Eftersom informationen om området vi bodde i hade varit så knapphändig när jag planerat resan, hade jag också letat efter utflyktsmål i trakterna en bit bort. En dag tog vi bilen till Les Granges nära Salvan (i dalgången på andra sidan de höga topparna Dents du Midi) och gick någon kilometer till klyftan Gorges du Dailley. Vilken upplevelse det blev!
Först gick vi ner till spången som syns i bild, sedan visade det sig att vi skulle ta oss upp ända till toppen av vattenfallet. Och ännu längre.
Trätrapporna gick utanpå klippan, men kändes faktiskt helt trygga att gå på.
Det fanns utsiktsplatåer att vila på. Då kunde man också se vad som väntade. Upp upp upp.
Från samma platå såg vi ner till den spång vi tidigare gått över. Och ännu längre bort ligger Rhones dalgång.
Här står jag på spången på förrförra bilden och ser ner både till utsiktsplatån och spången längst ned.
Ser uppåt och ser att trapporna fortsätter. Kan ni ana dem mitt i bilden?
Det tog liksom aldrig slut och inte gjorde det något heller, för det var så makalöst vackert! Och svettigt.
Klyftan blev smalare och smalare ju närmare toppen vi kom. Väl uppe fick vi gå genom skogen en bit innan vi fann vägen ned. Vi åt vår matsäck bredvid ett värdshus och suckade lite när vi insåg att man såklart kunnat ta bilen hit. Men då hade man ju missat den häftiga vandringen!
Det var förstås lika högt att gå ned som det var upp, nu på skogsstigar. Det var bara det att stigen började med en rejäl bit uppför innan den äntligen vände nedåt.
Inte så ofta man ser en uppånedvänd rotvälta som den till höger!
Att sitta i bilens AC på vägen tillbaka var väldigt, väldigt skönt ...
6 kommentarer:
Vilken natur! Otroligt häftigt! Och stor eloge att du orkade gå upp för alla dessa trappor. Det hade jag aldrig klarat. Att gå uppför stigar är helt okej för min del, men trappor är inte min styrka.
Hej Anni!
Nej, det hade inte varit lika trevligt med en biltur upp till toppen. Helt fantastiskt, vilken utsikt. Imponerad av att ni orkade hela vägen upp.
Ha det bra /Marika
Helt makalöst vackert och jag beundrar er som klarade av klättringen i den enorma värmen. Det underliga är att jag får nästan svindel när jag tittar på bilden du tagit uppåt, med jetstrålen. Och återigen tack för att du tar oss med till dessa spännande platser.
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram Anita
Makalöst vackert men som jag skrivit tidigare, att ni vågar.
Smart att ha platåer att vila på, det visste vad de gjorde konstruktörerna till vandringsleden. Vet du hur långt ni gick eller hur många trappsteg det blev?
Häftig natur, så vackert! Vilken motionsrunda!
Ha det gott!
Kan inte låta bli att reflektera över att det finns människor som varit där och byggt alla steg ni gick på! tanken är svindlande!
Vilken lats!
Sv. Tack för dina kommentarer :) Uppmuntrande och deltagande sådana :D ;)
Skicka en kommentar