En av de större städerna i västra Bretagne är Morlaix. Vi parkerade på torget vid stadshuset där man gjort en modernare umgängesyta med träbänkar och flera olika möjligheter till aktiviteter. Ett populärt ställe, även om det inte syns på min bild.
Åt andra hållet finns det som verkligen präglar staden. Den höga tågviadukten, byggd på bara två år (1861-1863)! Självklart skulle vi upp och gå på mellanvåningen - överst kan man inte gå, där är ju tågspåren.
Tackolov för skyltar, även om jag undersökt i förväg hur vi skulle komma upp var den infon inte så tydlig. Nu gick vi uppför en backe och sedan löste sig allt av sig självt.
Först ville vi se hela härligheten från toppen, så vi gick förbi viadukten.
Sedan gick vi tillbaka för att gå ned till mittenvåningen,
då passerade dessutom ett tåg.
En häftig siktlinje längs hela det 292 meter långa byggnadsverket!
Härifrån kunde vi se ut över en salig röra av hustak med sina vinklar och vrår
och ut över bilparkeringen, stadshuset och torget. Vår bil står längst bort.
Åt andra hållet, rejält inzoomad, ligger hamnen som under alla år gjort Morlaix till en viktig handelsplats.
Och uppåt såg vi de höga pelarna som höll uppe tågspåren.
När jag får se byggnadsdetaljer som detta torn blir jag nyfiken. Är det ett utanpåliggande trapphus? Spiraltrappa, i så fall. Trång ser den också ut att vara.
Nere i staden igen såg jag fler torn. Så charmigt när huset tycks ha anpassats vid bygget. För nog borde tornen vara äldre?
Ett av de kändaste husen i Morlaix är detta sneda som kallas drottning Annes hus. Det är byggt på 1500-talet i en speciell stil med stor öppen innergård och annorlunda trapphus.
I den del av staden där vi höll oss syns viadukten överallt.
Den dominerar verkligen stadsbilden
utan att förta något av den franska charmen.
Vi gick också förbi ett nybrunnet hus. Brandmännen hade precis slutat röja i grannfastigheten, inte de som syns här bredvid (som ser oskadda ut!) utan en diagonalt bakom i kvarteret. Det fick oss att fundera över hur bränder kan spridas. Otäckt att se!
Morlaix är också känt för sina stora väggmålningar. Man kan gå en separat vandringstur för att se dessa, men vi hade gått en annan tur och kände oss nöjda med de målningar vi råkade stöta på.
Vi åt goda musslor i en av gränderna och på natten var jag dålig i magen ...
6 kommentarer:
Den staden skulle jag gärna vilja besöka, men absolut inte bo i. Viadukten har ju några år på nacken om man säger så, och om dagens höghastighetståg kör uppe på den - bara tanken får mig att få ståpäls fast tvärtom.
Husen i stan ser ut som ett pussel som någon/några lagt över flera hundra år utan att riktigt ha koll. Charmigt, men som sagt - jag skulle inte vilja bo i något av husen.
Väggmålningar är coola, men passar absolut inte in i stadsbilden. Den med djuret som "vaktar" personalparkeringen är min favo:-)
Osis med att du blev magsjuk av musslorna. Hoppas du hämtade dig fort!
Vilken fin plats, ytterligare en pin i min Bretagne karta. En dag tar vi bilen dit och upptäcker vi också. Så tack för inspirationen. Vi har ju många viadukter här också. Evora och Elvas till exempel, det är fräckt hur de blir en del av staden och hus har byggts in mellan pelarna i Evora t.ex.
Hej Anni!
Vilken trevlig stad och spännande med bron. Du fångade in siktlinjen fint på fotot. Undrar hur det är att gå inne i det lutande huset. Gillar målningarna, allt är bättre än en grå vägg. Näbbdjuret är sött.
Ha det gott /Kram Marika
haha ja det där med musslor är alltid en chansning! :D
Vilken mysig stad. Bretagne hoppas jag kunna besöka någon gång, och då står en promenad på viadukten utan tvekan på min måste göra-lista.
Vilka fantastiska väggmålningar!
Trist med musslorna, hoppas det inte blev en långvarig magåkomma...
Skicka en kommentar