Ett sagolikt boende och godaste middagen, sedan är resan slut

Från fina Weinheim hade vi inte långt till Bergsträsser Winzer i Heppenheim. Det är ett kooperativ som säljer flera viner från olika odlare i det lilla vindistriktet. Här köpte vi enbart röda viner.

Ytterligare en liten bit bort, på en slingrande väg upp från Seeheim, låg vårt privata boende för natten. Jag hade haft intensiv mejlkontakt med trevliga Ellena som renoverat huset och bor i det med sin familj. När de köpte huset syntes det inte bakom en mur av förvuxna träd. Staketet avslöjar vilket skick själva byggnaden också var i.

Nu är det minst sagt en pärla! På bottenvåningen finns två rum som används till Ellenas B'n'B.

Vilka detaljer! Och guld!

Först körde vi bara förbi huset eftersom vägen var så smal och vi inte såg någonstans att parkera. Högst upp, i slutet av vägen, låg ett större hotell med restaurang. Perfekt tänkte vi - där borde vi kunna äta middag!

Efter att ha vänt tillbaka ställde vi bilen vid vägkanten och knackade på.

Den vackra hallen från insidan

med dörr ut i trädgården åt andra hållet.

Innerdörren från hallen ...

och trappan upp till de privata rummen.

Så mycket snickerier!

Vackra beslag!

Underbara detaljer!

Och helt fascinerande tak!

Och dessutom målade dörröverstycken till de olika rummen.

Efter att ha gjort oss hemmastadda åkte vi tillbaka upp till hotellet och satte oss på uteserveringen.

Här åt jag en vildsvinsstek med champinjoner och rödkål - otroligt mustigt och smakrikt och mört och alldeles alldeles underbart!

Efter att ha sovit gott serverades vi frukost en trappa upp, bredvid tornet i hörnet där en nästan löjligt mysig konstnärsvrå skapats.

På bordet stod en rejäl bukett med vita liljor,

vi fick lite färska bär förutom allt "det vanliga"

och jag fick mer te än jag kunde dricka upp!

Så var vi då tvungna att lämna detta underbara ställe och fortsätta norrut, hemåt. Vi körde raka spåret till Lübeck där vi sov på ett bra hotell. Nästa morgon tog vi färjan över till Danmark efter att ha hämtat ut beställda varor på Bordershop och med en välfylld och tungt lastad bil (den rymmer mindre än förra, men drog å andra sidan väldigt lite bensin på resan) fick jag bara köpa en enda liten magnolia på ILVA i Ishöj.

Av någon outgrundlig orsak är det alltid riktigt busväder när vi kör hem. Som för att poängtera att resan är slut och därmed även mina reseberättelser för denna gång.

EFIT - tredje advent

Decembers första EFIT och jag ska jobba i butiken. Första bilderna kommer in nu och resten ikväll (eller så fylls det på med mobilbilder, det får vi se). Övriga som dokumenterar sin dag med Ett Foto I Timmen ser ni som alltid hos Micke.

8.00
Jag har sovit så sanslöst dåligt, vet inte varför.
Tänder tredje ljuset och försöker peppa mig själv.

9.00

Öppnar tolfte luckan i chokladkalendern jag fått av maken.
Alla bitar har varit goda,

även den med kaffesmak.

Men de är ju lite för små ...

10.00
Hämtar lite påfyllning från ateljén

att ta med till butiken.

10.45
Sneddar över Stortorget där julmarknaden börjar öppna.

12.00
Gnager lite på min macka när inga kunder är i butiken.

13.00
Ställer fram några ljushållare på disken

och tänder ljusen i dem.

14.00
Eva och hennes nalle kikar in.
Eva har med sig två finfina armband som jag beställt.
Sccchhh - säg nu inget till Lillhunken,

det ena är en julklapp!

Tyvärr har hon missat att det är EFIT idag.

15.00

Klipper lite röda band för att pynta vår julgran.

16.00

Det tog en timme innan alla band var knutna som rosetter.
Så snart en kund kom fick jag avbryta arbetet och gå in i  butiken.

Dessutom blev ju bilden suddig!

17.00

Skulle jag stänga, men det kom fortfarande in folk.

Självklart får de komma in!

18.00
Har lämnat butiken och vandrar runt i Gamla stan.

Har inte så brått hem idag.

Ser dessa julkulor i ett butiksfönster.

Ska det vara en banan att hänga i grenen?
Jag menar grangrenen.

18.30
Näe, den här bilden tog jag faktiskt igår.
Men jag fotograferar gränderna nu

och de flesta bilder blev inget vidare,

så då får ni se Stockholms stadshus i Nobelljus istället.

19.00

Det är dimmigt hemma i min förort.

Jag håller utkik efter varulvar.

 

20.00
Äter middag framför teven och varulven.

Jag menar Ernst.

21.00

När jag avverkat både Ernst och

Hela England bakars nyårsspecial

är jag lite hungrig igen.
Tar lite ost och den underbara päronmarmeladen

som gjorde att jag vann en dejt med Tareq Taylor en gång.

22.00

Maken har kommit hem från scoutavslutningen

och vi ser Så mycket bättre.

Ja, jag snörvlar till underbara Marie (+Birgitta och Annelie).

23.00

Lägger ut lite grejer i ateljén.

Nöjd med inköpet av min stora fina

tredimensionella och batteridrivna stjärna.

I morgon ska jag glasera keramik sedan har jag jullov!!!

Ett Foto I Timmen - EFIT

Trädgården Hermannshof i Weinheim

Det är 13 minusgrader utanför mitt fönster, ett tunt lager snö på marken och strålande sol. Jag sätter på mig skygglappar och förflyttar mig tillbaka till tyska Weinheim och den trevliga trädgård vi besökte när vi styrde bilen norrut igen i september.

Jag hittade Hermannshof genom Piet Oudolfs instagramkonto och markerade genast trädgården på resplanen, den låg så lämpligt till i ett av de vindistrikt vi skulle besöka.

Hermannshof öppnades för allmänheten 1983 efter att ha varit helt i privat ägo sedan tidigt artonhundratal. Familjen Freudenberg bestämde sig för att låta byggnaden bli konferenslokal och trädgården en försöksträdgård för perenna växter. Den är helt gratis att besöka och anses av många vara Tysklands vackraste trädgård!

Här slingrar sig stigarna mellan skogsmark, prärie, våtmark, stäpp ...

Planteringarna ändras för varje växtmiljö och man kan alltid komma nära - oavsett om man är besökare eller trädgårdsmästare.

Här skulle jag vilja gå när blåregnet blommar!

Här klipps inte funkians blommor bort!

Det fanns gott om sittplatser, både i sol och i skugga.

I prärieområdena har man planterat gräs och perenner baserat på tema, sedan har man fyllt i luckorna med sekundära temaväxter och lämnat generösa utrymmen för att låta dem växa. Man har mulchat med lavasten för att minimera ogräs och självsådd.

Rabatterna vattnas enbart under första året, då växterna ska etablera sig.

Allt visset får stå kvar över vintern och klipps på våren ned med en trimmer.

Eftersom växterna här vill ha näringsfattiga förhållanden tas det nedklippta bort.

Jag inspirerades väldigt av alla olika växtkombinationer.

Magnolia denudata planterades 1890 och är tolv meter hög.

Själva Weinheim visade sig också vara värt ett besök. Utanför parken fanns ett stort bilfritt torg med uteserveringar. Hela torget sluttade nedåt vilket tillät olika nivåer vid varje restaurang och bidrog till trivseln.

Men verkligheten gjorde sig påmind så snart vi gick tillbaka mot bilen.

Nu länkar jag till Trädgårdsfägring igen, det var länge sedan sist!

Trädgårdsfägring