Från berg till hav och bästa boendet

Planen var att åka genom Roquefort på vår väg söderut. Att provsmaka lite ostar och lära oss mer om proceduren. Men vi hade sett bilder från grottan Pech Merle och var nyfikna på dessa prickiga hästar som målats på grottans väggar. Eftersom vi inte fick fotografera i grottan och ni nu är ganska välmatade med grottor (så var även vi), visar jag bara denna bild från entrén där en konstnär avbildat några av målningarna från grottan.

Ni har också fått se klippor med slott

och smala vägar

så nu kan ni Dordognes landskap rätt väl

och förstår upplevelsen av den totala kontrasten när vi körde upp på motorvägen och landskapet blev platt!

Men vi fick också köra över den magnifika bron Millau

som hade stått på min intresse-lista

utan att jag vetat att vi faktiskt skulle komma att köra den vägen.

Hela vägen ned till Medelhavet och vattenvärlden utanför Montpellier körde vi. Ut över en smal landtunga, genom parkeringens spärrar och ut till en avsides p-plats. Maken hade ingen aning om vart vi var på väg, men körde som han blev tillsagd

och fick se hotellet vi skulle bo på kommande två nätter.

I en kanal mellan Medelhavet och Montpellier ligger denna båt för ankar. Vilken dröm!

I fören finns en liten pool. Om ni kollar i bakgrunden ser ni till vänster flamingosjöarna som separerar landtungan från fastlandet, båten ligger i en kanal och till höger ser ni en landtunga som separerar kanalen från nästa flamingosjö och längst bort i horisonten ser ni ytterligare land - där bakom ligger Medelhavet. Det är liksom lager på lager av land och vatten! Eller om man så vill, en kanal med sidoväggar rakt genom fågelsjöar.

Det var så fridfullt och lugnt och fullt av sittplatser.

På pontoner där borta ligger en gång- och cykelbro som gör det möjligt för folk att ta sig ut till cykelvägar och stranden allra längst ut. På kvällen stängdes bron av, så då blev det helt tyst och stilla. Och alldeles, alldeles underbart.

Jag hade bokat en av de två större hytterna, där man kunde ta sig runt sängen och inte behövde krypa in från fotänden.

Vårt lilla badrum hade riktiga kajutafönster.

Eftersom jag visste att vi skulle vara ganska trötta när vi kom fram hade jag bett svågern ringa och boka skaldjursplatå, så vi slapp ta oss till fastlandet för att leta middag. Jag hade försökt boka platån via mejl, men inte fått svar, då var det onekligen skönt att svågern kunde ringa åt oss.

Här satt vi och mumsade i den stilla kvällen

med flamingon som enda sällskap.

Sedan gick maken till sängs, men jag satt kvar i solnedgången och såg flamingos flyga mellan sjöarna

och det var så obeskrivligt ljuvligt.

Nästa morgon var vi först till den framdukade frukosten. Det var precis lika fridfullt och vackert som det varit kvällen innan.

Det vi gjorde på dagen blir ett eget inlägg, men till kvällen hade vi handlat lite att äta på båten.

Tror inte att jag någonsin har ätit så många aprikoser som jag gjorde de här dagarna.

EFIT - normaltid i Köpenhamn/ Malmö

7.00

Äntligen normaltid igen!

Innan jag reser mig upp

chansar jag vilt i Wordfeud.

8.00

Här har jag sovit i natt.

Det var för varmt och obekvämt

att dela en 140-säng med

min kamin till make.

9.00

Mellangrabben flyttar från

andrahandslägenheten i Köpenhamn 

till en egen liten vindslya i Malmö

och vi är här för att frakta saker över sundet.

Kontrasterna mellan bostäderna är stor,

både vad gäller utseende och läge.

10.00

Jag har världens finaste ungar!

Denna "lilla nätta" adventskalender 

har jag fått av grabben 💙

11.00

Är vi på Bilka och hittar vinet igen.

Fascineras över att en flaska kostar 81 DKR

men köper man sex flaskor

kostar de 39 DKR styck!

12.00

Tillbaka i lägenheten och väntar på grabben 

som kommer från Malmö.

13.00

Har vi tagit oss till Louisiana.

14.00

Den tillfälliga utställningen är av Marisol

och gillas skarpt.

15.00

Går vi runt i parken och njuter av både skulpturer och höstfärger.

16.00

Köper jag glass till oss tre,

men grabbens med guf på toppen

börjar rinna över alla breddar

så tjejen gör en ny.

Hon lägger en kula och guf i en bägare

och trycker en våffla ovanpå.

När jag går med rinnande glassar

ringer såklart mobilen i fickan.

Haha. 

17.00

Kör vi över Broen med dagens flyttlass.

I verkligheten är det mycket dimmigare

än mobilen visar.

18.00

I grabbens nya lya i Malmö

packar vi upp lådor och kylväskor.

Växten köpte jag till honom

på Bilka på förmiddagen. 

19.00

Går vi för att äta burgare till middag.

20.00

Lämnar vi Malmö igen.

21.00

Tillbaka i Köpenhamn tittar vi på

Sveriges mästerkock

och märker att taklampan

behöver rengöras.

Det kanske sonen missar när han flyttstädar

så maken tvättar av den.

22.00

Ser vi På spåret och avslutar EFIT-dagen,
min 360:nde i ordningen!
Ganska imponerande faktiskt, om jag får säga det själv.

EFIT - Ett Foto I Timmen

Formklippta buskar, påfåglar och valnötter

Sista dagen i Dordogne och nu skulle det bli trädgårdsbesök på riktigt! En timmes bilväg åt nordost till Les Jardins de Marqeuyssac.

Här möttes vi direkt av påfåglarna!

På andra sidan dalen syns ett slott, om det var Josephine Bakers eller det på kullen bredvid är svårt att säga. Förstår ni hur tätt slotten ligger här?

Inne i det här lilla slottet fanns förstås också påfåglar. Ett tydligt tema.

Ja. Här har en hona satt sig i slottsfönstret på baksidan.

Men alltså. Här kunde vi stå och knäppa precis hur många bilder som helst.

Här använde jag mobilens vidvinkel

Tror att några har ett heltidsjobb, för de formklippta buskarna fortsatte in i den stora parken.

Parken och slottet låg högt uppe på en klippa (såklart!) och från utsiktsplatser kunde vi se andra smala medeltida byar (här Roque-Gageac) som klättrade uppför sina berg. Ett återkommande tema här i Dordogne.

Lite oväntat var mötet med dessa figurer.

Charmiga typer som inspirerar!

Efter att ha gått runt hela parken satte vi oss på den trevliga uteserveringen med fantastisk utsikt, jag tog en sallad med rökt anka, gåspaté och paté med foie gras

och fick ganska snart sällskap! Här var det någon som gillade att visa upp sig:

Så tog vi oss till ännu en liten söt ort, Domme, där det var marknad. Vi köpte var sin hatt mot solen

provade valnötsvin (köpte valnötsvin)

och såg detta fina bibliotek! Nu ångrar jag att vi inte gick in. Mitt i denna ort finns nedgången till en grotta. Såklart. Men nu var vi lite mätta på grottor

och på byar med slott högt uppe, så trots att vi parkerat bilen iddes vi inte gå upp till slottet i Castelnaud la Chapelle utan körde tillbaka till den valnötsoljeproducent vi sett skyltar om på vägen upp.

Här låg Domaine de Vielcroze

med sin valnötsodling. Hela Dordogne kryllar av valnötsträdsodlingar.

Vi betalade vår entré och gick en bana genom museet som visade produktionen, här mals nötterna

här värms nötmassan upp

och här utvinns oljan ur den varma nötmassan. Så gott här doftade!

Vi fick också en demonstration av processen, gick sedan vidare för att se mer om skörden (och om tryffel) innan vi fick se en film om familjeföretaget och kunde handla i den lilla butiken. Oljor och valnötsmjöl fick följa med i packningen. Nu måste jag komma ihåg att använda mjölet också!

Tillbaka till lilla stugan för att packa ihop allt inför vår fortsatta färd!