EFIT - en isig februarilördag med fest

0.30
Lägger motvilligt bort boken och
tar av glasögon och hörapparat.
Måste sova nu.

7.30
Tillbaka hos boken efter en natts sömn.
Nu med tebalja!

8.30
Sitter kvar på verandan.
Hos ärtskotten.

9.30
Boken har jag läst ut,
men under bordet bredvid mig
ligger många fler och väntar.
Och en tom chokladask ...

10.30
Det snöade igår kväll och frös på i natt.
Snön är som skare.
Vintergäcken tycker lika illa om det som jag gör.

11.30
Minns ni när posten kom varje dag?
När fönsterkuvert var lite läskiga att få?
Nu kommer posten ibland
om man har tur.
En sådan dag får jag drösar av fönsterkuvert.
det blir mycket papper när man tar hand om två änkor.

12.30
Vi lyfter in en låda med sådant som fanns kvar i föräldrarnas garage.
Varje låda vi orkar rensa är ett steg framåt.

Det mesta här får tas till miljöstationen på återvinningen.

13.30
Måste väl äta lite och inte bara dricka te.

14.30
Tar fram lite torkad surdeg för att se om den går att väcka.

15.30
På bussen.
Nu ska vi på kalas!

Nu vankas några timmars firande hos väninnan

som bjuder på så mycket gott,

dammsugare med utsikt

och en fantastisk miljö.
Den välfyllda tallriken närmast i bild är min.
Där satt jag sedan och pratade mig hes.
Ljudvolymen var hög när alla gäster var på plats.

20.00
Går vi på isgatorna hemåt.

21.00
Ser på Melodifestivalen (snabbspolar mellan låtarna)
och hjälper Lillhunken att prova viner.
Han läser en halvtidskurs i dryckeskunskap
förutom sitt heltidsjobb.
Den här veckan kunde han inte dela på
vinkostnaden eller -flaskorna med andra
så det fick bli lite pay-back för oss föräldrar.

22.00
Moirémönstrets vänner slår till när jag
snabbkollar på segermatchen ...

23.00
... och skidskyttet som jag glömde bort idag.
Sedan blev det midnatt och sovdags igen.

EFIT - Ett Foto I Timmen

Örnnästet Hohenwerfen

Egentligen regnade det den dag då vi besökte borgen Hohenwerfen, men hur kul blir en sådan bild? Nej, ni får se den maffiga borgen i strålande solsken!

Antingen tog man bergbanan upp från parkeringen eller så gick man längs den slingrande stigen. Det regnade som sagt, så gissa vilket vi gjorde?

Eftersom vi tillbringade hela dagen här så blev det mycket vandrande upp och ned inom både borgen och dess trädgård, så nog hade vi gjort rätt som tog bergbanan! Här står jag längst ned innanför murarna, sedan följer jag vägen längs murens högra sida (det är brantare än det ser ut),

går uppför trapporna mot

borggården

och vidare upp i borgens övre våningar

dit vi kom på vår guidade visning - med audioguide.

Nog hade det varit härligt att sitta där på gården med en öl i solen. Om det varit sol.

Vi kikade på dasset.

och åt lunch i borgens restaurang. Mina friterade Camembert var nog direkt från matbutikens frysdisk, de såg inte hemgjorda ut. Och salladen var dränkt i dressing. Men makens korv med surkål var god, sa han.

Här i borgen spelades filmen Örnnästet in. Det fanns en utställning om inspelningen, med mycket kuriosa och fina fotografier. Extra kul att de hade just den svenska filmaffischen! Jag borde väl se filmen nu också?

Det fanns också en stor utställning om falkenerare och olika falkar.

Bland mycket annat en hel samling av de småhättor fåglarna har på sig för att förstå att det är dags att arbeta.

Självklart var det fågeluppvisning med falkenerare i borgens trädgård. Eftersom vi inte hade annat planerat såg vi dagens båda föreställningar som blev lite olika. Det är ju levande djur som inte alltid har lust att jobba i dåligt väder.

Vi såg också den stora utställningen om häxor genom tiderna, bl a med verklighetstroget framställda "föreställningar" i modern teknik. Den ena föreställningen var faktiskt så verklighetstrogen att den var barnförbjuden!

Här fanns även magiska figurer

och kinesiska masker.

Vi åt patéer och ostar på hotellrummet den kvällen. Vår näst sista i S:t Johann.

Hos murmeldjur och hästar på Schlossalm

Att det var växlande molnighet kan man inte förstå när man ser hur vi åker in i molnen vid Bad Hofgastein.

Men väl uppe vid toppstationen på Schlossalm hade molnen lättat. Jag ville ha mer höghöjdsvandring!

Här fanns massor av olika vandringsvägar att välja bland. Antingen gick man uppför

eller nedför.

Eller så kikade man genom de borrade hålen där man fick en vy över varje alptopp med namn och höjd över havet. Vi var på 2066 meters höjd och valde att inte ta någon av de brantaste vägarna.

Men det var inte helt enkelt att förstå hur vi skulle gå. Den där stigen som ni ser folk vandra på fick oss att vända om när vi såg hur många längre fram virrade omkring utan att förstå hur de skulle fortsätta. Vi hade fotograferat av vandringskartan och tyckte inte att stigen stämde med hur vi skulle gå.

Är ni trötta på alpvyer så får ni skrolla vidare, jag tröttnar aldrig!

Men vänta nu! Vad är det som rör sig därnere vid stenarna? Tur att jag har zoom på kameran!

Spana in murmeldjuren!

Det är inte helt vanligt att man får se murmeldjur när man vandrar, så det här var extra roligt! Och utan tele hade vi inte sett så mycket alls.

Se själva - här är fyra djur i samma bild. På håll kan man inte se vad som är djur och vad som är sten.

Detta var verkligen en upplevelse!

Men vi vandrade vidare och runt hörnet här fann vi en finlandssvenska sittande. Hon njöt av utsikten och frågade oss om vi sett murmeldjuren. Hon påpekade just hur ovanligt det är att man faktiskt får se dem.

Efter en trevlig pratstund fortsatte vi vidare.

Så kom vi till en hage med vackra hästar. När vi stannade för att fotografera dem kom de fram till oss och följde oss längs med vägen.

Jag hade svårt att slita mig, men det var väldigt brant där de nu stod och vår stig började gå nedför.

Så behövde jag knyta om skon och hörde hur det lät som mullrande åska. Vände mig om och fick se hela hjorden rusande nedför backen mot oss, som nu var nedanför hagen. De skuttade och hoppade och var så glada! Jag hann inte ta fram kameran förrän de hade lugnat ned sig. Tänk om jag hade varit vänd åt andra hållet och sett dem i tid!

Tillbaka vid toppstationen blev det lunch. Tyvärr fick vi inte plats ute på det stora trädäcket utan fick sitta inomhus. Att detta är makens mat har ni nog förstått vid det här laget.

Själv blev jag lite överraskad av att få pyttipanna.Trodde att jag beställt något annat. Jag har rätt bra koll på tyska matfraser, men inte denna gång.

Däremot fick jag en mörk öl till maten! Hurra!

Tillbaka på hotellrummet åt vi färdiglagad sushi från mataffären till middag. Inte den bästa, men helt okej för det priset.

Men jag måste också berätta om en otäck upplevelse. På väg till Bad Hofgastein blev vi ifattkörda av en stor lastbil som låg väldigt nära bakom oss. Maken visste att han inte kört ut från någon väg framför lastbilen, så föraren hade ingen anledning att t ex vilja visa att vi kört felaktigt. Det kändes lite som man ser på film, när någon blir hotad i en biljakt. Inne i en tunnel låg lastbilen lika tätt bakom oss och jag tittade på den genom sidobackspegeln när den plötsligt blinkar med sina lampor, tutar högt och blinkar igen! Gissa hur tutorna lät inne i tunneln! Det var riktigt läskigt! Jag frågade maken vad han kunde vilja, men då svarade maken att det hade varit en mötande lastbil som reagerat på att lastbilen bakom oss låg för nära. Det var den mötande som hade tutat och också blinkat! Efter detta sackade "vår" lastbil ordentligt och kom aldrig nära oss igen. Men obehagskänslan satt kvar i oss länge efteråt. Tur att vi då fick både murmeldjur och vackra hästar som tröst.