Ett slott, skelett och urusel service

Efter frukost var vi första besökarna till Burgk slott som låg på en klippa ovanför floden Saale.

Ett ovanligt sparsmakat slott, mer av en borg

med vallgrav och vakttorn

Slottets ursprung är från 1403 men när man flera hundra år senare rev ett torn fann man en mumifierad hund inmurad i väggen. Den var förmodligen ett offer som murats in levande när slottet en gång byggdes. Nu fanns den bakom en glasruta att beskåda, men jag är väldigt glad att jag inte visste om det och därmed inte såg stackaren.

Borggården var väldigt liten, det här var i stort sett allt! Aningens mer fanns åt höger med ingången till det gamla köket med öppet ända upp i tak.

Inne i slottet träffade vi enbart byggjobbare som såg nästan chockade ut när det kom turister! (Detta är inte någon av dem, detta är en björnfäll.)

Här fanns otroligt detaljrika sniderier på elfenben

och ett helt rum fult av ukrainska exlibris.

Trapphuset var riktigt snyggt, utan att vara överdekorerat.

Men en del rum var desto rikligare dekorerade, det var verkligen stora kontraster mellan rummen. Något som vi inte fick grepp om.

Tavlor i taket, till exempel. Det här sovrummet kompenserade minst sagt för "bristen" på dekor i andra rum.

Eller hur?

En liten promenadstig ledde oss från slottet

till en gullig paviljong.

Sedan åkte vi vidare till Oberkotzau för att snabbt besöka en samling av vägskyltar, utplacerade i en park.

Lite udda, ja. Men någon hade haft kul när skyltarna kombinerades med varandra.

Är man i närheten kan ett besök vara kul,

men det är inte värt en resa.

Vi åkte vidare till ett betydligt mer sevärt resmål:

Waldsassen och dess basilika! Visst ser miljön ut som en kuliss, helt utan skavanker?

Här tronar klostret med sin basilika, byggt mellan 1685-1704. Vi köpte entrébiljetter till biblioteket (ett måste!) och gick in i den stora basilikan.

Helt otrolig! Först var vi alldeles ensamma i denna gigantiska rosa maräng (82 meter lång!), sedan kom det några fler besökare. Den rosa färgen kommer inte fram i bilderna, tyvärr.

Allt var överdådigt och stort här!

Fullt av detaljer och hantverk i den högre skolan.

Men dessutom finns då detta. I nischerna under alla gudomliga guldförgyllda änglar och figurer finns montrar med guldram

och i dessa montrar står eller ligger skelett. Påklädda med spetsar och kungliga klädnader från 1700-talet.

Kombinationerna är helt galna i mina ögon.

Kläderna är kungliga på riktigt, med juveler och dekorer.

Skeletten själva verkar ta det med ro.

Visst är detta makalöst udda?

Jamen, skål då!?

De heliga kropparna påstås vara skeletten av kristna martyrer, uppgrävda ur Roms katakomber under åren 1688-1765 och klädda av en guldsmed under 1700-talet. Han måste ha haft humor!

Det är inte utan att man skulle vilja fråga de "normalare" figurerna vad de tycker om saken.

Bredvid den stora basilikan ligger denna modesta kyrkosal som är den nunnorna själva använder ... Man ska inte be om för mycket, liksom.

Så skulle vi då, strax före en guidning, få besöka klosterbiblioteket. Att gå guidad tur kostade en slant, men att titta själv kostade inget.

Nedanför trappan fanns gigantiska tofflor som vi skulle ha på oss. När jag fnittrande lyckats hasa mig upp för trappan med tofflorna på säger maken att personalen sagt att vi skulle ta på dem ovanför trappan. Det kunde han väl sagt på en gång!

Tyvärr fick man inte fotografera inne i biblioteket, men det är ett måste att besöka om man kommer hit! Länkar därför till en sida på nätet.

Efter besöket blev det fika med mumsigt tyskt bakverk på klostergården. Det märks tydligt att det är efter turistsäsong.

Från Waldsassen körde vi in i Tjeckien. På vår förra resa hade vi besökt två av de tre städerna i kurortstriangeln i Tjeckiens västra hörn. Nu skulle vi bo över natten i den tredje, Marianske Lazne. Som synes fick vi ett rum med takbjälkar och jag erbjöd mig genast att ta sängsidan dit man fick krypa. Anade hur det annars skulle gå när maken går på toa på natten ...

Vi gick ut på stan för att beskåda sevärdheterna och hitta någonstans att äta middag. Den här fontänen spelade musik och hade vattenshow varannan hel timme

och den här kolonnaden är den längsta i Tjeckien

intill vilken denna byggnad och park låg. Anar att det finns brunnskällor även där inne.

Här fanns flera vackra hus, men staden såg betydligt mer sliten och försummad ut än t ex Karlovy Vary.

Det var inte helt enkelt att hitta en restaurang som såg trevlig ut utan att vara för turistig, men vi satte oss till sist på en uteservering där man visade menyn på bilder och vi föll båda för risotto. Jag beställde en liten öl, men ut kom stora till oss båda och servitören viftade bara bort makens invändning. Nåja, jag skulle bara dricka halva så fick vi väl se vad som hände när det var dags att betala.

Sedan kom maten.

Och nej, den såg inte ut som på bilderna. Maken fick leta efter räkorna, små och ynkliga, i sin risotto (de var förstås stora och lockande på bilden) och jag höll på att storkna av all svartpeppar i min "saffrans"risotto. Det var så mycket peppar att mina läppar sved - fullkomligt oätligt. Jag vinkade till mig en servitris, för vår servitör var helt osynlig, men hon förstod inget annat än tjeckiska utan försvann in i byggnaden. Hon kom ut igen ganska snart, men utan vår servitör. Det dröjde länge innan han kom och då nonchalerade han oss totalt, han gick till andra bord och såg inte ens åt vårt håll trots att jag dessutom skjutit bort tallriken från mig. Till sist fick jag ögonkontakt och han kom fram men inte sjutton förstod han någon engelska, inte. Maken tog till sin tyska och servitören försvarade maten ordentligt med att han serverat hundratals portioner och alla har tyckt om den och klart att det ska vara peppar när det står saffran och så vidare. Sedan tog han bort tallriken och gick in.

Maken drack upp det sista av sin öl - jag hade fortfarande bara druckit motsvarande en liten öl - och gick in efter killen för att betala. Killen drog av för min risotto men ville ta betalt för en stor öl, vilken maken inte gick med på. "Hur mycket har hon druckit" undrade killen då och när han fick svaret ändrade han beloppet efter mycket muttrande.

Vi vet ju att många försöker lura turister i Tjeckien, men har bara upplevt det i Prag förut. Nu strök vi Marianske Lazne från rekommendationerna.

Tur att vi fick en riktigt bra hotellfrukost nästa dag!