Sidor

fredag 6 september 2019

Porte de Soleil - vid gränsen till Frankrike


Från Schwarzwald gick färden in i Schweiz, men innan vi passerade gränsen handlade vi den frukost- och middagsmat vi skulle behöva den kommande veckan. Var varnade av så många att allt var vansinnigt dyrt i Schweiz och dessutom hade vi inte brytt oss om att växla pengar.

Vid Gruyèresjön tog vi paus men insåg att avstickaren till ostfabriken och Calliers chokladfabrik inte skulle vara någon höjdare i värmen. Vi ville hellre komma fram till orten där vi skulle bo den kommande veckan.



Den vackra Genèvesjön, Lac  Leman, såg vi inget av p g a saharasanden. Jag bara knäppte några bilder genom rutan när vi körde förbi.



Vi körde söderut längs Rhonedalen och sedan upp upp upp för slingriga vägar utan fallskydd tills vi nådde lilla Champoussin på 1575 meters höjd. I detta hus skulle vi nu bo. Egentligen skulle vi haft en lägenhet på första våningen, men chefen var inte på plats och den unge man som överraskad tog hand om oss insåg att vår lägenhet inte var tillfixad. Han upptäckte också att ett asiatiskt sällskap skulle komma och att deras lägenhet var klar - så den fick vi.



Ett väldigt bra byte insåg vi när vi hamnade på andra våningen och med större balkong. Här var det fritt från afrikasanden och helt underbart att sitta på morgnar och kvällar. Dagtid var det kring 27 grader jämfört med dalens 38. Det visade sig att kylväskans elkontakt hade smält av överhettning i bilen! Tur att maten i alla fall klarade sig hela vägen.



Tittade vi åt vänster såg vi Rhonedalen långt där nere



och rakt fram de mäktiga topparna på Les Dents du Midi, över 3200 meter höga.



Glatt gav vi oss iväg första morgonen, lite på vinst och förlust eftersom den unge mannen som tagit emot oss inte hade någon info att ge mer än en svårtydd karta. Inga liftar skulle gå enligt honom, men det första vi fann var en lift som transporterade massor av mountainbajkare.



Detta var en fredag och det visade sig att hela helgen försegick ett stort jippo för dessa cyklister, så vi gjorde vad vi kunde för att hålla oss åt sidan när de svepte förbi. Det formligen kryllade av dem! Och alla tjoade de Bonjour när de passerade oss, utan att hinna höra om vi svarade eller ej.



Vi gick i den stekande solen, uppför, uppför uppför. Och vackert var det!




Alpängarna var fyllda av blommor,



azaleor i stora sjok,



ljuvligt blå gentiana och orkidéer.



Vi tog en mindre stig över en äng och började gå nedåt igen.



Plötsligt befann vi oss på en höjdrygg med branta stup på båda sidor. Som smalast var stigen bara en halvmeter och jag hade ett rep att hålla mig i. Vansinnigt läskigt! Där blev det inget foto taget (om inte maken tog ett av mig, men det var jag för fokuserad för att se). Här såg vi äntligen en vägvisare, men vi har sedan tidigare lärt oss att de där tidsangivelserna gäller bergsgetter och inte oss. I alla fall inte mig.



Nu kom vi fram till Croix de l'Aiguille (Nålkorset på svenska - tror jag det!) på en topp 1882 meter över havet, nästan lika högt som Kebnekajse. Jag var bra svag i knäna just då. Skönt att få sitta ned och äta matsäcken!



Efter fyra timmars vandring var vi tillbaka i lägenheten. Egentligen var det två rum ihopslagna till en lägenhet, så vi hade var sitt badrum - det kändes riktigt lyxigt! Efter en behövlig dusch njöt vi kall öl på vår balkong. Maken har en speciell öl-app på mobilen där han recenserar de öl han dricker och då ska det så klart gärna vara med en bild. :-)



Ser ni hängglidarna högt uppe över topparna? Undrar just hur högt uppe de är med tanke på att topparna är 3200 m. Ingen höjdskräck där, inte!



På lördagsmorgonen fick vi träffa chefen på stället. Då fick vi massor av information! Vi fick kartor och liftkort som även gällde på buss och tåg i området som kallas Porte de Soleil. Många liftar var sammanknutna med varandra och det var fritt fram för oss att bara åka med! Vi valde att ta en tur som han rekommenderat och började med att köra bilen till Les Crosets dit vi nästan hade vandrat tidigare.

Så tog vi första liften upp och när vi nästan var framme trodde jag att jag skulle svimma. Det var bara brant åt alla håll och ett stup framåt!  Det fanns liksom ingen mark på andra sidan om lifthuset. Jisses, vilka darriga knän jag hade när jag stapplade av!



2277 meter upp på Pointe des Mossettes och det låg snö att svalka sig med.



Vi vandrade runt på den lilla platå som faktiskt fanns här uppe. Nu såg vi in i Frankrike.




Så tog vi liften ned på andra sidan toppen, in i Frankrike. Allra först blundade jag, men sedan kunde jag njuta av tystnaden och vyerna. Det är aldrig lika läskigt att åka nedåt, då ser jag ju vart jag är på väg.



Vi vandrade till nästa lifts dalstation och tog den liften upp till en topp varifrån vi kunde se kåkstaden skidorten Avoriaz.



Allt var faktiskt fulare här på franska sidan.



Men blomsterprakten var densamma där vi vandrade tillbaka ner till andra liftens dalstation.



Här fanns ett vattenfall som vi inte sett när vi kom.





Eftersom vi nu var i ett land med lägre priser unnade vi oss både crêpes och öl på en av restaurangerna.

Min öl var prisbelönt, bryggt på glaciärvatten från Mont Blanc. God.



Tillbaka med liften upp på läskiga toppen Pointe des Mossettes



och ner till bilen i Les Crosets.



Det kommer fler inlägg från våra alpvandringar, var så säkra!



En karta över läget. Vi befinner oss vid den inte-så-diskreta svarta kludden. Till vänster ligger Frankrike, nertill ligger Italien. Champoussin (kludden) ligger i Schweiz ganska så rakt nedanför Genèvesjöns östra ände.

7 kommentarer:

Bosse Lidén sa...

Vilket härligt inlägg, fyllt med fina foton och en hel del dramatik. Nu blev jag sugen på den franska ölen.
Ibland kan det bli bättre när man får "fel" rum.

Rost och rädisor sa...

Vilka fantastiska vyer och jag kan nästan känna den friska luften och doften av färskt gräs och alpblomning.
Allt gott
/Anette

BP sa...

Gud såååååå vackert! Har varit i alperna (Frankrike, Schweiz, Italien och Österrike) många gånger när jag var yngre alltså. Men det var bara vintertid för att åka skidor utför. Men det är ju minst lika vackert under sommaren där, kanske ännu finare. Men det är "mera naturligt" att åka lift vintertid kan jag säga, för då känns höjdskillnaderna mindre;-)

Eva Trillian sa...

Vilka helt fantastiska vyer! SÅ vacker plats!

Maribel sa...

Hej Anni!
Så otroligt vackert, måste vara speciellt att få uppleva det på plats.
Ha en trevlig helg /Marika

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Jaha, nu blev jag stum! Vilka vyer! Vilka bilder! Oj, oj, oj ... jag som brukar skriva långa kommentarer vet inte vad jag ska skriva förutom att det är makalöst vackert och du har fångat det så att jag känner mig som jag är där. Ja jag har till och med lite svindel just nu :) Tack, tack, tack för att tar med oss via dina härliga reseskildringar.

Kram Anita

PS! Jag blev dessutom fruktansvärt sugen på crêpes ... :)

Vonkis sa...

Hotellet fick mig att tänka på tv-serien Alpdocktorn.

Vilka höjder. Blir riktigt imponerad över att du ger dig på både vandringar och att åka lift så högt upp. Jag hade inte vågat.