04 september 2021

Gotlandsveckan blev ingen vanlig semester


När mitt barndomshem till sist äntligen var tömt och den lilla familjen som skulle hyra radhuset hade flyttat in gav sig maken och jag iväg till Gotland. Jag hade som vanligt packat flera böcker och såg fram emot soliga dagar med bok och välbehövlig vila.

I Nynäshamn låg ett mastodontmonster till kryssningsfartyg. Man kan inte låta bli att fascineras.

Vi fortsatte med våra räkmackor, en liten udda diet som påbörjats under vår road trip till Västkusten och Skåne. Den här tog sista platsen med marginal. Ser god ut, men skenet bedrar.

På taket till bilen hade vi en säng (den pappa fått i födelsedagspresent förra året och bara fick sova en månad i) och nya takrännor. Inne i bilen hade två bord, en soffa, en hurts, lådor med saker från barndomshemmet plus vår egna packning. Det var välfyllt, minst sagt.

Och det regnade när vi vaknade nästa dag.

En brorson med familj bodde redan i huset och nu satte de två karlarna igång med bytet av takrännor. Det blev nästan tätt.

Vi var barnvakter en kväll så att brorsonen med fru (nygifta!) fick gå på restaurang på tu man hand. De gick på Gåsens lada, där Så mycket bättres middagar spelas in.

En solig eftermiddag fick en av flickorna låna min kamera och knäppa några bilder. En på sin far och lillebror.

Där borta till höger står jag och lagar middag.

Här är mammans mage.

När den unga familjen åkt hem gick vi på årsmöte hos grannarna. Efter formaliterna bjöds på Afternoon Tea och vi njöt alla av att äntligen kunna träffas igen. Föra året blev det aldrig något årsmöte. Nästa år är det vårt hus som ansvarar - egentligen skulle vi gjort det i fjol, men det blev ju som det blev och i år var grannarna snälla som tog över.

Sedan fortsatte vi slitet med huset, både stort och smått. Mina barn och deras kusin hade varit nere vid flera tillfällen och fixat tidigare, men jobbet tar aldrig slut. Det här huset har vi ansvar för på riktigt, det ska inte säljas eller hyras ut eftersom det är det finaste arvet vi har efter pappa. Han har ritat och sedan byggt större delen av huset själv. Jag var åtta år när jag kom dit första gången och har varit där varje sommar sedan dess, med väldigt få undantag.

En kväll var vi bjudna till grannen vars hus pappa också ritat. Han var en av de sista som träffade och pratade med pappa förra året och chockades svårt när han fick dödsbudet bara några dagar senare.

En av alla saker vi gjorde var en ny trappa till köksdörren. En trappa med bänk, så som mamma ville haft den från början.

Den gamla trappan återbrukades vid dörren till verkstaden. På bilden har den inte placerats stadigt än.

Det gamla trappsteget till verkstaden kunde i sin tur få ben och bli en bänk borta vid muren.

Vi har ont om vatten i området. Det lilla vatten som finns i vår gemensamma brunn är inte tjänligt, så på flera platser han man provborrat för att leta vatten. Ingenstans har tillrinningen varit tillräckligt bra. Nu gav vi oss på gamla kunskaper med hjälp av vår gute i grannhagen. Han har bra facit på att söka vatten med slagruta och varför skulle vi då inte testa? Vi var flera skeptiska som gick runt med experten, men när två av oss fick prova själva blev de mycket förvånade när kopparpinnarna började röra på sig!

Nu har vi fått tips om en plats där vi bör leta, så där ska det grävas och kanske borras i höst. Jodå, ni kan ge er på att fortsättning följer i den här frågan!

Det blev inte en enda rad läst ur någon bok. Det blev bara två timmar på stranden med ett dopp i det 16-gradiga vattnet. Det blev uppackning av lådor, sortering, kassering, turer till tippen och röj. När vi väl satte oss i bilen för att köra till Visby var jag inte direkt utvilad och pigg, men ändå nöjd med allt vi gjort.

Vi åkte förbi ett sommarhusområde som pappa ritat. Jag har inte varit där på säkert 40 år, så maken hade aldrig sett det. Nu vill vi gärna veta var alla hus pappa ritat finns på ön, han har gjort så mycket som vi inte vet om.

Vi tog omvägen via gudomliga Ekstakusten, där jag inte tror att jag varit förut. Där ska vi minsann åka fler gånger!

Så var vi framme i Visby, mitt i Medeltidsveckan som detta år var begränsad till inhägnade områden.

Vi vandrade uppe på klinten, där jag tycker att Visby är som vackrast.

Middag åt vi under mullbärs- och valnötsträd på Lindgården. Valde deras sensommarmeny med tre rätter.

Förrätten var helt ljuvlig! Sotad carpaccio med gruyèrekräm, rostade hasselnötter samt picklad och friterad jordärtskocka. Vilka smaker!

Sedan tog vi båten. Maken sov och jag såg på film. Mitt i natten kom vi hem.

Men. Förutom alla minnen och alla saker som pappa bara lämnat efter sig när han åkte från huset i höstas så var det något som blev den där droppen. Ni vet, den som får bägaren att rinna över.

När vi packat och stängt huset och bara skulle låsa den sista dörren kom en stor vacker fjäril och satte sig precis bredvid oss. Den satt kvar tillräckligt länge för att jag skulle hinna sträcka mig efter kameran och ta två bilder. När den flög sin väg sa jag:

- Hej då morfar.

Sedan kollade jag upp vilken sort det var.
En sorgmantel.

8 kommentarer:

Carina sa...

Ibland känns livet som långt mycket mer än en händelse!! Hektisk vecka men kan tänka att det ändå måste kännas skönt att få röjt en del. Har inte fattat tidigare att din far ritade hus :)

Kram, Carina

Anita, de fyra blomsterhaven sa...

Hade inte tid att läsa ditt inlägg nu men ... så började jag och blev fast, lika fast som jag kan bli av en bok jag tycker om och inte kan lägga ifrån mig. Var tvungen att läsa klart. Ett fint inlägg, ett inlägg fyllt av minnen. Och visst kan dagar av mycket arbete vara en slags avkoppling. Tillfredsställelsen att få bra saker uträttade kan skänka lugn och ro i själ och kropp. Inte visste jag att din pappa ritade hus. Förstår att du vill åka och titta på dom. Bilderna från Visby är så vackra. Vilket vackert ljus, varmt och inbjudande. Och slutbilden ... fjärilen, sorgmanteln ...
Nu måste jag rusa, ska snart träffa en god vän som jag inte träffat sedan. hösten 2019.

Kram och en fin helg till dig!

Maribel sa...

Hej Anni!
Ditt inlägg berörde mig så otroligt mycket, och fjärilen.
Sköt om dig och en stor KRAM.
Marika

Vonkis sa...

Den är otroligt vacker sorgmanteln, tänk att det var just en sådan som satte sig vid er.

Få saker kan göra en så besviken (i matväg) som en dålig räkmacka. Jag menar, hur svårt kan det vara för ett professionellt kök att lyckas med bröd, räkor, majonäs och lite grönsaker och frukt?

Så spännande med vattenletandet, det ska bli intressant att följa fortsättningen.

Violen sa...

Så väl ni vårdar och tar hand om ert arv! Mycket jobb naturligtvis men det är säkert kärt besvär. Tur att ni är många som kan hjälpas åt!
Vilken vacker sorgmantel!

BP sa...

Att din pappa var arkitekt har du nog skrivit i en kommentar hos mig för länge sedan. Att han har ritat så många hus på just Gotland verkar ha kommit som en överraskning för dig.

Sedan har du en himla tur att din man är så händig som han är och därmed kan fixa så mycket själv.

Att inte ha tjänligt vatten är såklart en stor nackdel. Hoppas verkligen att tjänligt vatten upptäcks i närheten så att alla sommarhus kan få vatten.

Det där med fjärilen - ja, nästan så att man blir skrockfull.

Nu hoppas jag att du fick tillfälle att vila upp dig på hemmaplan efter den arbetsamma semestern.

Kristinas oas sa...

Ibland behövs de där fjärilsbesöken för att man ska orka. Blev tagen bara av att läsa om det.
Mycket att fixa på huset, tur ni är en stor familj som kan hjälpas åt. Finns det någon förteckning över husen som din pappa ritade?
Kram!!

Janicke sa...

En så fin bild du slutar med. Såklart var det morfar.