Torsdagsfoto blev bloggtema - vitt!

Korta versionen:

Snöägg, min uppgift till torsdagskvällens tjejmiddag
som gick på tema vitt.
Andras vita bilder ser ni här.

Långa versionen:
Egentligen skulle vi åkt på julbord med live-musik i Enköping, men just denna kväll hade underhållningen ställts in p g a för få bokningar. Istället blev det traditionell tjejmiddag på det förutbestämda temat vitt. Jag tog det hela med stort lugn, eftersom jag inte var ansvarig för någon rätt.

Hela dagen var det totalröra här hemma, med olika hantverkare som installerade vår nya luft/vatten-panna. Ibland var vattnet avstängt, inget varmvatten fanns och själv höll jag igång brasan i kakelugnen. När jag hämtat Lilleman på skolan kom sms om att en av tjejerna var magsjuk och direkt därpå fick jag telefon från värdinnan som ville kolla att vi körde ändå, även om vi bara blev tre. Jag funderade på om sjuklingen haft någon uppgift till kvällen, om det var någon rätt som nu missades som jag borde ta över - och i samma stund som jag frågar detta inser jag att jag inte alls är fri från uppdrag!

- Du ska ju göra efterrätten, säger värdinnan. Du skulle göra snöägg!

Så kommer verkligheten ikapp med fart och jag undrar var minnescellerna varit den senaste tiden. Jag har aldrig gjort snöägg förr. Men jag har tre timmar på mig. Och det visar sig att jag behöver de tre timmarna. Först loggar jag in på datorn för att googla recept. Har fått ett antal mejl jag måste läsa. Ett från en vän som plötsligt inte mår bra. Stor kontrast från de sms jag fått senaste dagarna från vänner som tvärtom fått glada besked från sina läkare. Jag blir lite distraherad.

Så hittar jag svenska kocklandslagets recept och bestämmer mig för att göra det. Har alla ingredienser hemma. Tur! Men det är mästerkonditorn Magnus Johanssons recept. Det innebär viktmått på alla ingredienser. 225 gram äggvita t ex. Suck.

Jag blandar till äggsmeten, vispar till maräng och kokar upp vatten med lite mjölk i. Just detta att det är mjölk i gör också att det kokar över. Suck.

Så ska ägg formas av smeten och sakta sjudas i 3-4 minuter, vändas och sjudas i 3-4 minuter till. Jag gör matskedsstora ägg, men det visar sig att de sväller enormt i vattnet! Kastrullen fylls av en inte alltför vacker sörja. De färdiga äggen ska rinna av på papper, jag provsmakar och tycker mest att de smakar kokt äggvita. Ingen hit. När jag provsmakat sex - sju stycken mår jag lätt illa.

Samtidigt ska jag fixa vaniljsåsen. Inte så många moment, men det blir ett fixande när temperaturen ska passas samtidigt som äggen pocheras och jag inser att jag inte har tillräckligt med rena kastruller för att också fixa karamellsåsen och familjens middag.

Dessutom har jag inget varmvatten.
Dessutom får hantverkarna inte igång pannan som de ska.
Dessutom är jag fruktansvärt toanödig.

Med hjälp av vattenkokaren kan jag diska det värsta. Fixar karamellsåsen. Ringlar den över äggen. Silar vaniljsåsen och ställer den på kylning. Sätter igång pastakok och inser att jag ska rosta flagad mandel. I stekpannan där köttbullarna ska stekas.

Så snart mandeln är färdig och pastan kokar rusar jag upp på toa.
Det blir stopp i avloppet.
Och jag har inget varmvatten.
Efter fyra spolningar och en del meckande är problemet löst och jag kan duka bordet till familjen. Steka deras köttbullar. Byta om. Tjejerna får stå ut med att jag är oduschad.

När jag går hemifrån har hantverkarna fått igång varmvattenberedaren och värmen. Maken erbjuder mig skjuts, men jag känner att jag behöver gå. Och självklart går jag en annan väg än jag brukar. Självklart går jag inte upp rätt väg utan går en redig omväg med branta trappor.

Möts av vit glögg med skållade (vita) mandlar, vita macademianötter, vita ostar på nästan vita kex och min egen fikonchutney.

Förrätten är vit blomkålssoppa med vitlökskrutonger.

Huvudrätten är hyfsat vitt kött med vitmögelostfyllning, vita smörbönor med valnötter och vitlök, serverat med vitt ris och vitt vin.

Och så till sist min efterrätt.
Den blev god. Mycket god.