Sidor

19 november 2026

Packford House - ett hus att drömma om, en trädgård att drömma i

Från Baddelsey Clinton var det bara tre kilometer till nästa National Trust-hus; Packford House. Här fick man en slogan från en besökare: "A house to dream of, a garden to dream in". Men vi fick inte se huset för vi missade sista entrén med tre minuter. Man kan inte lyckas med allt, men nog var det surt. Precis som med Speke Hall utanför Liverpool är det viktigt att läsa detaljerna om besöksmålet innan man åker dit. Nu är det plågsamt noterat.

Byggnaden (från 1570) har byggts om, röjts och "förbättrats" under flera ägare tills industrimagnaten Albert Ash köpte det på auktion 1905. "För att pojken ville det", som han sa. Albert Ash ansågs ha sett livet från den ljusa sidan, inifrån en gigantisk Rolls-Royce. "Pojken", sonen Graham Baron Ash, var samlare och kännare, så han använde faderns förmögenhet till att restaurera och återställa huset med hjälp av byggmaterial och detaljer från andra gamla hus. Under 1920 och 1930-talen förvandlades huset till ett romantiskt mästerverk i Tudor-stil. Komplett med möbler och annan inredning från tiden.

Nu fick vi nöja oss med att se huset utifrån och vandra lite i trädgården.

Intressant att se att man använder gräs i engelska rabatter, det tror jag inte hör till vanligheterna.

En kronärtskocka har fått gå i blom och visar sin fröställning.

Men framför allt är trädgården känd för sina formklippta idegranar, där jämställs man med Hidcote och Great Dixter.

De största idegranarna planterades på 1600-talet, men de mindre är 200 år yngre.

På flera ställen pågick föryngring av växterna, vilket såg ganska tufsigt ut. De står i en ganska kladdig lerjord och började visa tecken på stress och sjukdomar 2008, så trädgårdsmästarna reagerade direkt. De grävde diken runt de värst drabbade träden för hand, vilken genast gav resultat. 2010 dränerade man hela området. I vissa fall har man fått ersätta de träd som inte visar tecken på att orka skjuta nya skott.

En smal stig mellan de högsta idegranarna ledde till en labyrint, eller snarare en spiralformad gång upp till

en utsiktsplats under ett uppstammat träd. Här har jag inte börjat gå i spiralen än, när jag vände mig bakåt.

Dahliarabatterna präglades nästan mer av de många terrakottakrukorna än av blommorna.

På andra sidan vägen, nära parkeringen, fanns köksträdgården. Utbudet av grönsaker var inte lika stort som antalet blommor. Lite inspiration fick jag i alla fall.

Vid floden Severn låg vårt hotell för natten, där hade vi ett stort kallt rum med balkong och utsikt. På morgonen låg dimman över vattnet.

Hotellrummet var ganska bedagat, men här fanns detaljer som jag uppskattar. Som att det står shampoo med stora bokstäver på flaskan. Hur många gånger har man stått i duschen och undrat vad som är vad när företagsmärket är viktigare än innehållet och glasögonen ligger någon annanstans?

Eller den här detaljen? Inte bara pads och tops, utan även tamponger, bindor och trosskydd. Förutom den läckra tandborsthållaren!

Maten var dessutom utmärkt. Maken var väldigt nöjd med sin frukost, själv fick jag fina pocherade ägg med hollandaisesås på rostade muffins (inte den svenska kakvarianten). Middagen kvällen innan hade också varit perfekt.

När vi kom upp på rummet igen för att packa ihop våra saker hade solen förångat all dimma och en ny del av vår resa skulle starta! Men först, ytterligare en National Trust-byggnad.

Inga kommentarer: