Idag åkte vi till Norrtälje för att vandra Roslagsmarschen. Man kunde välja att vandra 1, 2 eller 3 mil och de olika sträckornas grupper åkte med en timmes mellanrum buss till sina startpunkter för att sedan vandra tillbaka till Norrtälje.
Vi var ett gäng på 8 personer som bestämt oss för 2-milaren och våra packningar skilde sig rejält. Några hade ryggsäckar fulla av regnställ, korvar, nötter, ylletröjor, skavsårsplåster, extrastrumpor, kaffetermos, vattenflaskor mm mm.
Själv hade jag mobil och sittunderlag i ena fickan och kåsa i den andra. Det klarade jag mig bra på!
I början var vi ett lämmeltåg av vandrare som gick på rad i solskenet.
Första stoppet kom efter bara någon kilometer, då fick vi frukt och dricka.
Vid andra stoppet fanns grillad korv och fika.
Tredje stoppet var vid Porshanken, ett udda ställe i Westernstuk.
Här slevades det upp härlig god ärtsoppa!
Vid varje stopp var det gott om folk men leden drogs ut betänkligt och det var inte alls samma trängsel som i början.
Ärtsoppa ska kokas på rätt sätt (även om denna var färdigköpt och bara värmdes upp).
Udda ställe, som sagt!
Ibland såg vi livsfarliga vilda djur.
Ibland besteg vi branta hinder.
Ibland var det bara väldigt vackert!
Nöjda och lite möra kom vi i mål efter 5,5 timmar i grönskan - 1,5 timmar senare än vad jag hade trott!
Vännerna åkte till ett landställe för fortsatt umgänge, men maken och jag kunde inte klona oss. Vi skulle tillbaka till stan för att fira 50-årsjubileum för området där mina föräldrar har sitt hus på Gotland.
Efter en snabb dusch och ombyte på ett gym i Norrtälje körde vi till Skeppsholmen och en restaurangbåt där alla stod och väntade på oss.
Vi fick buffe med svenska läckerheter, sjöng sånger, pratade minnen och hade det allmänt trevligt. Mina gamla lekkamrater är mer än vuxna nu och våra föräldrar är alla 80+.
Det blev ett mycket lyckat avslut på dagen och jag tror att både gamla och unga njöt av att återses.
Så tog vi bilen hem, lade fötterna högt och slog upp var sin kall öl. Knäna är lite möra, undrar hur de känns imorgon ...
9 kommentarer:
Och idag är det söndag, hur känns knäna? Men vilken härlig dag ni hade. Det var inte dåligt med tilltugg vid dom olika kontrollerna. Och för att inte tala om det läckra tilltugget senare på kvällen. Jag bara älskar bilden som illustrerar "ibland var det bara vackert". Vackert var ordet, otroligt vackert.
Ha nu en skön och avkopplande söndag!
/Anita
Wow, vilka härliga bilder! Å tänk om ni dykt upp hos oss på Rådmansö, då hade jag också bjudit på något gott!!! Hoppas benen känns okey idag ! Kram
Än en gång är jag väldigt impad. Först av din "packning". Alltså jag hade nog åtminstone tagit med mig ett regnställ och en vattenflaska, men hade nog lämnat kåsan hemma om jag hade ägt en sådan vill säga...
Att sedan gå på fest - helt otroligt!!! Förstår inte hur du orkar. Efter 20 kilometer i skogen hade jag lagt mig i ett varmt doftbad med en bok... och hade troligen somnat;-)
PS. Söndag kväll nu - hur mår knäna och resten av kroppen;-) DS.
Härliga bilder! Det känns nästan som att jag var med ute och traskade!
Svar: Ja, det var uppgången mot Vanadisvägen.
Vilken trevlig vandring ni gjorde, o vädret verkade perfekt, inte strålande sol men inte heller regn och rusk. Två mil är en bit att gå, själv har jag bara gått en mil med packning o det var några år sen. Då var det tufft, myggen åt upp mig totalt, ju mer jag svettades i värmen ju värre blev det...
Men man är ju så nöjd efteråt, och så fick ni en härlig middag där du kunde frossa med gott samvete!
Åh, herreminje, vilken fullspäckad dag.
Gå ut på middag after 2 mil till fots! Otroligt!
Beundran utan gränser - från
Ruth i Virginia
Tack Ruth, för din beundran :-) Jag var lite trött i knäna, så för varje gång jag skulle resa mig och gå till buffén blev det allt svårare. Nästa dag var kroppen lite stel men på måndagen kändes allt som vanligt igen.
Skaplig promenad ;) Gillar att du gick med lätt packning! En väl genomtänkt människa gör det ;) och inte som vi andra som tänker att vi måste ha alla möjliga kan-vara-bra-att-ha-grejer med oss!
Skicka en kommentar