Sidor

måndag 11 september 2017

Andra prioriteringar


Oj, inte sjutton var det tänkt att jag skulle ha ett blogguppehåll! Men äldste sonens utflyttning tog mer tid och kraft i anspråk än jag trott. Inte själva utflyttningen kanske, men effekterna av den. Bloggläsning och -skrivande kändes inte så viktigt.

Hans sista kväll hemma åt vi middag i lusthuset. Mellangrabben med flickvän kom också för att vinka hejdå. På lördagsmorgonen körde maken och äldste sonen till Göteborg, med tre resväskor packade med kläder, sängkläder och studielitteratur.

Jag satte mig på glasverandan och kände hur tårarna kom. Såklart. Just det att hans boende inte är ordnat gör allt än värre. Både vetskapen om hur han oroas och påverkas av detta men också rent praktiskt av vad han lämnade efter sig.

Och nu varnar jag känsliga minimalister. Sonen är en nostalgiker, boknörd och prylsamlare.



Han har haft det största rummet, där golvytan är på 20 kvadrat men takytan än större eftersom den går in över huvudhusets sluttande tak.



Här har han haft en sann man cave och för mig gällde det nu att plocka ihop hans saker på ett någorlunda ordnat sätt eftersom han kommer att vilja få en hel del till Göteborg den dag han får ett eget boende.

Till detta rum vill självklart Lillhunken flytta, så när han väl vaknade den där lördagsmorgonen fick han knappt äta frukost innan jag började diskutera med honom hur han ville ha det och vad som var görligt.

Vi kom fram till en kompromiss som vi båda kunde acceptera, men när jag sa till honom att vi genast skulle cykla för att köpa färg blev han ganska överväldigad. Han hade nog inte trott att det skulle gå så fort.

Med färgburken i högsta hugg gick vi sedan till tapetaffären och beställde en tapet. Sedan var det bara att sätta igång med röjandet.



På den här sidan rummet lutar bakväggen i enlighet med gamla taket (utom den raka väggen till höger i bild, som förut var en takkupa in till badrummet - det som maken just håller på att bygga om). På ena sidan om dörren till rummet hade Mellangrabben en gång sitt sängbås och på andra har äldste sonen sovit. Vi började med att tömma hyllorna i sängbåsen eftersom Lillhunken ville ha röda väggar. Sedan målade vi, två lager röd färg.

På övriga rummets väggar målade vi vitt ovanför fönsterbrädornas höjd och sedan har vi tapetserat från golvet upp till fönstren - men det resultatet blir som sagt ett annat inlägg (Monthly Makers har så lämpligt inredning som tema denna månad!).



Här syns ett sängbås tydligare. Den vita väggen bredvid byrån är den ursprungliga ytterväggen. Ovanför sängen sluttar taket. På äldste sonens sida är det lådor hela vägen upp under sängen, med tomrum för att han skulle kunna klättra upp. På den här sidan togs lådorna bort när Mellangrabben flyttade eftersom det behövdes en större garderob. Byrån har vi ställt dit till Lillhunken, för äldste sonen hade hängande kläder i hela detta utrymme (2 löpmeter skjortor och kostymer!).



Så var det det där med följdeffekter. Jag tvingades röja på vinden för att vi skulle få plats med sonens saker någonstans. Här uppe finns möbler, leksaker, extrastolar, barnvagn, spjälsäng, resväskor, förpackningsmaterial till mitt glas etc etc. Nu kunde jag bland annat röja ut en gammal hylla som slängdes, en byrå och en skänk som togs till Erikshjälpen. Med lite effektivare placering fick sedan mycket av sonens prylar plats.

Samtidigt bygger alltså maken om vårt badrum - vägg i vägg med rummet som jag och Lillhunken förvandlar. Byggrelaterade prylar och verktyg överallt!



På fredagen var det skönt att ha ett lusthus där en inbokad tjejmiddag kunde njutas i mer harmonisk miljö.



Till Aperol Spritz bjöd jag smördegsflarn med mascarpone och kantarellstuvning.



Stekt ankbröst serverades på grönkåls- och puylinsbädd tillsammans med rödvinssås och crushed potatoes (kokta färskpotatisar som tryckts till och sedan fått bli frasiga i ugn).



Till efterrättens bärmousse hade jag gjort lakritsflarn genom att dela Kick i fyra delar och smälta dem i ugnen. På bilden ligger de på hushållspapper för att lite av det kladdiga ska absorberas.

Ja, det var faktiskt en lyckad meny och en mycket trevlig kväll!



På lördagskvällen lämnade vi byggplatsen för att serveras middag hos en väninna i Sollentuna. Alltid så generösa bjudningar och trevliga gäster hos henne!

Nu hade sonen bott borta i en vecka.



På söndagen tog jag med maken till Klara Soppteater och en njutningsfull konsert med Leonard Cohens sånger, framförda av Matilda Bådagård. Hon kör tre föreställningar i oktober, så har du möjlighet att gå tycker jag att du ska göra det!



På Plattan utanför Kulturhuset fick vi se Mattias Norströms omdiskuterade konstverk med en krökt flaggstång. Kunde inte låta bli att ta med både obelisken och några lyftkranar på bilden.



Trädgården har jag också ägnat mig åt. Eftersom jag skulle sy nya gardiner och ett draperi till Lillhunkens garderob och symaskinen krånglade inte bara en utan fem gånger, gav jag mig ut i potatislandet för att gräva bort frustrationen. I vanliga fall brukar maken få ägna sig åt all sömnad, men han har ju ett helt badrum att bygga plus att han var i München hela veckan, så då tyckte jag att jag skulle sy.



Å andra sidan var det väldigt bra att jag kom ut, för det var perfekt trädgårdsväder och jag fick massor gjort!



Planteringslådorna rensades förutom de med grönkål, buskar grävdes upp och planterades på nya ställen, Några perenner likaså. Mina loganberry som bara växte ohämmat men knappt gav några bär fick gå hädan, så att hallonen kanske kan få ork att växa istället.

När maken kom hem visade det sig att det var symaskinens nål som betedde sig konstigt, så nu har jag kunnat sy allt som skulle sys. Jag har också jobbat i butiken i stan och fixat med glas och sett på den underbara serien Escape to the Chateau (finns på TV4Play - tack för tipset, Annika!) - men inte tagit mig tid att se deckarna som BP och Eva Trillian rekommenderar.

Var sak har sin tid. Jag kommer att komma ikapp bloggläsandet också. Ses snart!

9 kommentarer:

Susjos sa...

Herregud, jag är helt slut efter att ha läst ditt inlägg, och du tycker att jag har energi??!! Mamma mia vad du och de dina fixar, blir såå imponerad!
och ja...det är tufft när de flyttar ut, och är det också lite oro inbakad så blir det värre! Ska bli spännande att se det ommålade och nytapetserade rummet!
...och potatisen trodde jag först var chokladägg!!! Snacka om att jag är en stadstjej!
Stor Kram till dig!!!

Rost och rädisor sa...

Med detta tempo blir det material till mycket bloggande!
En ny epok börjar för både sonen och er och jag blir inte förvånad över att väggfärgen är blå:D
Bädden med grönkål- och puyilinser låter intressant. Chans på recept?
Ryktet om den krökta flaggstången har nu även nått Smålands inland. Jag antar att han vill säga nåt...

Allt gott

/Anette

Mias Mix sa...

Full fart som vanligt. Förstår den jobbiga känslan när sonen flyttade iväg. Dessutom utan boende ordnat. När dottern gick på högskolan i Linköping delade hon en lägenhet med en gammal tjejkompis härifrån. Men det var alltid nån som saknade boende så de var aldrig själva. Som mest bodde de 5 st där. Är säker på att det löser sig för honom!
Tufft att sätta igång så snabbt med rummet. Ingen vila ingen ro.
Har inte glömt vårt glas men haft väldigt fullt upp. Nästa helg ska vi faktiskt till Stockholm, kan höras om det. Kram

Violen sa...

Vilken flyttkarusell det blev när sonen flyttade till Göteborg! Det blir riktigt tomt när barnen lämnar boet men det hör till livets gång. Så fint ni kommer att få när all renovering och annat fixande är klart.
Glöm inte att vila ibland, du verkar ha många järn i elden!

BP sa...

OMG säger jag bara, och det gör jag ju nästan alltid när jag ser hur aktiv du är...
Men på något sätt får du alltid ihop det, och det med världens hastighet och den där Anni-effektiviteten.

PS. Är glad att vi inte har en vind, där allt kan samlas som inte behövs. I ditt fall föreslår jag en loppis;-) Självklart har vi ett förråd i källaren, men det har (som tur är) två grannar tagit över, med vårt tillstånd såklart. DS.

Paula i pörtet sa...

Oj här lyser flitens lampa må jag säga. Jag läser nästan mellan raderna att saknaden efter sonen känns mindre om man håller sig sysselsatt! Men trist att inte boendet ordnats. Hoppas han kan få napp när han själv är på plats! Det är lika illa i alla studentstäder, min dotter som bor i Falun har tagit in en hyresgäst, en tjej från Småland som går på musikhögskolan. Det lär funka riktigt smidigt, hon har ett rum över när bägge sönerna nu är utflugna o bara yngsttjejen kvar.
Förrätten såg för ljuvlig ut, och ankbröst är såå gott. Såg att Lidl hade det som specialvara denna vecka, är bra sugen men det passar dåligt nu då hela munnen är under renovering och jag är satt på soppdiet en vecka. Hoppas det går fler tåg...himla mysigt såg det ut på din altan, riktigt stämningsfullt.
Ha det gott

Anita sa...

Har själv haft blogguppehåll över sommaren och nu tittar jag runt lite på vad som hänt på andra bloggar. Och du har haft det hektiskt minst sagt. Förstår att du saknar sonen. Hoppas det ordnar sig med hans boende. Renoveringar tar på krafterna men är ju också roliga. Och så blir det ju så fint när det blir klart och då kan man vara stolt.

Maten fick det verkligen att vattnas i munnen. Och inte visste jag att det gick så lätt att göra lakritsflarn. Det måste definitivt testas. Puylinser hade jag inte hört talas om förut men nu har jag googlat fram lite information. Ska testas!

Ser att du har en röd potatis. Är det Cherie? Det är den enda potatisen vi odlar, vår absoluta favorit. Håller på och skördar en andra omgång som jag satte den 17 juli. Jättefina är dom och riklig skörd har vi fått till min stora glädje.

Ha en fortsatt skön vecka!
/Anita

Eva Trillian sa...

Du har ju också gått igenom en flytt m.a.o.
Vi flyttade från villan och sonen :) det blev, liksom, vi som flyttade hemifrån. Sonen bor kvar ett tag till innan det bär av till Berlin. Underligt - det här med förändring - ibland känns det verkligen att det är slutet på en era. Kan relatera till dina tårar.
Samtidigt är det gott med förändring. Det är friskt :) även om jag behöver påminna mig själv om det ;)
Hoppas det ordnar sig med sonens boende inom snar framtid!

Vonkis sa...

Jag har ju bara varit på andra sidan och varit den som flyttat. Minns den där speciella känslan när föräldrarna åkte tillbaka till Ö-vik och jag var ensam kvar i studentrummet. Spännande, lite nervöst men även härligt.

Hoppas att det ordnar sig med boende snart.