Tisdagstema - ur fokus

Ur fokus kan man onekligen vara på många sätt. Fast det är inte alltid något man dokumenterar på bild! Och de där mer eller mindre misslyckade bilderna där motivet hamnar ur fokus, ja de sparar jag sällan på. Så kan man fotografera ur fokus medvetet. Jag kan tänka mig att många av bidragen till tisdagstema kommer att var just sådana bilder. Det finns så oerhört många duktiga fotografer ute i bloggarnas värld!

För mig blir det en arkiv-grävar-dag. Jag har mycket att göra och vill inte hamna ur fokus genom att springa runt med kameran. Lilleman är hemma med lätt sprutfeber, hemmet är fortfarande i kaos efter pannbyte, ateljéöppet och alla julfixarkartonger. Fint besök ska jag få och sedan ska äldste sonen ta hem kamrater för att baka kladdkaka - de påstår att det är Kladdkakans Dag idag.

Men i arkivet hittar jag en bild från vårens vernissage. Jag ställer ut tillsammans med tre andra konstnärer och galleriet är fullt med folk. Mitt i allt försöker jag dokumentera lite folk, men skärpan hamnar på tulpanerna på bordet istället för på människorna. Lite rörelseoskärpa på det och bilden blir som den blir.

Tillagt senare: nu blir hela dagen ur fokus när Lilleman börjar kräka.
Och så kom jag på att jag hade mycket bättre bild på temat:
Jag använder bilen som stöd när jag fotograferar flygledartornet på Bromma flygplats. Just när jag knäpper av stänger maken bakluckan...

Glittrande fototriss en luciamorgon

Glitter, ja det är temat för fototrissen.
Jag funderar på att göra mer reklam för mitt glittrande glas, men bestämmer mig för att plocka lite julstämning från Stockholms gator istället. Får gräva i arkivet, för jag ska ha öppet i ateljén idag igen, hinner inte fotografera något.

På Norrmalmstorg hänger långa istappar i de glittrande träden.
Det blå ljuset faller i tapparna, om och om igen. Läckert!

Biblioteksgatans röda och glittrande pyntning, en återanvänd bild.
Extra maffigt på sena kvällstimmen när gatan inte är full med folk!

Och så gran, måne och kyrka i Kungsträdgården.
Ganska ful gran men det glittrade fint om de blå korslikande stjärnorna.

På morgonen tittade jag på luciafirandet på teve. Njöt av alla stjärngossar. När barnen haft luciafirande i skolan har jag alltid förklarat för grabbarna att just stjärngossarna är de modigaste av dem alla. Tomte kan vem som helst vara, men inte stjärngosse. Dottern har alltid gått sin egen väg, henne behöver man inte förklara för. När alla dagisflickorna ville vara lucia ville hon - och bara hon - vara tärna. Sin mors dotter, eller?

Men något jag saknar är en tradition som vi hade som barn och som mina barn utförde under ett antal år. Vi gick luciatåg bland grannhusen, sjöng några sånger vid varje hus. Fick inte pengar eller godis som dagens Halloweenmonster. Gjorde det ändå. För traditionen.

Jag minns också att vi hade ett ljus med oss till skolan som tändes varje måndagsmorgon i december. Hela klassrummet var nedsläckt, bara ljusen sken. Det var stämningsfullt och fröken läste antagligen något. Idag är det för brandfarligt. Sitter barnen inte stilla nog?

En tradition jag inte saknar är den att man vakade hela lussenatten för att sedan gå hem till sin klassföreståndare tidigt på morgonen. I mer eller mindre nyktra tillstånd. Hoppas att den traditionen helt försvunnit, mina barn har aldrig lussevakat. Hur är det hos er andra?

Fredagsmys

Ikväll sitter vi klistrade framför teven och tittar på Idol-finalen. Jag ska ladda upp med allt onyttigt fredagsgott som barnen saknar.

Calle är ju i final.
Vår favorit sedan starten. Tänk att det gick så långt! Trots juryns mobbning.

Sedan tycker jag inte att Calle ska vinna. Det kan Erik få göra. Honom kommer jag aldrig att köpa någon skiva av, är så trött på hans skrikande. Varför fick Erik inte någon riktig utmaning förra veckan? Typ Guldet blev till sand eller Håll mitt hjärta - finstämda sånger som kräver nyanser - det hade jag velat höra från Erik.

Men som dottern och jag sa efter semifinalen:
- Calle gör sig inte i stora arenor.
- Nej, honom vill man ha i vardagsrummet.



- Han ser ut som en liten gubbe, kommer att se likadan ut om 30 år.
- Ja, där vet man vad man får, om man säger...

Torsdagsfoto blev bloggtema - vitt!

Korta versionen:

Snöägg, min uppgift till torsdagskvällens tjejmiddag
som gick på tema vitt.
Andras vita bilder ser ni här.

Långa versionen:
Egentligen skulle vi åkt på julbord med live-musik i Enköping, men just denna kväll hade underhållningen ställts in p g a för få bokningar. Istället blev det traditionell tjejmiddag på det förutbestämda temat vitt. Jag tog det hela med stort lugn, eftersom jag inte var ansvarig för någon rätt.

Hela dagen var det totalröra här hemma, med olika hantverkare som installerade vår nya luft/vatten-panna. Ibland var vattnet avstängt, inget varmvatten fanns och själv höll jag igång brasan i kakelugnen. När jag hämtat Lilleman på skolan kom sms om att en av tjejerna var magsjuk och direkt därpå fick jag telefon från värdinnan som ville kolla att vi körde ändå, även om vi bara blev tre. Jag funderade på om sjuklingen haft någon uppgift till kvällen, om det var någon rätt som nu missades som jag borde ta över - och i samma stund som jag frågar detta inser jag att jag inte alls är fri från uppdrag!

- Du ska ju göra efterrätten, säger värdinnan. Du skulle göra snöägg!

Så kommer verkligheten ikapp med fart och jag undrar var minnescellerna varit den senaste tiden. Jag har aldrig gjort snöägg förr. Men jag har tre timmar på mig. Och det visar sig att jag behöver de tre timmarna. Först loggar jag in på datorn för att googla recept. Har fått ett antal mejl jag måste läsa. Ett från en vän som plötsligt inte mår bra. Stor kontrast från de sms jag fått senaste dagarna från vänner som tvärtom fått glada besked från sina läkare. Jag blir lite distraherad.

Så hittar jag svenska kocklandslagets recept och bestämmer mig för att göra det. Har alla ingredienser hemma. Tur! Men det är mästerkonditorn Magnus Johanssons recept. Det innebär viktmått på alla ingredienser. 225 gram äggvita t ex. Suck.

Jag blandar till äggsmeten, vispar till maräng och kokar upp vatten med lite mjölk i. Just detta att det är mjölk i gör också att det kokar över. Suck.

Så ska ägg formas av smeten och sakta sjudas i 3-4 minuter, vändas och sjudas i 3-4 minuter till. Jag gör matskedsstora ägg, men det visar sig att de sväller enormt i vattnet! Kastrullen fylls av en inte alltför vacker sörja. De färdiga äggen ska rinna av på papper, jag provsmakar och tycker mest att de smakar kokt äggvita. Ingen hit. När jag provsmakat sex - sju stycken mår jag lätt illa.

Samtidigt ska jag fixa vaniljsåsen. Inte så många moment, men det blir ett fixande när temperaturen ska passas samtidigt som äggen pocheras och jag inser att jag inte har tillräckligt med rena kastruller för att också fixa karamellsåsen och familjens middag.

Dessutom har jag inget varmvatten.
Dessutom får hantverkarna inte igång pannan som de ska.
Dessutom är jag fruktansvärt toanödig.

Med hjälp av vattenkokaren kan jag diska det värsta. Fixar karamellsåsen. Ringlar den över äggen. Silar vaniljsåsen och ställer den på kylning. Sätter igång pastakok och inser att jag ska rosta flagad mandel. I stekpannan där köttbullarna ska stekas.

Så snart mandeln är färdig och pastan kokar rusar jag upp på toa.
Det blir stopp i avloppet.
Och jag har inget varmvatten.
Efter fyra spolningar och en del meckande är problemet löst och jag kan duka bordet till familjen. Steka deras köttbullar. Byta om. Tjejerna får stå ut med att jag är oduschad.

När jag går hemifrån har hantverkarna fått igång varmvattenberedaren och värmen. Maken erbjuder mig skjuts, men jag känner att jag behöver gå. Och självklart går jag en annan väg än jag brukar. Självklart går jag inte upp rätt väg utan går en redig omväg med branta trappor.

Möts av vit glögg med skållade (vita) mandlar, vita macademianötter, vita ostar på nästan vita kex och min egen fikonchutney.

Förrätten är vit blomkålssoppa med vitlökskrutonger.

Huvudrätten är hyfsat vitt kött med vitmögelostfyllning, vita smörbönor med valnötter och vitlök, serverat med vitt ris och vitt vin.

Och så till sist min efterrätt.
Den blev god. Mycket god.

Ut med det fossila!

Idag fick jag det stora nöjet att väcka dottern på värsta tänkbara sätt.
Jag öppnade dörren, tände taklampan och sa:

- Det kommer in en kille här som behöver kolla på elementet. Det finns inget vatten heller.

Dottern grymtade, sedan tjöt hon:

- Va? Du skojar med mig? Kan jag inte tvätta mig? Och mitt kaffe? Jag döööör! Vad håller ni på med?
- Du kan alltid gömma dig under täcket, svarade jag.

Den taktfulle hantverkaren som kommit när jag lämnade Lilleman på skolan och därför väckt äldste sonen med sitt bultande på ytterdörren (samme son som tidigare hade väckts av mig för att släppa in och ta hand om hantverkaren i fråga, men somnat om), sa att jag kunde fixa elementet själv och att han kunde sätta på vattnet i 40 sekunder:

- Men säg inget till chefen!

Sonen fyllde vattenkokaren med kallvatten och jag ett handfat med varmt vatten.
Puh.

Nu är oljetank och -panna borta, vi har inget varmvatten och ingen värme i större delen av huset. Jag eldar i kakelugnen, drar på elelementen och tänder lite ljus. Har bakat bröd och lagat paj, så ugnsvärmen har hjälpt till att hålla huset varmt. Det ska bli intressant att gå upp imorgon och se hur kallt huset blivit under natten!

Och ännu intressantare blir det att se om nya pannan, luft-vatten, är igång och fungerar som den ska när jag kommer hem från tjejmiddagen imorgon kväll...

Tisdagstema - vägg

Sitter vaken efter midnatt och passar på att gräva i sommarbilderna efter en vägg i tyska Monschau. Läckra dekorationer tillverkade av en lokal smed. Jag skulle behöva en sådan på väggen här hemma för att bearbeta mina tankar om spindlar...

Så småningom kommer det säkert in många bilder på vackra väggar som då kan beskådas här.

(Kanske ska tillägga att spindlarna är ca 50 cm i "benbredd"...)

Fototriss - triss!

Temat för fototriss denna vecka är triss!
Alltså en triss i varje bild.
Dessutom är det tävling.
Den har jag inga planer på att vinna,
men jag konstaterade att det fanns några trissar på familjens festduk
som ligger kvar på matsalsbordet efter fredagens födelsedagsmiddag.

Ni som kikar in hos mig ofta vet att jag är väldigt svag för Mumintrollen,
men Tove Jansson har skrivit om andra figurer också.
En favorit är Knyttet och det har gått i arv till mina barn
som samtliga kan större delen av boken
om vem som ska trösta Knyttet utantill.

Mönstret på festduken är från slutet av den boken,
med fyrverkerier och allt.

Hemuler är väldigt svaga för fyrverkerier.
Här sitter en triss hemuler i en båt och skjuter upp (en triss) fyrverkerier!

Här syns tre tofslor som vinkar till Knyttet och Skruttet ute i sin båt.
Tre näsdukar, tre mössor...

Och här är ytterligare tre tofslor i en egen båt,
festligt dekorerad med kulörta lampor.
De vinkar de också!

Så här ser en rapport av duken ut, med filifjonka,
dront och andra av Toves underbara figurer.
Ni som minns mina köksluckor ser också blommorna...

Trissar som har större chans att vinna veckans fina pris ser ni här!

EFIT - en julmarknadsdag!

Dags för Ett Foto I Timmen!

00.30
Jag släcker lyktorna utomhus.
Vi har haft gäster, födelsedagsmiddag för mellangrabben som fyller 14.
Min bror kom med två söner och två hundar, efterlängtade hela högen.
Jag har inte träffat min bror sedan han fick TBE i början av juni.
Det är starkt att se honom igen. Och svårt.
För att hålla ögonen öppna måste han hela tiden lyfta på ögonbrynen.
I januari ska han börja arbetsträna,
men att fortsätta på karriärstegen är inte längre intressant.

06.30
I köket står de tyska ölglasen som jag diskade sent igår kväll.
Jag gör frukost och fixar en termos med te.
Några utskrifter från datorn, packar det sista, går på toa.

07.30
Det är fortfarande mörkt ute när jag ger mig av.
Lilleman har vaknat och fått frukost.
Maken har fått veta vad han ska köra ner till mig om någon timme.
Själv tar jag cykeln.

08.30
Det har ljusnat.
Bord hämtas och ställs upp.
Det går ganska snabbt för dem som är många,
själv får jag slita ett tag med mitt bord för att få det stadigt.

09.30
Maken har kommit med alla mina saker.
Jag dukar upp min glaskonst och burkar med ätbart.
Vet att det är burkarna som säljer bäst,
men en del av mina mindre alster brukar också gå bra.
Framför allt är det marknadsföring.
Och trevligt.

10.30
Nu är kommersen igång.
Många skolklasser som ska sälja lotter och annat
för att få ihop pengar till resor.
Scouterna är också på plats, med chokladhjul
och utlottning av pepparkakshus.

11.30
Underhållning från scenen; en lastbil med öppen sida.
Julsånger blandas med barnvisor.
Vinden tar i runt hörnet och jag börjar redan känna mig lite frusen.
Trots fleecekalsonger, yllestrumpor och käck tomteluva
med Musse Pigg-öron (man får inte vara alltför seriös!)

12.30
Lilleman har tagits till torget av mellangrabben
som nu står sitt pass hos scouterna.
I ståndet bredvid mitt säljs popcorn.
Väldigt lämpligt för en Lilleman som har pengar på fickan.

13.30
En av brorsans hundar fick bo kvar hos oss.
Nu har hon gjort stor succé i scouternas stånd där hon tillbringat några timmar.
Dottern har gjort sitt pass och tar hand om Lilleman.
Först får de köpa en varmkorv åt mig.
Efter att Lilleman köpt sig en stor polkagrisklubba går de hem.

14.30
Det har börjat småregna.
Folkdansgillet har dragit igång små grodorna.
Tidigare var det långdans och luciatåg.
Halva tågets ljus hade slocknat i blåsten.
Lucia såg lite frusen ut.

15.30
Marknaden är över.
Torget töms fort på folk och bord.
Maken och Lilleman kommer direkt
från stallet för att ta hem mina saker.
Jag tar cykeln.

16.30
Hemma. Toa.
Tur att man har vältränad blåsa!
Jag gör mig en välbehövlig balja te
och tar av chokladtårteresterna i kylen.
Första tuggorna struntar jag i sked...

17.30
Funderar över middagsmat.
Orkar inte.
Är trött i rygg och huvud.
Har gått igenom dagens kommers
och gett Lilleman tillbaka sina pengar
(jag behövde dem som växlingskassa).
Tittar igenom mina torkade apelsin-
och grapefruktskivor, de har blivit fina.

18.30
Till ljudet från en tecknad hulk sover jag på soffan.
Väcks av att Lilleman högt och ljudligt meddelar att filmen är slut.
Gäspar vidare, men väcks än mer abrupt
när maken lyckas göra strömavbrott i hela huset.
Alla barn och hunden kommer ner från övervåningen
där datorer stängts och lampor slocknat.

19.30
Hämtmat.
Tackolov för hämtmat.
Det blir sushi, thai och Donken,
helt beroende på önskemål.

20.30
Sitter vid datorn och lägger in bilder.
Tänk att det finns en rejäl Toblerone under bordet!
Precis vad jag behövde!

21.30
Jag har nattat Lilleman.
Hällt upp ett stort glas rött.
Nu ska jag sätta mig med fötterna högt och
slötitta på något på teve en stund.
Imorgon tänker jag inte gå upp tidigare än nödvändigt...

(Tillägg på begäran:
jag sålde totalt 45 burkar med ätbart, men det första som såldes var en av mina nya röda lampetter som syns i torsdagsfoto här nedan. Dessutom blev en del stjärnor, tomtar, segelbåtar och smycken sålda. En bra dag.
Maken håller på att förbereda för nästa veckas byte av värmesystem i huset och lyckades med en liten kortslutning så att jordfelsbrytaren slog till...)