring dig senaste året - förstår att inget känns som vanligt. Men kanske är det så att när livet plötsligt tar omöjligt krokiga stigar och ger en svåra utmaningar så växer man och finner nya stigar att gå på - man ser och hittar nya möjligheter. Att inte låta sig stirra sig blind på hindren utan att istället finna en väg till målet.
Du jag önskar dig en lugnare framtid och glöm inte att ta hand om dig själv.
ps bilden på ekorren - älskar den!

Janicke Henrikson sa...

Bilden på ekorren är helt underbar!
Jag har funderat länge på vad jag ska skriva om att allt ska bli som vanligt igen. Det kommer det inte att bli, särskilt inte efter Coronan. Att det inte blir det för dig är klart. Som vanligt blir det inte för mig heller, av helt andra skäl.
Att vara så till åren kommen som jag är hjälper, i alla fall mig. Plus att jag har tänkt så mycket så länge på just en pandemi och på vår planets framtid. Förvånad är jag inte.
Jag håller med dig om att det kommer ett nytt vanligt och att det blir vad man gör det till. Tills det än en gång händer något som ställer allt på ända ... Och visst hjälper det att ha en trädgård, hur liten den än är (tack vare dig har jag förresten upptäckt Isas trädgård).
Tankarna virvlar runt i knoppen, det vore skönt med ett långt samtal irl.
Jag hoppas att du får bra det så gott det går, stor kram på dig och stort tack för alla dina fina kommentarer på min blogg! Kluriga och rolig att läsa, som vanligt, speciellt ditt detaljseende. Från och med i år kommer jag att svara på min blogg, det blir för jobbigt att hoppa runt hos andra.

Violen sa...

Inspirerande att ta del av dina tankar! Som vanligt kommer det aldrig att bli, det sker ju små förändringar hela tiden. Ibland lägger man knappast märke till dem, konstaterar bara att nu är det så här och det verkar vara ok. Men nu i Coronatider börjar man omvärdera mycket här i livet och jag tycker du skriver så bra om det. Du har ju varit med om stora förändringar under året som gått så jag förstår att det har satt sina spår. Jag hoppas du får mycket att glädja dig över framöver!
Ha det gott och var rädd om dig! Stor kram!