Färden går till Marstrand, Jonsered och Tollered

Från Trollhättan körde vi ut till Marstrand där ingen av oss varit förut. Vi trodde först att vi skulle ta bilen med på färjan, men hittade en parkeringsplats och det var ju tur!

För det var inte många bilar som åkte över och det fanns ingenstans att köra bil på andra sidan! Inget behov heller, såklart.

Vi snubblade direkt på en fin liten trädgård som sköttes av Svenska kyrkan. Eftersom vi var tidiga var inte det lilla huset öppet, men trädgården var lummig och härligt blommande.

Snickerier behöver inte vara pråliga för att vara vackra. Här kan man verkligen prata om att detaljerna är det som "gör det".

Här och var hade vi utblickar mot mer snickarglädje i västkustens klassiska vita färg.

Hög charmfaktor när husen klättrar uppför klipporna, men det måste vara jobbigt om man har svårt att röra sig - eller så håller man sig i form!

Närheten till havet och alla stenklippor till öar. Här blir det djupa andetag av saltstänkt och syrerik luft.

Efter att ha vandrat runt bland hus och på stigar tog vi oss till Carlstens fästning som tronar högst upp på ön.

Här gick vi en guidad tur med en mycket duktig ung kille som berättade med pondus och inlevelse de otäckaste historier om hur livet på fästningen varit. Både barn och vuxna lyssnade med fasa och jag undrar hur många som drömde mardrömmar efteråt?

Vi tog oss upp i tornet med sin utsiktsplats

och genom lönngången kom vi snabbt tillbaka till entrén.

Sedan tog vi färjan tillbaka till fastlandet

Med den bästa utsikten över hamnen och fästningen njöt vi av en supergod räkmacka innan vi for vidare.

Eftersom vi tillbringat längre tid än jag trott i Marstrand hann vi inte till glasbruksmuseet i Surte, som stängde redan kl 15. Men det finns ju kvar. Nu fortsatte vi till Jonsered och trädgården som var full med rosor. Hann precis köpa fika innan caféet stängde. Det var så varmt att när jag väl tagit i chokladbiskvin med handen kunde jag inte ställa ned den igen.

Trädgården är öppen dygnet runt, så efter att vi fikat kunde vi i lugn och ro gå runt och titta och inspireras.

Undrar just vad det kostar att få en egen ekorrskulptur, jag har en gran jag vill fälla ...

Från Jonsered är det inte långt till Tollered, men jag såg på Google Maps att det skulle ta orimligt lång tid att köra p g a köer.
- Men kör gamla vägen då, sa väninnan vi var på väg till.
Och det gjorde vi. Ser ni köerna på vägen bredvid? Här swischade vi förbi allt!

Framme hos bästa Ulla som har samma blå flaskor i fönstret som jag visade i ett tidigare EFIT-inlägg!

Här bor också hönsen Gin och Tonic så

då passar det ju bra att bli bjuden på just en sådan drink, men den finska varianten med tranbär och rosmarin. Gott!

Vi bjöds också på en suverän pasta med sparris, halloumi och annat gott, sedan såg vi fotbollen (EM pågick och Sverige spelade) innan vi sov som stockar i detta unika och alltid lika generösa hem.

Nästa morgon, ja då åt vi frukost innan vi for vidare söderut.

Vi for vidare mot Läckö och Trollhättan

Från Skövde for vi vidare till Läckö slott, så vackert beläget vid Vänern. Vi var här för sisådär 20 år sedan, men troligen inte inne i själva slottet.

P g a orsaker var det inga guidade turer utan vi fick strosa runt i egen takt. Fascinerades av alla vägg- och framför allt takmålningar!

I köksdelarna visades mycket av det där som skedde bakom kulisserna, det viktiga arbetet som fick slottets verksamheter att fungera.

I stora salen var taket helt magnifikt målat med änglar som hängde ned.

Väggmålningarna visar stora fältslag, men vi hann inte kika närmare på dem för

här inne hölls den lilla guidning som alls blev av. 32 sittande eller 16 stående besökare fick finnas i rummet, så när guiden pratat färdigt var främre raderna tvungna att gå direkt ut ur rummet. Jahapp, då hann vi inte alls se så mycket!

Mindre krigiska målningar fanns att se i andra rum, så det gick ju ingen nöd på oss.

Även dörrar var dekorationsmålade, så Carl Larsson är i gott sällskap!

Jag tyckte om färgskalan, den ljusa och inte så pråliga. Guld och glitter är inte nödvändigt när man har pampiga byster att visa upp.

I delar av slottet fanns tillfälliga utställningar av nutida konst. Räven blev min favorit.

Och läget är som sagt fantastiskt!

Det jag minns från förra besöket är Simon Irvines fina köksträdgård, den kommer man till genom en liten port i muren.

Förra gången träffade vi Simon själv och äldste sonen fick en vallmoplanta av honom som tronade högst upp på bilens packning hela vägen hem.

Nu var vallmosäsongen över och rabatterna i en helt annan färgskala.

Titta på de svängda raderna med olika sorters sallat!

Utanför slottet finns så lämpligt ett café där vi mumsade sallad med varmrökt lax

och delade på den berömda Läckökringlan. Den var inte dum, den!

Och eftersom det alltid finns plats för fika åkte vi vidare till min dubbelhaka Anne-Lie som numera är med kolonilott i Trollhättan.

Hon hade minsann köpt krokodiler, en vaniljkrämsfylld bulle som enbart bakas på konditori Ritz i Trollhättan. Denna bulle har hon pratat om många gånger, men det här var första gången jag faktiskt fick äta en! Jamen visst var den god!

Vi kikade runt på lotten och promenerade runt i området. Det är något speciellt med koloniområden, ett mellanting mellan villaområde och miniatyrjärnvägsmiljö.

Här satsar man mest på blomsterfägring och något mindre på det ätbara. Undrar om det beror på att lotterna har stugor där man får övernatta?

Vi hann precis tillbaka under tak innan regnet började ösa ned. 

Som tur var kom solen fram igen, för Anne-Lie hade frågat ett trädgårdspar i Sjuntorp om vi fick komma dit och titta. Hon hade varit där på Tusen trädgårdar förra året och trodde att jag skulle uppskatta besöket.

Det blev ett jättetrevligt besök i en annorlunda och inspirerande trädgård! Jag tog bara några få foton eftersom vi pratade så mycket, men denna shiso fick jag smaka på och har köpt frön till efteråt.

Samma sak med lakritstagetes, en annan udda och god kryddväxt.

Här fanns många personliga sittplatser, där trädgårdens alla egenheter utnyttjades.

Jag hittar att Luna var där 2016 och blev lika förtjust som jag, dessutom finns en hemsida med många bilder att kika på. 

Trädgårdsbesöket blev betydligt längre än Anne-Lie trott, men så småningom kunde vi duka upp en sillmiddag med hennes alldeles nyupptagna egenodlade potatis. Den var hon med rätta stolt över!

Vi gosade med katten innan vi fick sova i bostadsrättsföreningens övernattningsrum och efter frukost nästa dag for vi vidare!