Norr om Celle fanns en större Rossmann-butik och jag fick tag i en riktigt snygg och praktisk necessär plus det mesta som jag saknade. Svårare var det att välja rätt hårborste, man kan ju inte prova i butiken och mitt hår är ganska krävande. Jag fick köpa en annan någon dag senare ...
Vi körde söderut och stannade till för lunch i Fritzlar, en liten stad full av korsvirkeshus.
Här påmindes jag om något jag upplevt förr, att i dessa tyska småstäder består turismen av pensionärspar eller cyklister. Okej, alla är kanske inte turister, men det är pensionärer som sitter på varenda uteservering.
Regnet hängde i luften så vi satte oss inte bland pensionärerna utan valde att köpa mackor hos en bagare och satte oss vid en stängd restaurangs bord.
Sedan kikade vi runt på de fina husen. Ser ni figuren högt uppe på detta hus?
Nog undrar man varför just den dekorationen hamnat just där?
Det är verkligen ingen hejd på färg- och dekorationslusten.
Till och med gatstenarna har fått en känsla av glamour med inblandande klinkerplattor.
Men alltså. Dessa fula figurer? Gillar stuprörets böj.
I andra hörnet på samma hus satt denna gula gubbe med mustasch på sidorna om näsan..
Här slog man till med två fulingar på en gång. Och lade arbetstid på tungans detaljer.
Undrar om de som fäste alla fjällen var väldigt småväxta, speciellt utvalda för att kunna jobba där i det smala mellanrummet? De behövde ju få plats byggnadsställning också. Eller i alla fall stegar.
Så kom vi fram till vårt hotell, vid floden Lahn som är en biflod till Mosel. Jag hade tänkt mig en flodutsikt och middag på hotellrestaurangen, men vi såg ut på några fält och restaurangen hade ruhetag. Äsch! Jag som brukar vara så noggrann med att kolla sådant. Det här hotellet hade jag bytt i sista stund, så jag hade uppenbarligen missat det.
Vi fick gå ned till floden och över till andra sidan
där det fanns ett annat hotell med tråkig meny och ljusare öl. Min mat var inget vidare, men ölen helt okej.
Frukosten serverades i den spöklikt mörka, stängda hotellrestaurangen och den enda ljusglimten var att det fanns chokladpraliner.
Mot Mosel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar