Återigen en utflyktsdag, nu tog vi bilen till Champéry. Jag hade läst ett tips om var man bäst parkerade vid ett nedlagt garage och det visade sig stämma väldigt bra. Det var bara en kort promenad för att nå dagens utflyktsmål (de flesta andra beskrivningar föreslog att bilen skulle ställas betydligt längre bort).
Det vi skulle göra var att vandra längs en ur berget uthuggen gång
som fått sitt namn Galeries Défago efter den man som designade projektet 1864, Emmanuel Défago.
Nog måste man beundra knäppskallarna som gav sig på projekt som detta så att vi hundrafemtio år senare kan gå här och njuta?
För det var verkligen lättgånget även om vi ibland fick gå dubbelvikta och det ibland kom vatten forsande över våra huvuden.
På andra sidan dalen såg vi kabinbanan upp till en topp, dit tänkte vi ta oss sedan. Ser ni de två kabinvagnarna som snart ska mötas?
Här syns det hur lågt det kunde vara i tak.
Krolliljor växte vid kanten.
När gången tog slut kunde man gå upp genom skogen och gå på bilväg tillbaka, men vi valde att vända.
På ett ställe fanns stora bokstäver målade på klippväggen.
Man kunde klättra upp på en avsats och sitta på en bänk under texten GALERIE.
På vägen mellan vandringsstigen och vår bil fanns en höghöjdsbana med tillhörande fik. Jag gillade den här baren skarpt. Har man inte tillgång till palmer så gör man egna av några granar!
Ner till bilen och tillbaka till byn och kabinbanans dalstation.
Självklart hade vi sällskap av ett gäng mountainbajkare med nedstänkta rumpor.
I bakgrunden syns "våra" toppar, de som vi ser från vårt boende. Men nu är vi i dalgången närmare dem.
Uppifrån toppen såg vi vår dalgång och vägarna vi gått tidigare. Nu började vi förstå hur allt hängde ihop, med vägar och liftsystem.
För vi såg ju också den där toppstationen på Mossette. Härifrån syns det rätt tydligt hur liften tycks sluta mitt i ingenting. Anar ni korset på toppen till vänster? Dit kommer vi i nästa inlägg, som också blir det sista från Schweiz.
Nu satte vi oss mitt i alpängens blomsterhav och njöt av nygräddat bröd och våra tyska konserver.
Mycket klarar jag av, men att gå ut på ett gallergolv där det inte finns annat än stup under - det klarar jag inte. Samma sak med gallertrappor när man kommer upp på höga höjder. Jag kunde faktiskt inte gå fram till kanten för att se på utsikten. Lyckades i alla fall tvinga mig till kabinbanans dörr när vi skulle ned igen.
På andra sidan dalen syns en vit rektangel med texten GALERI - där var det vi gick!
På kvällen hade vi bokat in oss på hotellets racletteafton. Ska man äta raclette så ska man ju göra det i Schweiz. Kan dock föredra de där klunsiga apparaterna för hemmaätande, för att få ost och potatis serverat såhär var väl ingen direkt estetiskt tilltalande tallrik.
Nu behöver jag inte äta raclette igen på några år.
8 kommentarer:
Vilken vandring och vilken himla tur att stigen hade rejäla skyddsstaket Tänk att regelbundet underhålla staketet, vilket jobb. Helt otroligt! Undrar om det fanns något staket 1864, tvivlar nästan på det.
Vyerna är ju helt underbara och det lilla fiket var ju såååå söt. Antar att det inte fanns servering, utan där satt man ned sig med medhavd mat, eller?
Visst är det läbbigt med gallergolv och -trappor. Har betydligt svårare för trappor än för plattformer måste jag säga.
Racletten var ingen fröjd för ögat, men här saknas faktiskt cornichons eller andra små gurkor som normalt serveras med den himla goda osten. Miss från restaurangen där!
Haha, vilka underbara foton. Racletten såg verkligen inte aptitretande ut, men baren! Tror jag ska bygga mig en sådan på baksidan av huset nästa sommar! Risken är bara att jag får hit hela gatans alla grannar som vill bli serverade! Otroligt vackert är det där i alplandet men jag är ju så himla höjdrädd så jag hade väl inte vågat följa med kabinbanan ens...
Ah, du lånar på biblan. Ja det är ju klart, varför tänkte jag inte på det? Jag är på vår lilla bibla minst två gånger i veckan o där har de också mycket film. Självklart det bästa och förmånligaste alternativet! Fast godis kan du inte köpa där...
Kram
Hej Anni!
Vandringen längs med bergväggen ser riktigt trevlig ut, men undrar hur de byggde den, utan våra moderna maskiner. Utsikten är vacker. Håller med dig att man skall prova lokala maträtter i det land man befinner sig i, men det såg inte så lockande ut.
Ha det fint /Marika
Så där ja, nu har jag vandrat längs en lodrät klippvägg också med hjälp av dig Anni ... och så Emmanuel Défago förstås. Hisnande är ordet jag kommer på. Och vackert förstås! Det där med galler med stup under har jag också svårt för. Eller när det är glasgolv så det känns som man går ut i luften och får känslan att man ska falla rakt ner. Hu!
De tyska konserverna såg inte fel ut. Men osten och potatisen var ju som sagt inte så estetiskt tilltalande. Men nu har du ju i varje fall ätit raclette så det räcker ett tag framåt.
Och visst anar jag korset på toppen. Det låter som det återigen kommer att bli ett hisnande inlägg. Ser fram mot det :)
Kram Anita
Vilken vandring! Liknar Caminito del Rey här i Spanien.
Vilka vyer!!!!
Fantastiska bilder!
Knäppskallarna förtjänar absolut att hyllas, men den där smälta osten däremot, den såg inget vidare ut serverad så där.
Vilka platser ni hittar! :)
Hade inte heller gått ut över stupet ;)
Fantastiska vyer! Påminner om där vi gick längs berget. Bygget kändes lite instabilt där vi var... Har inga problem att gå ut på genomskinliga golv men det är värre att klättra upp på en stege.
Skicka en kommentar