Rikard Lejonhjärtas paradbygge

Temat för Veckans Hus är slottsruin.

När vi körde från Monets trädgård i Giverny mot vår gîte i närheten av Le Havre passerade vi Les Andelys där vi åt lunch och besökte den magnifika ruinen av Château Gaillard. När jag nu grävt efter fakta för att berätta om slottet har jag blivit otroligt intresserad, inte bara av just detta slott utan av borg- och slottsbyggeri i allmänhet. Tänk om jag hade förberett vårt besök så här noggrant! Och jag lovar – jag har försökt att begränsa mig, men det var svårt…

Mellan 1190 och 1192 deltog Rikard I av England (känd som Rikard Lejonhjärta) i Tredje korståget, en invasion av Mellanöstern för att återta Jerusalem, tillsammans med bl a Kung Filip II av Frankrike. Båda deltog i korståget för att inte ge den andre tillfälle att invadera sitt land. Rikard infångades, sattes i fängelse och släpptes inte förrän 1194. Under tiden tog Rikards bror prins John (senare kallad John Lackland eller Jean Sans Terre) över Normandie med hjälp av Filip. Först 1198 kunde Rikard återta Normandie.

Trots kyrkans förbud ville Rikard bygga ett fort för att stärka Normandies försvar. Med hjälp av stor arbetskraft och till väldokumenterade höga kostnader uppfördes Château Gaillard på knappa två år.

Gaillard uppvisade det allra senaste i borgbyggarvetenskap och ansågs vara omöjligt att inta. Det låg på en höjd 100-120 meter ovanför Seine, just där floden gör en kraftig krök, vilket gjorde att en fiendestyrka bara kunde anfalla från ett håll och i uppförsbacke.

Det första fienden möttes av var en triangelformad förborg, med fem försvarstorn och en 12 meter djup vallgrav. För att ta sig in i borgen var man tvungen att ta sig runt till ingången på baksidan.

Bakom den första borgen låg nästa borgverk med höga murar och ytterligare en djup vallgrav som skyddade huvudslottet, det originellaste.

Slottsmurarna bildade inte en slät vägg, utan byggdes upp av runda konvexa sektioner vilket försvårade för fiendens vapen. På så sätt hade slottets skyttegluggar inte heller några döda vinklar mot den yttre muren. Detta var en nyhet i 1100-talets Frankrike.

In i slottet fanns bara en ingång, placerad på sidan vilket ytterligare försvårade för fienden att ta sig in. Den skyddades av både vindbrygga och fällgaller.

För att klara vattenförsörjningen under belägring grävdes två 100 meter djupa brunnar ner till grundvattnet. Dessa grävdes i skenet av facklor, en eld som samtidigt åt upp det lilla syre som där fanns!

Blott ett år efter att slottet byggts färdigt dog Rikard av skadorna från en armborstpil och efterträddes av sin bror som i sin tur genast lurades av Kung Filip. Fransmännen tog raskt över Normandie och belägrade slottet där byborna sökt skydd. Eftersom matförråden skulle räcka i ett år om man inte var för många, förvisades byborna. Fransmännen släppte igenom ett tusental, vilket förargade Kung Filip. De sista byborna som lämnade slottet tillbringade sin sista tid i ingenmansland mellan slottet och franska styrkorna, tills de dog av kyla och svält.

Så småningom lyckades Kung Filips styrkor inta slottet, enligt sägnen genom ett latrinfönster. Slottet reparerades och spelade en stor roll under Hundraårskriget, därefter fick det förfalla och 1599 beordrade Henry IV att slottet skulle rivas. Många stenar användes av munkar till klosterbyggen i närheten.

Idag är ruinerna ett Monument historique, öppet för besökare och botaniker kan njuta av unika, acklimatiserade växter som riddarna tog hem från sina korståg.

Bilderna har dottern tagit. Själv använde jag videokameran. Dessutom åkte familjen upp en extra vända för att ta fler bilder när solen sken och jag handlade mat…

Teckningarna som visar hur slottet såg ut innan det blev ruin, har jag hittat på nätet.