Första dagen i Dordogne och vi åkte mot den största sevärdheten; Lascauxgrottan. Den låg halvannan timmes bilresa bort, så vi planerade in två stopp på vägen dit. Först vid floden Vézère, där det kryllar av lämningar efter forntida grottmänniskors boenden.
La Madeleinegrottan är den bäst bevarade bosättningen. Nere vid vattnet finns rester från över 20.000 år sedan, när cromagnonmänniskan levde här (Cro betyder grotta/hål och Magnon hette markägaren där första fyndet gjordes, strax söder om denna plats). Fynd från platsen finns på museer över hela världen, dock kan den inte besökas utan är skyddad mot tjuvar men dessvärre inte mot den meandrande floden som äter sig allt närmare.
När man 1864 fann cromagnonresterna, bland annat ett barnskelett dekorerat med 1.200 snäckor och andra föremål, en bisonoxeskulptur och en detaljerad ristning av en mammut förstod man att människor och mammutar hade levt samtidigt, något man inte hade känt till tidigare.
Men vi möts först av en slottsruin från 1623 och ett kapell från 1400-talet. Själva slottet byggdes på 11-1200-talet. Grottorna har varit bebodda till slutet av 1800-talet.
Här fanns bikupor skapade av stockar, placerade så de fick skydd mot vindar och kyla.
En uppbyggd kopia av en bostad, skapad av trästockar och med en ränna i berget som får vattnet att rinna undan så platsen hålls torr.
Smedjan ser rätt modern ut, så här finns verkligen homo sapiens historia på en och samma plats. Jag rekommenderar varmt ett betydligt längre besök än det vi gjorde. Man kan gå runt med audioguide och lära sig mycket mer.
Landskapet är värt en resa, bara det. Vägarna slingrar sig mellan klipporna.
och vi tog oss till Maison Forte de Reignac och Roque de Sainte-Christophe bara för att inse att vi hade avsatt alldeles för lite tid för dessa besök.
Vi skulle till en av de största sevärdheterna och kontrasten mot de gamla bosättningarna kunde väl inte varit större än anblicken av denna betongkloss?
Det finns fyra olika Lascauxgrottor. Nr 1 är den äkta varan, den får man inte besöka. Nr 2 är en replika av de två mest kända delarna, byggd 1986, Nr 3 är en kringresande kopia som visas världen runt och Nr 4 som vi besökte, invigdes 2016. Här har man försökt återskapa hela den ursprungliga grottan.
Under högsäsong rekommenderas att man bokar biljetter på nätet, men såhär sent en eftermiddag i juni var det som synes ingen kö till den engelska guidningen.
Vår guide var väldigt informativ och rolig, men inne i grottkopian får man inte fotografera - jag anar att varje besök skulle ta för lång tid då - utan det får man göra i utställningslokalen som man kommer till efter vandringen. Det var faktiskt lite "mäh".
För man får inte alls med känslan, upplevelsen, av att vara inne i grottan med alla sina magnifika målningar.
Jag kan inte låta bli att se likheten med målningarna på Picassos keramik som jag visat i olika inlägg tidigare.
En enda människa har avbildats. Han finns nere i en sju meter djup grop, vilket onekligen väcker ännu fler funderingar.
På vägen söderut igen stannade vi till i byn Les Eyziers, där det första fyndet av cromagnonmänniskan gjordes. Här ska såklart också finnas en mycket sevärd grotta, så vi lär få återkomma till den här delen av Frankrike, Man ska bara vara beredd på att här i Centralmassivet finns bara två motorvägar, så det tar tid att ta sig runt.
Nu valde vi att gå längs en stig nära klipporna och det var mäktigt, bara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar