Oväntat charmigt på Pronebenalm

Sista dagen i Österrike var det inte heller något höjdarväder. Vi körde på en smal slingrande väg till Hubertuskapellet, högt uppe över S:t Veit. När vi parkerat bilen var vi helt ensamma i den totala tystnaden.

Däremot förstod vi att här kunde hända saker, för vägen vi gick på var ingen liten stig utan en bred grusväg för skogs- och arbetsmaskiner. Utsikten var inte milsvid, speciellt inte med de låga molnen.

Men ibland stack de högsta topparna upp ovanför molnen!

Vi kunde ana kraftledningsstolpen i allt det grå

och gick förbi två arbetsplatser där man byggde nya på vår sida om dalen. Den ena arbetsplatsen var folktom, men på den andra arbetades det för fullt. Det var enda stället vi såg folk på.

Annars var det så fridfullt och stilla. Och lättgånget.

På några ställen hade man röjt bredare väg och flyttat kornas matplatser så att de stora fordonen kunde ta sig förbi. Då kunde vi beskåda bergarterna.

25 minuter från Hubertuskapellet och 30 kvar till Pronebenalm, där vi hoppades kunna luncha.

Kunde det där vara lunchstället? Svårt att se om det är en privat gård eller inte.

Men vi anade bord och stolar och gick närmare.

Jamen visst, där finns det ju folk också!

Vilket mysigt ställe! Gott om bord i olika höjder.

Egen källa höll drycken kall.

Solglasögon fanns att låna. Om solen sken.

Flera sorters hembränt erbjöds.

Och så lunchmenyn. Vi tog var sin Almjause, som då serverades på samma fat till oss båda.

Vi kunde satt oss inomhus, men med denna utsikt ville vi sitta ute.

Tänk att jäsa här en solig dag!

Gårdens åsnor gick nedanför serveringen,

hönsen sprang runt borden,

och när vi fick vår lunch så

ingick en väldig sugen katt. Som inte fick smaka. Nix, jag matar aldrig djur vid matbordet.

Behövde man gå på toa var det bara att följa skylten runt hörnet

och hitta dörrarna med hjärtan.

Här hängde toapappret på en gren

och handfatet fanns i en trästock utanför.Vilket charmigt ställe vi fann!

Vi hann precis tillbaka till bilen innan det började regna. Så ägnade vi kvällen åt att packa för nästa morgon bar det av norrut igen.

EFIT - en isig februarilördag med fest

0.30
Lägger motvilligt bort boken och
tar av glasögon och hörapparat.
Måste sova nu.

7.30
Tillbaka hos boken efter en natts sömn.
Nu med tebalja!

8.30
Sitter kvar på verandan.
Hos ärtskotten.

9.30
Boken har jag läst ut,
men under bordet bredvid mig
ligger många fler och väntar.
Och en tom chokladask ...

10.30
Det snöade igår kväll och frös på i natt.
Snön är som skare.
Vintergäcken tycker lika illa om det som jag gör.

11.30
Minns ni när posten kom varje dag?
När fönsterkuvert var lite läskiga att få?
Nu kommer posten ibland
om man har tur.
En sådan dag får jag drösar av fönsterkuvert.
det blir mycket papper när man tar hand om två änkor.

12.30
Vi lyfter in en låda med sådant som fanns kvar i föräldrarnas garage.
Varje låda vi orkar rensa är ett steg framåt.

Det mesta här får tas till miljöstationen på återvinningen.

13.30
Måste väl äta lite och inte bara dricka te.

14.30
Tar fram lite torkad surdeg för att se om den går att väcka.

15.30
På bussen.
Nu ska vi på kalas!

Nu vankas några timmars firande hos väninnan

som bjuder på så mycket gott,

dammsugare med utsikt

och en fantastisk miljö.
Den välfyllda tallriken närmast i bild är min.
Där satt jag sedan och pratade mig hes.
Ljudvolymen var hög när alla gäster var på plats.

20.00
Går vi på isgatorna hemåt.

21.00
Ser på Melodifestivalen (snabbspolar mellan låtarna)
och hjälper Lillhunken att prova viner.
Han läser en halvtidskurs i dryckeskunskap
förutom sitt heltidsjobb.
Den här veckan kunde han inte dela på
vinkostnaden eller -flaskorna med andra
så det fick bli lite pay-back för oss föräldrar.

22.00
Moirémönstrets vänner slår till när jag
snabbkollar på segermatchen ...

23.00
... och skidskyttet som jag glömde bort idag.
Sedan blev det midnatt och sovdags igen.

EFIT - Ett Foto I Timmen

Örnnästet Hohenwerfen

Egentligen regnade det den dag då vi besökte borgen Hohenwerfen, men hur kul blir en sådan bild? Nej, ni får se den maffiga borgen i strålande solsken!

Antingen tog man bergbanan upp från parkeringen eller så gick man längs den slingrande stigen. Det regnade som sagt, så gissa vilket vi gjorde?

Eftersom vi tillbringade hela dagen här så blev det mycket vandrande upp och ned inom både borgen och dess trädgård, så nog hade vi gjort rätt som tog bergbanan! Här står jag längst ned innanför murarna, sedan följer jag vägen längs murens högra sida (det är brantare än det ser ut),

går uppför trapporna mot

borggården

och vidare upp i borgens övre våningar

dit vi kom på vår guidade visning - med audioguide.

Nog hade det varit härligt att sitta där på gården med en öl i solen. Om det varit sol.

Vi kikade på dasset.

och åt lunch i borgens restaurang. Mina friterade Camembert var nog direkt från matbutikens frysdisk, de såg inte hemgjorda ut. Och salladen var dränkt i dressing. Men makens korv med surkål var god, sa han.

Här i borgen spelades filmen Örnnästet in. Det fanns en utställning om inspelningen, med mycket kuriosa och fina fotografier. Extra kul att de hade just den svenska filmaffischen! Jag borde väl se filmen nu också?

Det fanns också en stor utställning om falkenerare och olika falkar.

Bland mycket annat en hel samling av de småhättor fåglarna har på sig för att förstå att det är dags att arbeta.

Självklart var det fågeluppvisning med falkenerare i borgens trädgård. Eftersom vi inte hade annat planerat såg vi dagens båda föreställningar som blev lite olika. Det är ju levande djur som inte alltid har lust att jobba i dåligt väder.

Vi såg också den stora utställningen om häxor genom tiderna, bl a med verklighetstroget framställda "föreställningar" i modern teknik. Den ena föreställningen var faktiskt så verklighetstrogen att den var barnförbjuden!

Här fanns även magiska figurer

och kinesiska masker.

Vi åt patéer och ostar på hotellrummet den kvällen. Vår näst sista i S:t Johann.